Stella har så mycket att prata om innan hon ska sova på kvällen. Hon kommer ihåg vad vi har gjort på dagen och checkar läget med nallarna. Nallarna heter föresten Lilla och Bernen/Stora.

Ikväll pratade hon om "mommo dodis", trodde först hon menade något om godis hos mormor. Men frågade henne sen om hon kunde säga Hjördis - Dodis. Okej, det är mormor hjördis hon snackar om, vilket är mycket logiskt eftersom vi hälsade på henne idag. Stella gillar hennes katt så mycket och blir mycket besviken om inte Emma (Selma) är hemma.

Hon pratade också om "rida Ville o Bamse", hon börjar nästan alltid fnissa när hon kommer och tänka på hästarna. De är riktigt skojiga typer. "Skojit" sa hon också när hon pratade om hästarna. Det är roligt att hon har börjat använda ordet förut också.





Peter filmade Stella när hon red och satt och ropade traaava och satt och sjöng, men det blev inget ljud på filmen när den kom in i datorn... Synd. Ska se om jag kan lägga upp en annan film på Stella.

Hej mina vänner, några av er har säkert märkt att jag har ätit lite speciell kost på senaste tiden. Jag har gjort ett test på mig själv och haft väldigt bra resultat av det.

LCHF står för LowCarbHighFat och det innebär att man utesluter kolhydrater så mycket som möjligt och istället använder fett som största energikälla. Enkelt uttryckt betyder det att man undviker all pasta, potatis, ris, mjöl och socker. Istället äter man extra grönsaker och extra sås till köttet. Man använder bara feta produkter som riktigt smör, fet mjölk, mycket grädde osv.

Positiva effekter: ingen uppblåst mage, aldrig proppmätt eller vrålhungrig, aldrig sugen på att småäta, aldrig hungrig mellan måltiderna, äter god mat och saknar inte kolisar nån gång. Minskat 6 cm runt midjan (där det farliga bukfettet sitter). Tappat ett par kilo i vikt, men det är inte det väsentliga! huvudsaken är att kroppen mår bättre och att jag är kvitt mitt sötsug.

Negativa effekter: Första avsockringsveckan var superjobbig, kände mig helt trött och yr och matt. Tråkigt att tacka nej alltid när man är bortbjuden eller bjuder själv på fika.  Efter att jag har gjort avsteg och fikat eller ätit kolisar i andra former kommer hungern tillbaka en dag ungefär, tills jag återställt balansen i kroppen.

Sammanfattningsvis har jag haft massa bra effekter av den här kosten - jag vägrar säga diet - för jag bantar inte! Jag undviker inte att äta för att gå ner i vikt för att sen återgå till normalt och gå upp igen. Utan jag har lagt om livsstilen till en kolhydratfattig kost. Äter man strikt LCHF går man ner i vikt i lagom takt för kroppen. Äter man lite kolhydrater eller 'fuskar' lite då och då får man effekten att man mår bättre och inte går upp.

Det finns massa bra läsning för er som undrar om det inte är farligt att äta för mycket fett. Eller om kroppen inte behöver kolhydrater till hjärnan t ex.
LCHF för nybörjare
LCHF recept


Vissa kallar det för njutmetoden eftersom man aldrig behöver gå hungrig eller "svälta" sig själv (för den som provat massa jobbiga bantningsmetoder...). Det är verkligen god mat! Och man får hitta sätt att göra så det passar lätt med resten av familjen, som inte vill utesluta kolhydrater för allt i världen.

Typiskt frukost är äggröra: en smörklick, ett par ägg och en skvätt grädde - och jag håller mig mätt fram till lunch utan problem. Stella älskar numera äggröra och brukar ofta sno åt sig en hel del av det jag gjort. (Gör iof oftast på tre ägg så det räcker till Stella med :))

Typisk lunch/middag kan vara köttfärssås, biffar, falukorv(kolhydratsnål, mindre än 5g/100g) eller nåt annat, med stekt squash, eller broccoli med ost, ibland gör jag som gratäng, ibland kör jag en klick fet yougurt till maten, eller lite bea-sås.

Om, jag skulle bli sugen på nåt på kvällen är det perfekt med en liten bit ost, några cashewnötter eller världens godaste smootie/glass. Smoothien gör jag på lika delar fryst hallon, vispgrädde, fet yougurt - mixas - svingott! 'Glassen' gör jag så enkelt som att jag mixar frysta hallon/blåbär med vispgrädde, blir supergott och jag saknar aldrig socker konstigt nog!

Ställ gärna frågor om ni är intresserade eller vill att jag ska berätta mer?
För mig känns det som värsta trolleriet att man kan må så bra och äta så gott :D
Jag har kört såhär i en månad nu ungefär och trots en hel del avsteg så märker jag hur bra det är för mig.

Charmiga Ted och goa Linnea bakom


Stella kikar läget


Stella visar Linnea hur man öser sand i burkar



Hungriga bebisar



Promenad


Gruppbild vid sjön


Bada lite










(Fridas fina bilder som vanligt, de flesta iaf!)

Har haft en supertrevlig och rolig dag med vänner här idag!

Tack en rolig inflyttningsfest igår alla som va med!! Får se om jag ska visa lite bilder sen från partyt


Imorn ska det bli superkul att träffa fyra av mina gymnasieklassisar igen. Anna som jag har mest kontakt träffade jag sist när vi va med på Teds dop innan sommarn. Ida träffade jag senast för ett år sen när vi hade kompisträff. Frida tror jag att jag träffade senaste gången i höstas någon gång, jag kommer ihåg att hon hälsade på en gång i min lägenhet i Nora iaf. Hon har gått hovslagskola i ett år i Norr nånstans och är färdig nu! Madde var det flera år sen jag träffade, hon har varit två år som au-pair i Usa och har nyligen kommit hem. Hon pluggar dessutom till fsk-lärare som jag, och har bara ett år kvar nu. Ska bli superkul att träffa dom allihop! Och ska bli så kul att se barnen ihop också, Idas Linnéa har ju hunnit fylla 1 år nu och Ted är 9 månader, lika gammal som Stella va förra året när vi träffas alla fyra (utom Madde då).  

Jag förbereder för fullt med mat och fika. Dom ska inte behöva gå hungriga från mig! :)

Skatteverket ringde Peter idag och var sura för att han hade skrivit sig på en adress som inte finns. Knutsbergsvägen 22 finns tydligen inte, eller ligger iaf inte här. Det kanske förklarar varför varken Eon eller bredbandbolaget kunde hitta huset när de sökte...

Vår adress är istället: Knutsbergsvägen 23, Knutsberg 101
                                          713 91 Nora

Ifall det är nån som vill skicka julkort :P *blinkblink*

(ibland är det mycket praktiskt att ha lösenord på bloggen!)

Jag har bara en uppgift kvar nu på mina sommarkurser. Har insett mer och mer nu sista veckorna hur stressad jag har varit över de här sommar-distans-kurserna. Intalade mig i början att jag pluggade för att det var roligt och att det nog skulle gå ganska lätt. Men faktum är att kurserna har varit källa till ganska mycket onödig ångest. Eller på ett sätt inte. För alternativet hade ju varit att fixa sommarjobb och jobba och tvingas vara ifrån Stella mycket och inte hinna umgås lika mycket med familj och vänner. Det som är dumt med distans och mig är att jag inte kan sätta gränser för att jag behöver tid att plugga. Då blir det sena kvällar och stressmoment 3000 för att få ihop det som behövs fås ihop. Visst är det roligt när jag väl är färdig och har fått ihop texterna, men processen är fasen som en graviditet varje gång, som vissa författare/konstnärer o sånt också uttrycker sig ibland... Fast skillnaden är väl att när jag är färdig lämnar jag in och lägger bakom mig. Jag känner inte så ömma känslor för det jag gjort sen, även om jag oftast får bra respons från lärare och kurskamrater. Den här sommarens plugg har verkligen bara bestått i att kämpa och må dåligt, lämna in, va nöjd över mig själv tio minuter och sen börja panika över antal dagar kvar till nästa uppgift...

Den här sista som är kvar har jag nästan 2 veckor på mig med egentligen. Men jag vill gärna få ihop det så snabbt som möjligt så jag kan släppa min stress och vara ledig några dagar fram till höstterminen börjar.

Mitt återkommande mantra jag kör i huvudet när det tar emot men ändå blir något är att jag utvecklas av det. Det måste ju vara svårt för att man ska utvecklas. Men ändå önskar jag mig att det kunde vara liiiite enklare att formulera sig om pedagogik, demokrati och elevinflytande...


Tråkigt inlägg kanske... Men mina tankar just nu. Bland många andra.

Planerar samtidigt för inflyttningsfest på lördag, kompisträff på måndag och har massa småprojekt jag styr med för att vi ska komma iordning i hemmet. Målar köksmöbler och fixar lite trädgård bland annat.

Vilket blir ni gladast av att höra när du träffar en vän eller bekant?

Alt 1: Vad fin du är i håret!/ Vilken snygg tröja du har!

Alt 2: Vad glad jag är att se dig/ Vad roligt det var att träffas igen/ Vad intressant det var att prata med dig

Har funderat en del på det här senaste tiden. Pratade med mormor och mostrar häromdagen som tog upp att aldrig nån märker att de klippt sig. Tänker även på boken jag nyss läst in mig på, till sociologiuppgiften "Hur blir man tjej?", som innefattar en studie av tjejerna i två gymnasieklasser. I boken verkar de så himla ytliga och utseendefixerade, samtidigt som de har superdålig självuppfattning och känner sig allmänt värdelösa. Jag tror verkligen att fel sorts bekräftelse och ytligheten i fokus för mycket är grund till mångas dåliga självkänsla. Därför tycker jag det är viktigt att inte fokusera vad som är fint, snyggt, sött hela tiden. Dels att jag försöker att inte bry mig speciellt mycket själv, men framför allt att jag inte pratar om det inför Stella. Absolut inte nedvärdera mig själv, min kropp eller mitt utseende så hon hör. Och jag undviker även att prata om kläder, hår eller nåt som fint, gulligt, snyggt. Utan framhåller att kläder ska vara bekväma, praktiska och bra att leka i (för Stellas del alltså).

För mig är det altnernativ 2 som känns bäst i magen att höra och som varar längst. Att bli bekräftad som person är långt mycket mer uppmuntrande än att bli uppmuntrad för hur man ser ut eller vilka kläder man har på sig. Ytlig bekräftelse gör ju att man vill ändra sig för att passa in. Får man t ex höra att man är fin när man har klänning, så vill man ju gärna ha klänning nästa gång så man får höra det igen. Samtidigt ger det signaler om att man inte duger eller är fin om man inte har klänning. Det fina sitter då i klänningen och inte i personen själv.

Tillbaka till nyklippa mostrar. Jag tror att vi i vår familj inte är så inriktade på utseende och det gör att man inte alltid tänker på utseendemässiga förändringar. Vi fokuserar mer på vad den vi möter säger och kramas för att vi tycker det är roligt att ses. Samtidigt förnekar jag inte att det är kul att höra något positivt om utseendemässiga förändringar också. Men det är ju en del av en bekräftelse man vant sig vid att få och därför behövs den, annars hade den inte behövts alls.

"pamma, mappa, ne pappa mamma är där" "inte stella med?" (jag) "pappa mamma!"



"stella bil!"



"De ä hästen ... gräs"


"Hästen däär, de ä ville, det ä hästen,....  ville ... o stella"


"rida på hästen .. trava! traaava, rida ville, stella"


"hoppa där, stella. hoppie hoppie! stsmattan, *fniss*"

Stella sover väldigt bra på nya stället. Överhuvudtaget trivs hon jättebra. Hon tog omställningen som helt självklar faktiskt. Jag hade ju berättat för henne både under tiden vi började packa saker och extra noga dagarna innan, att vi skulle ta med alla våra saker och bo i ett annat hus. Hon fick även packa ner en del av sina saker i lådor och sen packa upp dem igen på nya stället. Sen det att vi, mamma och pappa, och alla våra saker är med på nya stället, gör nog att det känns som hemma på en gång. Hon har somnat jättebra alla gånger nu sen flytten, innan har det varit mycket bus och svårt att komma till ro. Men nu går det mycket bättre.

Det är mycket sjungande som är populärt nu. Hennes storfavorit just nu är "Björnen sover", fast man kan byta ut björnen mot vem som helst, gärna Stella, mamma eller pappa. Och så brukar vi ändra lite "i sitt lugna bo" till "i sin sköna säng" så det passar så bra för stunden. Stella sjunger också på blinka lilla stjärna, men blir jättearg om jag sjunger stjärna - för det ska va om Stella där med. Och så bä bä vita lamm kan hon lite på. Hon älskar även Pippi och sångerna som är i Pippi på rymmen- filmen.

Det är helt otroligt att följa Stellas språkutveckling och allt hon säger. Varje ord och varje mening hon säger är så häftigt att uppleva. Varje gång hon pratar tänker jag på hur kort tid det var sen hon var pytteliten och nyfödd. Att hon kommer från min kropp och nu är en helt egen person som bara tänker och pratar och upplever och lever ett liv. Det är så himla häftigt, det gör mig så lycklig att se hennes sprudlande skratt och hennes roliga påhitt och allt roligt hon säger. Det går inte att räkna alla ord hon kan säga, hon härmar och kan säga nästan vilka ord som helst. Sen har ju inte förståelse för alla ord såklart. Men hon övar och tränar och provar orden och betydelsen för orden, det är så kul att vara med om!