Stella cyklar, för första gången lossnar det med trampandet (förra veckan).

 

Smörgåsrån-smakis, Stella gör ständigt nya bitar till Leah

 

Fina barnen förut idag.

Leah gillar sin tumme. Och så en bild från vår 5årsdagsmyskväll.

 

Jaha nu är det dags igen för en månadsrapport. Tänk att veckorna springer så fort fram. Fyra månaders tid i livet innebär bland annat att magen är redo för att prova lite fast föda. Man kan vänta fram till sex månaders ålder innan man introducerar mat för sin bebis, men jag känner att jag vill lyssna på mitt barn och hon är (och har varit en tid) mycket intresserad av vad vi gör när vi äter. Så jag tycker det är dax att hon får börja med lite smakisar. Det kommer inte innebära att jag drar ner på amningen, utan den är fri fortfarande. Känner på mig att jag inte är lika noggrann som med Stella. T ex med att introducera en smak i taget i några dagar och sedan smaka sig igenom de vanliga rotfrukterna och grönsakerna innan man provar annat. Leah har fått sulta på morotsstavar. Hålla dem själv i handen och känna på den med munnen. Smask smask säger hon. Hon har fått prova morotspuré (hemmagjord) uppblandad med bröstmjölk och även några småbitar av smörgåsrån. Redan i söndags fick hon puré första gången (oj, innan fyramåndersdagen(!)). Konstigt det kändes i munnen såg hon ut att tänka. Svårt att styra det i munnen, så det mesta kom ut igen.

Det har annars inte hänt så mycket med rutinerna. Jag har märkt att Leah inte sover speciellt mycket eller långa pass när vi gör mycket om dagarna, då är hon så nyfiken och vill se och höra. Men sen har hon tagit igen med sovdagar, då hon sovit nästan hela dagen istället.

 

Hon kan prutta med munnen (jag skrev samma sak om Stella när hon va lika i ålder). Hon jollrar och babblar rätt mycket till och från, mer när hon är ifrån Stella tror jag. Det verkar som hon har så mycket att ta in när hon ser Stella och andra barn, men är mycket intresserad. Hon ler och skrattar mycket. Rätt så kittlig på magen är hon. Hon kan gapskratta om hon studsar i famnen eller om man lyfter upp armarna på henne. Häromdagen fick hon dansa i Stellas famn, oj vad hon skrattade. Så underbart att se barnen skratta ihop och uppskatta varandra så tidigt.

 

Sen har Leah varit på badhuset för första gången. Det älskade hon, oj vad hon simmade med hela kroppen. Då kändes det som hon kom ihåg livet i magen och ville simma omkring. Armarna och benen bara gick på henne, jag förstod plötsligt varför folk går på babysim.

 

Hon har varit på Nora marken och åkt tåg.

Hon har varit på sin första familjesemester på en camping i Kristinehamn. Och vi har hunnit träffa och umgås med massa vänner och släktingar.

Åkt rutchkana med syrran har hon gjort. Och tydligt visat att hon ville det också, med ljud och armrörelser.

Hon tränar på golvet varje dag med att ligga på mage och på rygg. Rullningar har hon inte gjort så mycket mer sen hon "lärde" sig det för nästan en månad sen. Men lite lite kavar hon sig omkring ibland.

 

Sin första förkylning med snorighet och hosta har hon haft den här veckan. Men inget hängig i övrigt, bara träligt för henne med hostan när hon sover ibland. Bvc i tisdags och nu mäter hon 64,5 cm och väger 7,7 kg (Leah ligger två kurvor över "normalkurva" på vikt och huvudmått och en kurva över normalkurva på längden), Stella som 4månaders låg på 64 cm och 7,3 kg.

Avslutar med två bilder på Stella som 4 månaders (oj va lik Peter hon var/är!)

Idag är det fem år sen Peter och jag träffades, eller sen vi räknar att vi blev tillsammans. Vi struntar i att räkna med det där uppehållet vi hade. Det är fem år sen vi blev ett par och tre år sen vi förlovade oss.

 

2007: Det är svårt att ta in att det här var 5 år sen. Men när jag tittar på bilden så ser vi ju så unga och... magra ut. Peter är 23 år och jag är 20 år på bilden.

Den här bilden på oss tycker jag så mycket om

 

2008: Här är när vi firade ett år tillsammans, då gjorde vi urflykt till naturens hus och så gick vi och åt mat tror jag, säkert bio också.

 

2009: vi förlovade oss på vår 2 årsdag.

I december 2009 kom vår älskade Stella

 

2010 var ett omtumlande år på många vis. Nyblivna föräldrar, med allt vad det innebär, arbetslöshet osv.

 

Det gjorde att vi beslöt att göra uppbrott. Jag märkte att jag inte trivdes att bo i Hallsberg och flyttade till Nora igen, ihop med Stella.

2011 märkte vi att vi saknade varandra jättemycket och vi hittade tillbaka till kärlek igen, vilket jag är mycket glad över

 

I augusti förra året flyttade vi hit till Knutsberg. Bild från vår inflyttningsfest

 

2012 är det nu och det är året då vår älskade Leah kom till oss

Och här är vi nu, två har blivit fyra och kärleken när man har barn är obeskrivlig. Även om det inte alltid är så lätt i relationen mamma-pappa, så vet vi nu att den här spädbarnstiden är relativt kort, och nu kämpar vi. Vi Vill ju vara tillsammans! Jag läste ett så tänkvärt och bra blogginlägg hos underbaraclara om att man ska "sitta still i båten". Det är omvälvande att få bebis och leva med småbarn, relationen sätts på prov. Det är rätt att kämpa och "stå ut" lite, de fina känslorna finns där nånstans och kommer tillbaka.

 

Peter, jag vill säga att jag älskar dig, jag är inte bra på att visa det varje dag, det vet jag.

Men jag vill leva med dig och älskar dig. Nu satsar vi på 5 nya år! Första fem åren två barn, nästa fem år, två barn? ;) Pussar och kramar till dig min man

Vad tror ni, är det inte så, att man i någon mån väljer sina argument. Jag menar de beslut och val man gör i livet, eller som förälder, de behöver man på något sätt rättfärdiga för sig själv genom att tankemässigt förstärka argumenten för beslutet. När det t ex handlar om förskola. När jag var tvungen pga ekonomin och studierna att låta Stella börja förskolan som 13månaders, så valde jag att förstärka de argument som fanns tillgängliga, för att göra det valet till rätt. Barn mår inte dåligt av förskola, hon kommer inte vara där långa dagar och hon trivdes med inskolningen och dagis från första stund. Dessa argument blev mitt mantra och visst stämde det, men visst skulle jag haft möjligheten att göra annorlunda, hade jag kanske haft andra argument. Som nu, nu när jag hade möjligheten att låta Stella vara hemma med mig på heltid istället, då hittar jag naturligtvis argument för det. Jag får verkligen möjlighet att vara mycket med mitt barn (som är litet barn, så kort tid i livet, ta vara på tiden liksom). Hon får ännu mer boost av trygghet, kärlek och närhet, än jag skulle kunnat ge om hon gick på förskolan. Osv. Och det känns just nu som jag tänker annorlunda med Leah än med Stella i samma ålder, en 12-13månadersunge är himla liten. Nu har jag möjlighet att låta Leah vara hemma i kanske 18-20 månader och jag kommer antagligen ta den chansen/möjligheten. Jag ser massa argument för att det är rätt att göra så...

 

Som när jag sålde Guldet för över ett år sen. Eller som nu när Peter nyss sålt sin Buick. Det finns ju för- och nackdelar med alla beslut. Men det är klart att när fördelarna för något överväger är det lättare att ta beslutet. Och beslutet rättfärdigas med en rad argument för att man gör rätt. Var sak har sin tid och livets olika faser har olika prioriteringar. Så är det nog...

 

Mina ungskruttar som ligger deckade här i soffan bredvid mig. Underbara ungarna mina.

 

Imorn är det Peters och min årsdag och förlovingsdag, ett långt inlägg med massa bilder är förberett. Håll utkik!

I torsdags kväll genomförde laget "träningstokiga Therese" blodomloppet. Två elit-motionärer sprang sig runt milen (Nali och Anka). Tre glada motionärer (jag, Emma och Meike) gick runt 5 km med två bebisar och barnvagnar i släptåg. Efteråt blev det en snabb picknick i det blöta gräset, innan vi flydde från nästa skur.

 

Vi väntade en stund i bilen på att ösregnet skulle stilla sig

 

 

Datorn är startad, nu ska här bildbloggas!

 

... .... efter tre datakrascher är jag lite less, men testar ändå. (min dator låser sig hela tiden, om jag råkar öppna mer än ett fönster åt gången, lite störigt!)