Jojo, det känner jag varje gång jag kommer ut i verksamheten. Det är så kul! Och framförallt känner jag att Jag behövs där. Det går inte för framtidens människor att bli kritiserade och kränkta dagarna i ända, det kommer inte skapa ett bra människoklimat här i världen. Ujuj alltså, vad min hjärna är översvämmad av tankar efter dagens jobbpass. Det är så kul att vara i skolan/förskolan, men också ledsamt att se hur mycket slentrian och oreflekterat kritiserande av människor som förekommer från de pressade vuxnas sida. Jag upplever att jag ser barnen och deras mående på en gång, ofta. De ensamma och de som kan verka som "förstörare" - de behöver ju inget annat än positiv uppmärksamhet och någon som ser dem! I min famn fick de vara ledsna färdigt och de fick någon som såg dem i deras ilska/ledsenhet istället för nån som säger "ryck upp dig nu, ingen vill leka med en sån surfia" eller "varför förstör du hela tiden? när ska du sluta förstöra hela tiden?".

 

Dessutom fick jag ytterligare tankar om att inte vilja sätta min nästan ettåring på förskola. Stackars små knattar, de där ett och tvåringarna som går runt så ensamma i stora världen (på förskolan) och speciellt då utomhus, vad övergivna de är. Nej, jag kommer vilja lösa det på bättre sätt för Lea, förhoppningsvis tills hon fyllt två. Stella däremot har åldern inne för att kunna trivas riktigt bra i en barngrupp och jag hoppas att den hon kommer få plats i kommer vara jättebra med pedagoger som tar sig tid att vara med barnen och lyssna och se dem!

Lea skriver jag ser ni kanske, Leah förut. Jag provar lite hur det känns. Jag har börjat ändra mig angående stavningen, dumt nog.

 

Sen jag skrev om Lea förra gången, vid 9 månader, har det hänt en hel del i utvecklingen. Hon kom ur sin gnälliga, mammighet ett tag och var riktigt frimodig och oängslig. Men kom sen in i nästa fas och är nu återigen från och till väldigt mammig och känslig för andra människors initiativ. Hon väljer dock ut vissa som hon verkar känna sig okej med. T ex Nalis kompis Sabri bara accepterade hon att vara i famnen hos utan problem. Kusin Jonatan gillar hon också att vandra omkring med.

 

Hon har börjat gå utan stöd. Släppte första gången för nästan en månad sen, men går fortfarande inte hur som helst. Helst med stöd från en eller två vuxenhänder (eller Stellas för den delen). Men ibland släpper hon och går mellan två poster. Fast krypa är snabbaste och enklaste sättet än så länge.

 

Lea är mycket gladare nu, mer bus i blicken och hon kan en hel del grimasher som är så härliga att se. Hon skrattar när hon ser Peter. Hon ropar på Babba och kryper efter Peter ibland. Hon gillar att vinka.

 

Det är också väldigt spännande att vara ute verkar Lea tycka. Hon sover gott utomhus oftast två pass per dag. Men står dörren på glänt är hon snabb att krypa dit och vill gärna utforska världen utomhus.

 

Just det, hon är mycket mer intresserad av böcker, sånger och danser nu. Om jag sjunger ler/skrattar hon och dansar med hela kroppen. Bilderböcker börjar vara kul också. Vi brukar ha en pottstund på morgonen och titta i pekböcker.

 

Någon som vill ha tips inför 1årsdagen? Jag känner verkligen att jag vill be alla som vill ge present, att vi inte vill ha mer grejer. Speciellt inte plast! Därför har jag delat ut några önskningar om praktiska grejer som vi kan behöva till några.

 

Hmm, ja, jag känner mig lite ur gängorna med skrivandet just nu faktiskt. Jag har säkert missat massa intressanta saker jag kunde berättat. Men det får duga för nu, för nu har lillan vaknat utanför.

 

Jaha, då var det tydligen dags för lite sjukdom igen. Vi klarade hela mars utan, så jag ska väl inte klaga. Stella brändes inatt jämte mig, så hon vaknade upp med rätt så hög temp i kroppen. Dagen har hon tillbringat liggande, fått i sig lite glass och saft. Vi har läst många böcker och även kollat en del på barntv. Nu sover hon i soffan. Lea verkar också hängig, har varit gnällig en längre tid tycker jag. Och febrig då och då, så jag tror det är tänder på gång. Hon sover utanför på trappen nerbäddad i vagnen.