Alltså såklart jag inte blir ledsen om nån tycker det va fult/konstigt, jag ville ju höra vad ni tyckte! Jag gjorde Stella-bilden först och tyckte den blev jättehäftig, sen använde jag samma funktioner igen på de andra bilderna, men det fick inte samma effekt eftersom bilderna var så olika stora och hade så olika hög upplösning... Första bilden på mig blev inte så bra, men den jag hittade nu och de inställningar jag gjorde nu blev bättre tycker jag.

Det har visst gått en vecka nu sen vi bakade peppisar hos Mimmi. Men här kommer några bilder

Bästa teamet, jag servade mest med fler plåtar och mer deg, ni må tro att det va rullians på baket, plåt på plåt gräddades i ett rasande tempo och Stella tröttnade inte



Liten tjuvkik på blivande julkortsbilder, jag ska alltså inte ta nån av de här...

Den här texten sitter uppsatt på en av personaltoaletterna på förskolan som jag gör min VFU på. Det är lite av en grej på den förskolan märker jag, för de har mycket sånna där visdomsord, humortexter och tänkvärda bilder/texter uppsatta just på personaltoaletterna. Men den här texten gör mig väldigt arg och bekymrad. För hur ska en pedagog som ser detta som skojigt, kunna arbeta genusmedvetet med barnen? Hur ska pedagogen kunna bemöta barn som barn och inte som kön om de samtidigt ser pojkar/flickor som olika "raser". Och hur ska man kunna se bortom "busiga pojkar"grejen om man tänker att de inte kan bli smartare, att de i grunden är födda ointelligenta. Jag tycker det är helfel. Kan hända att det är hon som jobbar i köket som tycker den är rolig, det kanske framförallt är "hennes toalett". Man skulle kanske kunna se det som en återupprättelse till hur antifemistiska män på mansdominerade arbetsplatser kanske pratar om kvinnor. Men jag blir bara arg, tycker inte det är rätt att vända på steken, vill vi ha jämställdhet så ska det ju inte vara orättvist åt andra hållet. Det får mig att känna en rysning av obehag, när jag tänker på att de andra pedagogerna har suttit där på toan, läst, smålett för sig själva och sen gått tillbaka till barngruppen och jobbat. Har de ens tagit upp det och pratat om sinsemellan? Det kommer jag göra i alla fall. Ifrågasätta och väcka tanken. Vad tänker ni?

Idag fick jag äntligen en kallelse till ultraljud om en vecka, nästa måndag. Det dåliga är att Peter jobbar em då, så tiden passar inte bra, eftersom vi båda vill vara med. Jag ska ringa imorn och se om det går att få en annan tid, antingen den här veckan eller om två veckor, men då är jag redan i vecka 20 (18 nu alltså).

Tiden bara flyger ju iväg. Nu när jag äntligen börjar må mycket bättre så känns det inget jobbigt alls att vara gravid. En liten mage har jag fått, men inte så pass att den är ivägen. Jag tänker inte speciellt mycket på den, utan försöker vara i nuet och finnas för Stella i första hand. Såklart är jag nyfiken på vem det är där inne också, men det är ingen brådska liksom, känslorna kommer växa fram alltefter tiden går. Jag tror att även om det känns lätt nu, så kommer tiden komma när jag bara vill bli av med graviditeten och få ut bebisen. Just nu flyter det bara på bra och jag mår bra och trivs liksom. Mina 'krämpor' är nu bara kvällströttheten, som jag iof brukar ha annars också, och så lite halsbränna om kvällarna.

Klickade runt bland mina bokmärkade bloggar och läste Nina Ruthströms blogg. Hon skriver om varför hon förespråkar samsovning och jag håller absolut med henne. Så tar hon upp lite som Anna Wahlgren skrivit på sin sida, usch usch det gör mig förbannad. Att hon kan få skriva så knäppt och att så många "går på" det och att dessutom BVC i vissa fall rekommenderar AW metoder. Usch för metoder!

Jag blev lika arg igår när jag såg "Vem kan slå Filip och Fredrik?", de hade en gren med ponnytrav. Jag blev sån arg och ledsen när jag såg att de manade på hästarna genom att slänga med tömmarna, alltså rycka hästarna jättemycket i munnen. Kan de inte ge intruktioner hur de ska göra när de kör häst, om de ska ha med riktiga djur i tävlingen för sånna som inte kan nåt om hästar? Jag satt ensam framför TVn och skällde på dem att de inte skulle rycka hästarna i munnen. De stackars hästarna blev ju alldeles förvirrade och försökte göra som kuskarna sa, men fick både pådrivning och bromsning samtidigt... Blä blä. Va det nån mer som såg det? På 5an.

Vill tacka alla fina i familj och släkt som gjorde min 25årsdag till en toppendag. Var så kul att träffa alla (nästan, saknade några stycken) och få bjuda på god mat och fika. Världens bästa syster tack för all hjälp! Utan dig hade det aldrig funkat med all mat och det.

Puss & Kram allihop

• UPPDATERING! Glömde ju skriva lego (duplo)! och pussel är också populärt, hon kör knopp-pussel om och om igen just nu, men tror snart hon är redo för nästa steg
• kläder, strl 92-98, byxor, tröjor, pyjamas som inte är könade men gärna i fina färger
• böcker, gärna som visar ickestereotyper. Stella gillar Mamma Mu, även Gittan (hon har bara Gittan och älgbrorsorna), Pippi älskar hon också, det får gärna vara böcker som handlar om att få syskon på olika sätt
• grejer till hennes leksaksspis, skulle själv vilja virka lite fika, och mat och sånt men har inte börjat än...
• kritor, pennor, färger
• enklare spel tror jag hon snart kan börja uppskatta
• musik på skiva att lyssna på i bilen
• för den som vill ge en slant, så har vi ett fondsparande till Stella där alla pengar hon får sätts in och sparas!

Jag är lite kluven till presenter, för jag vill undvika den här materialistiska grejen att man måste ha så himla mycket saker. Jag vill att Stella ska uppskatta det hon får och inte bara hamna i en hets av att slita upp prestenter utan att hinna titta vad det var, för att slänga sig på nästa paket... Samtidigt vill jag ju att hon ska minnas sina födelsedagar som sin speciella dag och inte ha en känsla av att hon inte blivit uppvaktad så mycket som man borde när man fyller (senare i livet alltså). Alltså vad jag vill säga med den här listan, det är absolut ingen kravlista. Det är en Önskelista från min sida för den som skulle vilja köpa en present och vill ha ett tips på vad som uppskattas av mig. Stella blir nog glad att hela tjocka släkten kommer på hennes födelsedag och sjunger "Jag heter Leva", presenterna vet hon inte att hon kommer få, men det blir nog en glad överraskning. Kalaset för den som vill komma blir på lördagen 3e december, kl 15.

Sitter nu vid Peters stationära, surrande dator. Väntar på att skrivaren ska koppla så jag kan skriva ut några papper, men verkar som den har gett upp helt och hållet för den kommer aldrig igång...

Den här veckan min VFU börjat, så nu har jag fem veckor framför mig på en förskola här i Nora. Känns som tiden kommer gå väldigt snabbt eftersom det är så kul att komma ut och jobba med barn. Bävade lite inför VFUn även denna gång, men känner nu på en gång, efter bara två dagar, att det inte alls är jobbigt och tråkigt, utan väldigt kul. Det är ju faktiskt det här jag ska jobba med sen och det är himla kul att testa sina nya kunskaper och få inspiration av pedagoger som jobbat många, många år men som inte är trötta på sitt jobb, utan ser varje dag som en ny lärorik dag ihop med barnen.

Är så kul när kontakten med barnen i barngruppen byggs upp och de får ökad tillit och förtroende för mig. Det märks så snabbt att jag vinner barns förtroende genom att se dem och bekräfta dem i det de gör. Mitt största problem är mitt ledarjag i sådana busiga situationer eller i sånna situationer när två barn är oense om vem som sagt/gjort vad. Där har jag väldigt svårt att hitta ett sätt som funkar för mig, att sätta en gräns och vara lite sträng eller hitta ett sätt att hjälpa dem medla så båda två förstår varandra och känner sig bekräftade. Det är något jag märkte redan under förra VFUn och som jag hoppas jag ska kunna utveckla mig på under den här VFUn.

---

Förra inlägget visade jag en bild på Stella med våra kattungar som vi fick i torsdags av bästa Mimmi. En present både till mig och Stella. De är ca 20 veckor och fast de verkade lite skygga när vi tittade på dem, så är de supersociala och verkade trivas på en gång de flyttade hit. Det kurrar om dem och Stella får bära runt på dem som hon vill, särskilt den ena verkar inte bry sig fast hon ibland råkar hålla lite upp-o-ner. Ville först att Stella skulle vara med och hitta på namn till katterna. Hennes förslag var Villman (hon menar Villiam tror jag) och Svamp (då menar hon att de har tassar). Men sen va det inte så bestämt, så vi har mest kallat dem för kissarna eller katterna. De får nog heta så ospännande som Svartis och Randis. Slående likt våra gamla katters namn, Tussis och Sotis, som var med när vi växte upp. Men det gör inget, svårt med namn tycker jag. Är helt rådvill när det gäller namn på bebis också... De flesta namn gillar jag faktiskt inte. Även om jag när jag träffar människor sällan tycker att de inte passar i sina namn, namnet växer man ju liksom ihop med och det blir en del av ens identitet. Stella är jag dock riktigt nöjd med och jag älskar det namnet. Hoppas jag hittar något som känns lika bra i magen till nästa barn också!

Det är kul med photoshop, men svårt i början att inte överdriva, för man vill testa så mycket effekter så det nästan bli overdriven istället...

Ville i mammas trädgård när vi va inne och fika i Lördags:



Ska nog börja fixa med en ny design snart, för jag vill ha nåt mer höst/vinterpassande och få bort det rosa igen... Men det tål att tänkas på hur jag ska ha för att va nöjd...