Idag har jag vickat i en skolklass. En tredjeklass. Det var jättekul och lärorikt. Jag blev ganska förvånad imorse när jag kom och fick veta att vi skulle åka iväg med bussen in till Nora och kolla på teater. Men dagen var välplanerad och jag fick sällskap av en annan lärare på resan som kunde namnen på barnen och som styrde upp resan. Resten av dagen var jag ensam med klassen. Men den teatern vi var på var verkligen jättebra. Det var fyra stycken från svenska kammarorkestern som gjorde en turné med teater för skolklasser. Det var väldigt smart invävt på ett roligt sätt om olika kompositörer genom tiderna och sedan spelade de stycken från olika kända verk. Bland annat Vivaldi, Mozart, Grieg och slutligen ABBAS Mamma Mia. Men jag vet inte om jag inte hört på länge eller om jag alls hört så duktiga musiker förut i verkligheten. För när de spelade första gången var det som en så stark känsla i hela kroppen, jag bara började rysa jättemycket och började nästan gråta, så tagen blev jag. Och jag blev verkligen förvånad över min reaktion, för jag brukar inte imponeras så mycket av gnisslande fioler, men det här var något speciellt. Jag kände mig glad för barnens skull att de också fick ta del av den här upplevelsen, för jag såg hur tagna de också var. De satt verkligen som tända ljus och tittade och lyssnade med hela kroppen.