Idag har vi fotat Leah.

Idag har jag utnyttjat min första massagepresent. Helkropps- plus fot tog jag, i 75 min. Det var en bra upplevelse. Lugnt, avkopplande musik och sådär. Arm och benmassagen kunde nog kvitta, kändes inte som hon kom åt nåt speciellt där. Ryggen däremot hade en del knutor och spänningar som behövde mjukas upp.

Em tillbringade vi hos mamma. Hon gjorde fisk med frasigt täcke och potatis och morötter. Jag har sagt till mamma att Leah är lite kinkig med maten, hon vill så gärna äta, men när hon får in mosad/puread mat i munnen tycker hon bara det är äckligt och får kräkkänsla. Däremot älskar hon att äta när hon kan plocka och äta själv. Så idag fick hon potatis, kokta morötter, och torsk och oj vad hon åt! Och Stella som kommit på det här med portioner (alla delar av maträtten på samma gaffe l , ni vet smakerna gifter sig i munnen!) åt och åt också hur mycket som helst. Mamma och jag satt och njöt

Just idag va det vanliga Stella som ville gå på jumpaavslutningen. Det va fler barn som inte va utklädda och en del som va, så det va olika. Nu fick hon kanske lite inspiration iaf att man kan klä ut sig. Det va lite rörig avslutning tyckte jag, men barnen hade kul och Stella verkade gilla det för i bilen hem sa hon nåt om nästa gång på jumpan. De fick göra hinderbana och ha med sig en påse som de fick samla upp lite olika grejer i, popcorn, salta pinnar, mariekex och frukt. Plus för att det inte var rent godis de delade ut! Men när Stella kört sitt varv tänke hon inte på påsen, utan ville springa hinderbanan direkt igen. Ni får se en bild på zebrautklädnaden jag gjorde iaf. Den kommer säkert till användning en annan gång istället...

Det är stor nedräkning här hemma nu. Är det mitt kalas idag? När kommer getterna(gästerna)? Frågas det om och om igen. Nästa söndag 2 december är det dags. Det blir kalas på födelsedagen. Vi kommer nog köra två sittningar kl 13 och kl 14 och så får gästerna avlösa varandra lite.

Jag tänkte tipsa lite här på bloggen (Stella säger
" din block mamma") vad vi önskar oss till henne. Bara tips på vad som kan va roligt, det är ingen kr avlista att allt detta behövs!!

» utöka grejer till barnköket (typ låtsasmat vore kul)
»utöka hennes ikea-järnväg, finns mycket kompletteringsdelar att köpa
»barnpåslakan/sängkläder
»tavlor/prylar till barnrummet, t ex krokar, namnbokstäver, eller myslampa, matta etc
»barnspel (vi har memory o lotto)
»böcker
»kläder stl 104
»längdskidor utan pjäxor (pjäxfri bindning)
»sparkcykel (tre hjul)/balanscykel/tramptraktor

Det finns mycket att välja på tycker jag. Om nån vill ge en sån stor/dyr sak så får ni gärna säga till så det inte blir dubbelt. Vi tänker köpa ett parkeringshus från oss.

Leah ålar sig omkring rätt bra nu. Utforskar, vrider sig runt och kollar läget och gärna typ dammsugaren, stolar och stora leksaker vill hon kolla. Idag har hon börjat resa sig i krypställning och står och gungar lite. Kolla bilden!

vet ni, igårkväll satt jag och skrev ett inlägg om bara saffranspannacotta. Jag ångrade mig och postade inte det sen, tyckte det va lite sådär knäppt att blogga om hur gott nåt va. Men nu vet ni det ändå, jag testade att göra det igår och det blev sjukt gott!

Idag däremot har vi lekt med Matilda. Både Stella och Matilda blir så glada av varandra. Det är min bästa kompis, säger Stella. Och Matilda frågar alla barn på skolgården om de vill se hennes Stella och Leah. Vi gick en promenad, och sen till biblo. Hemma åt vi mellis och sen bakade vi och jag gjorde hemmagjorda köttbullar. Jag fick jättebra tips i en tidning från Ica, hur man ska blanda färsen så den håller ihop. Det va jätteroligt att baka lussebullar med barnen idag.

Jag vill verkligen slå ett slag för att gynna de lokala butikerna som finns i Nora. Affär efter affär får slå igen för det inte är lönsamt i lilla Nora. Men vad vore Nora utan sina mysiga små affärer? Skoaffärerna är mycket bra. Bra service och prisvärt. Nya fina tåliga graningekängor och ett par lite snyggare boots nu för hösten. Jag känner mig jättenöjd!

Jag blir så himla, löjligt glad av att träna i grupp. Jag blir fnissig och känner mig levande. När jag varit en hel dag hemma med barnen själv. Då vet ingen vad jag gjort, då känns det som jag inte finns. Fast det gör jag ju, och för barnen finns jag ju i allra högsta grad. Men det är nog i motsats till den känslan som det är så kul att gå på jumpan. Och då spelar det ingen som helst roll att ingen pratar med varann eller så. Det är just det kollektiva, att vara en del av ett sammanhang som jag uppskattar så.

En fin fredag idag. På fm va vi ute o letade efter Randis. Han hade varit borta ett par dagar, så Stella och jag gick/cyklade och ropade och letade. Vi kollade Peters mekarställe sist och där va han visst. På em stack jag iväg till Nora när Peter kom hem. Jag köpte graningekängor, jätterejäla och fina. Och ett par till skor, mer bootsaktiga nu för hösten. Sen va jag tvungen och smita in på barnboden också som har utförsäljning av sina fina barnkläder. Många dyra, hållbara märken. Jag köpte en fin jacka till Stella och några plagg till. Att det kan va så uppiggande att komma hem med lite nya saker, det är lite oroväckande. Fast jag skulle ju inte handla mer än jag har råd med, kanske är därför det är så kul när jag väl kan handla lite. Halvåringen sover i famnen och nästan-treåringen protesterar högljutt till att sova med pappan hör jag. Vi brukar ta varannan dag med barnen vid nattningen.

VI har gått en kvällskurs som heter ICDP, det har varit sex måndagskvällar. Vi har tyvärr missat två tillfällen. Men fyra gånger har vi varit och det har varit jättebra. ICDP står för vägledande samspel och handlar om att varje förälder är kompetent i sig själv att förstå och hjälpa sitt barn att utvecklas.

 

Ledarna för kursen var en barnpsykolog och en socionom, som båda jobbar på en enhet som heter Vingen i Nora. Vingen är till för att hjälpa barn och barnfamiljer vid svårigheter eller problem. Men den här kursen riktade sig till alla föräldrar som ville bli mer medvetna om sin föräldraroll och gruppen funkade som kursmaterial. Tillsammans genom övningar och diskussioner fick vi fördjupa oss i förhållningssätt och lära oss se det positiva framförallt, i våra barn och deras handlingar. Ledarna berättade att de hade gått ut med info om kursen i alla förskolor i hela Nora och även annonserat med lappar på olika ställen. Detta till trots var vi endast 10-12 st som deltog (!). Det känns väldigt förvånande. Jag undrar varför inte varje förälder vill gå en sån kurs som verkligen kan hjälpa en att förstå sitt barn bättre, bli mer respektfull och göra familjen starkare genom att båda föräldrarna också diskuterar igenom vad som är värt och viktigt i just deras familj. Sista anledningen var nog min största motivation att gå kursen, att Peter och jag skulle få möjlighet att diskutera många olika frågor och fördjupa vår relation.

 

Sista tillfället fick vi bland annat visa en bild på vårt/våra barn och berätta något positivt om barnet. Jag valde en av bilderna som visar Stella och Leah tillsammans i deras samspel. Syskonkärleken som växer fram och jag berättade hur otroligt härligt det är att uppleva. Hur bra jag mår av att se dem tillsammans i sitt samspel och den stora beundran Leah visar för Stellas blotta uppenbarelse, och hur Stella väntar och väntar på att de ska kunna leka flera lekar tillsammans.

En annan uppgift vi fick igår, när det var sista gången. Det var att skriva något positivt om varje person på kursen (helt anonymt). Även om man inte haft personlig dialog med var och en, så hade man ju fått någon slags uppfattning och alla deltagare och det var inte svårt att säga något positivt om varje. Alla lappar fick vi med oss hem i ett kuvärt på slutet och det var som en riktigt glädjande stund när jag kom hem att öppna brevet och läsa alla snälla ord. Peter fick vara hemma med Stella igår och missade sista gången, men han fick också lappar. På en av Peters lappar stod det "lugn kille med trevlig fru!". Haha. Det tyckte jag var lite gulligt, fast taskigt också, för det var ju inte en egenskap hos honom egentligen. Men Peter tyckte det var jobbigt med kursen, att prata om personliga saker i grupp och sådär. Så han var mest lyssnande deltagare, därav de andras uppfattning om honom om lugn.

 

Kursen var ganska paralell med mycket av det Jesper Juul säger, och det gillar ju jag eftersom jag redan tidigare gillar hans idéer. Vi fick se en filmsnutt en av gångerna där JesperJuul förklarade skillnaden mellan att bekräfta och berömma sitt barn. Bekräfta handlar om att stärka självkänslan, känslan av att duga som jag är, att jag är värdefull, att jag är sedd, att jag är förstådd, att jag är älskad - allt utan att det krävs någon prestation. Berömmet däremot skapar osäkerhet, det kan stärka självförtroendet, känslan av att jag Kan någonting, men kan få barnet att må dåligt eftersom hon inte vet att hon är värdefull om hon Inte kan/vågar/vill/orkar. Under diskussionen kom vi in på frågor som finns det nån människa som har bara självförtroende men ingen självkänsla? JAA, alla duktiga flickor som sliter och släpar hamnar under den fliken. Finns det människor som har bara självkänsla men inget självförtroende då? Kan man vara nöjd med att bara älska sig själv. Någon tyckte att alla är bra på något. Jag föreslog att den är ju bra på att tycka om sig själv och det kanske räcker?... Nä det finns nog ingen som har fullt på mätaren av självkänsla. Ingen är fulländad, om det nu är det det handlar om...

 

Nån som är intresserad av att jag skriver mer om det här, eller kan det kvitta? Det känns som jag vuxit i min föräldraroll litegranna till iaf, lite tryggare och starkare i mig själv, att jag duger som jag är osv. Jag har spaltat upp för mig själv vilken sorts förälder jag vill vara, vilken jag inte vill vara, vad som känns svårt och vad som känns viktigast.