"Det finns förstås både barn och unga vuxna som har vuxit upp med privilegiet att kunna säga ja till sina egna gränser, behov och värderingar med gott samvete. De är fortfarande en minoritet, men de mobbar aldrig och blir aldrig mobbade. De stjäl inte i affärerna även om vännerna gör det. De debuterar sexuellt när de själva vill. De diskuterar öppet sina olikheter och sina meningsskiljaktigheter med de vuxna. De blir varken alkoholister eller narkomaner - alla former av beroende är dem främmande. I gengäld känner de sig ofta annorlunda än sina jämnåriga, och särskilt flickorna och de unga kvinnorna har svårt att hitta jämbördiga pojkvännen och partner. Det är på det hela taget förbluffande i hur hög grad de upplever världen på samma sätt som oss vuxna som med stor möda och ansträngning har lärt oss att ta oss själva på allvar." Ur Konsten att säga NEJ med gott samvete, av Jesper Juul. Har precis sträckläst den och har fått många tankeställare och goda tankar. Egentligen känner jag igen mig själv i det mesta som beskrevs här ovan, vilket måste betyda att mina föräldrar gjort ett gott jobb som givit mig självrespekt genom att säga NEJ med självrespekt. Ska göra mitt bästa att göra detsamma.