Jag har tänkt så länge nu att jag ska försöka skriva ett inlägg om Stella i samma anda som jag skrivit om Lea varje månad. Men jag inser att det är för komplext att beskriva henne på samma sätt eftersom hon är så mycket mer än bara på ett sätt... Det hände nån gång där mellan ett och halvt, två år tror jag, eller kanske lite senare, att jag förstod på ett djupare sätt att hon är en egen människa med egna upplevelser och tankar och att hon en dag kommer bli vuxen och se på sig själv, på mig och sitt liv på ett helt eget sätt som jag inte kan komma åt eller ta del av mer än det hon själv vill dela med sig av. Jag ser inte det i Lea än, men jag vet att jag kommer få uppleva den förändringen även hos henne så småningom. Än så länge är Lea bebis för mig. Men en kompetent bebis som får allt större förståelse för hur allt funkar här i hemmet. Stövlar och skor ska man ha när man går ut, alltså hämtar hon skor och ger oss när hon vill visa att hon vill gå ut. Jag ser också en stor skillnad i min egen upplevelse av hur jag tänkte om Stella i samma ålder som Lea är nu. Jag tyckte verkligen att hon var "stor" hela tiden, jag menar såå kompetent för sin ålder och antagligen är det en del i att vara en del i en syskonskara. Att man får en viss roll som storasyster eller lillasyster just för att som lillasyster är man alltid liten i jämförelse med hur den stora är och tvärtom. Och även fast jag är medveten om det så tror jag att det är omöjligt att inte till viss del bygga på rollerna.