Vi firar 5 år tillsammans

Idag är det fem år sen Peter och jag träffades, eller sen vi räknar att vi blev tillsammans. Vi struntar i att räkna med det där uppehållet vi hade. Det är fem år sen vi blev ett par och tre år sen vi förlovade oss.

 

2007: Det är svårt att ta in att det här var 5 år sen. Men när jag tittar på bilden så ser vi ju så unga och... magra ut. Peter är 23 år och jag är 20 år på bilden.

Den här bilden på oss tycker jag så mycket om

 

2008: Här är när vi firade ett år tillsammans, då gjorde vi urflykt till naturens hus och så gick vi och åt mat tror jag, säkert bio också.

 

2009: vi förlovade oss på vår 2 årsdag.

I december 2009 kom vår älskade Stella

 

2010 var ett omtumlande år på många vis. Nyblivna föräldrar, med allt vad det innebär, arbetslöshet osv.

 

Det gjorde att vi beslöt att göra uppbrott. Jag märkte att jag inte trivdes att bo i Hallsberg och flyttade till Nora igen, ihop med Stella.

2011 märkte vi att vi saknade varandra jättemycket och vi hittade tillbaka till kärlek igen, vilket jag är mycket glad över

 

I augusti förra året flyttade vi hit till Knutsberg. Bild från vår inflyttningsfest

 

2012 är det nu och det är året då vår älskade Leah kom till oss

Och här är vi nu, två har blivit fyra och kärleken när man har barn är obeskrivlig. Även om det inte alltid är så lätt i relationen mamma-pappa, så vet vi nu att den här spädbarnstiden är relativt kort, och nu kämpar vi. Vi Vill ju vara tillsammans! Jag läste ett så tänkvärt och bra blogginlägg hos underbaraclara om att man ska "sitta still i båten". Det är omvälvande att få bebis och leva med småbarn, relationen sätts på prov. Det är rätt att kämpa och "stå ut" lite, de fina känslorna finns där nånstans och kommer tillbaka.

 

Peter, jag vill säga att jag älskar dig, jag är inte bra på att visa det varje dag, det vet jag.

Men jag vill leva med dig och älskar dig. Nu satsar vi på 5 nya år! Första fem åren två barn, nästa fem år, två barn? ;) Pussar och kramar till dig min man

Vilka småungar ni var på första bilden:)

gulle dig lone, det va ett fint inlägg. man är ju inte superkär varje dag, men säkert att du också när du kollar på era första bilder tillsammans att du känner den där varma känslan i magen, eller?

Tack min underbara älskling. Jag älskar dig och våra barn av hela mitt hjärta. Nja två barn till verkar lite att ta i nu e. Vi får väl se vad framtiden visar, ta en dag i taget och kämpa tillsammans i alla nedgångar. Med kärlek din för evigt Peter

Jag är så glad för er skull, fina ni! Tänk vad fem år går fort, så mycket ni hunnit med under dessa år..

Kramar till er alla, ta hand om er och Kärleken <3

Grattis vännen ni är så himla gulliga ihop ni passar verkligen ihop är så glad för er skull att ni har det bra igen, minns du våra sms;).

Peter är verkligen så perfekt för dig.
det går verkligen upp och ner det gör det men det är skönt att ha den där tryggheten att man ger inte upp utan man stöttar varandra och kämpar tillsammans både vid upp och nedgångar.

och detta med småbarn är verkligen helt sjukt hur det tär på förhållanden...helt otroligt.
men vet man båda att man har varandra någonstans där borta i dimman så kan man hitta varandra igen.

men tror det en då är viktigt o göra som ni ska nu o gå ut tillsammans och så, inte glömma varann mitt upp i allt, kan ju räcka med en puss och en kram bara eller sitta tillsammans i soffan:)

sen prata med varandra det är ju väldigt viktigt mkt lätt att man inte orkar att stötta varandra när man har fullt upp med bebis men då tappar man en viktigt bit, det känner jag men vi är påväg tillbaka med stadiga steg.
men det tar lång tid, ted är ju lixom 2år snart men det är ju ungefär nu som du och peter hittade tillbaka till varandra(när stella var 1,5-2år).

vilka underbara bilder och vilka ungdommar ni var;) syns att ni mognat under resan och vilken mild och trygg blick peter har där på bilderna där ni blivit tillsammans igen verkligen "hittat hem" igen.

och på sista bilderna syns verkligen hur lycklig du med är.

ingen är ju perfekt det finns nog inte en människa som är exakt likadan som en själv och skulle det finnas skulle man tycka det var trist istället, aldrig få ett motargument bara få som man vill hela tiden och ha någon som hela tiden håller med en, det är ju inget utvecklande alls.

sen för barnens skull är det nog bra faktiskt att det finns två sidor att människor är olika och att även föräldrar kan säga två saker även om det skapar trygghet att man säger samma sak.
men det är ju ett finurliugt sätt för barnen att förstå att är man listig och envis så kan det går bara man inte ger upp, lite som i verkliga livet sen:)

grattis igen till er.
hoppas ni får en mysig kväll.
kramar

men asså stella-nyfödd-bilden!!!!! baaaaaa! snygg näsa liksom, ser ut som en liten tomtegubbe som ligger där o ser sur ut. hahahahahahahahahah