Sträng och tråkig är mitt nya signum vid nattningen. Jag har hittills gjort det två gånger sen jag skrev sist och det känns mycket bättre. Jag känner mig inte som en dålig mamma som gör så heller. Utan min nya insikt är att barn behöver vissa gränser för att känna trygghet. Jag förstår det på ett nytt sätt nu känner jag. Jag gör varken Stella eller mig själv en tjänst genom att vela och kompromissa i all evighet. När det sovdags är det sovdags helt enkelt!