Här har vi genomlidit, eller klarat av ännu en dags sjukdom. Stella somnade på soffan halv 6 på kvällen för fjärde dagen i rad. Lilla skruttan.
Men samtidigt jobbar min hjärna för högtryck. Jag har massa på gång känner jag och lägger mig i diskussioner på nätet och allt möjligt, som jag inte skulle vågat för inte så länge sen. Det är lite jobbigt när jag inser vilken skillnad det ofta är på människor som har utbildning och inte. Kritiskt tänkande, förmåga att framföra argument och tankar utan att gå på personen ifråga osv - det verkar som folk utvecklar genom antingen universitetsstudier eller genom ett stort eget intresse. Därav inte sagt att utbildade människor också kan ha knäppa åsikter och problem att uttrycka dem. Är i tagen att sälja massa onödiga saker också , hoppas vi får in lite pengar. Några ska kolla på syskonvagnen imorn äntligen!
Vi kom ju hem igårkväll. Så skönt att komma hem, bilresan kändes så lång. Båda barnen va på väg att bli sjuka, så de åt dåligt och va allmänt gnälliga och trötta. Jag saknar redan det mysiga i att bo sådär i storfamilj. Jag trivs med det, särskilt när det funkar så bra med att alla hjälps åt och gör sin del.
Stella och Leah sover just nu. Stella har ganska hög feber, Leah har lite. Jag har själv motat min förkylning hela veckan med alvedon varje morgon och är nu inne på hostperiod , det borde va tillfriskning va.
Idag är det kvällsåkning i backen och vi ska "köra skiten ur skidorna" - för det är sista hyrdagen med slalomskidorna. Peter och pappa har tagit em-passet och vi andra tre (jag, Nali och Hamed) ska iväg strax och åka det sista. Imorn har vi planerat hyra skoter på fm och på em åka till myskoxhägnet och få guidad tur där. På fredag ska vi ta med matsäck och gå på längdskidutflykt med barnen i pulkor bakom. Det blir nog jättemysigt. Vi hoppas på solsken och inte alltför kallt även sista dagarna.
Jag har hittat en ny, eller en till förebild som verkligen beskriver det jag vill vara som förälder. Titta gärna in på
Petra Krantz Lindgrens blogg, hon är så duktig på att uttrycka sig. Precis det förhållningssätt som är min vision att ha hela tiden. Och som jag ibland svamlar om och försöker formulera, men som inte riktigt når ända fram.
Hon skrev nånting väldigt bra om s k trots någonstans, bl a
här. Men hon menar att det inte är något annat än ett uttryck för något slags behov hos barnet, allra oftast ett uttryck för ett behov av att bli bemött med lite mer respekt. Barnet har utvecklats och är redo för lite större ansvar, lite mer förståelse. Det tycker jag var himla klurigt och pricksäkert beskrivet. Det här med att kritsera och kränka - som jag är så himla rädd för. Och som ni kanske tycker jag överhypar (?). Hon beskriver och sätter verkligen ord på hur det många gånger låter när föräldrar pratar med sina barn och särskilt då i konflikter, och vad det gör med barnet och hur det får barnet att känna sig. Du får inte, det går inte, vi hinner inte, vi måste osv - sånna uttryck ska ännu mera bort ur mitt prat än innan. Det handlar om att berätta hur jag vill ha det. Jag vill att ...
"
20 Aug 2012 av Petra
- Igår frågade Tove om jag ville följa med henne och bada, men idag när jag ringde på hos henne sa hennes mamma att hon åkt till simhallen med en annan kompis!
- Nämen! Det var inte speciellt snällt av henne!
Ligger de dömande orden nära till hands för dig också? När någon varit elak mot ens eget barn och man ser sorgen i barnets ögon är det lätt hänt att döma den andra personen. Man vill ju få sitt barn att förstå att det som hände inte var hennes fel. Man vill hjälpa henne att känna sig lite bättre till mods.
Även om syftet är vällovligt tycker jag att det är olyckligt när vi föräldrar dömer människor i barnets omgivning. Varje gång vi uttalar oss dömande om andra missar vi en chans att låta barnet lära sig något om sig själv.
När föräldern i exemplet dömer Tove lär hon visserligen sin dotter något. Hon lär henne något om Tove: att Tove inte är snäll. (En sanning som är högst diskutabel, för handen på hjärtat, vad vet föräldern egentligen om varför Tove gjorde som hon gjorde?) Föräldern lär också barnet att lägga ansvaret för de egna känslorna på andra människor, vilket förstås är en väldigt nyttig färdighet om man vill fostra ett barn som trivs bra i offerrollen (där det än andra människors fel att man själv mår dåligt), men knappast hjälper om man vill ge barnet stöd i att utvecklas till en individ som tar ansvar för sitt eget liv och välmående. (Läs gärna inlägget ”Vem har makten över dina känslor?” där jag skriver mer om det här med att ta ansvar för sina egna känslor.)
Vad föräldern missar när hon dömer Tove är en möjlighet ge sin dotter stöd i att lära känna sig själv: att upptäcka vad hon själv värdesätter, vad som är viktigt för henne och formar henne till den hon är.
Hur kunde föräldern ha sagt istället, om hon ville hjälpa sin dotter till ett sådant lärande? Kanske ungefär så här:
- Du verkar besviken? Jag gissar att det är viktigt för dig att kunna lita på det som andra människor säger?
När föräldern säger så här hamnar fokus på dotterns behov, istället för på Toves eventuella fel och brister. Föräldern uppmuntrar dottern att vända uppmärksamheten inåt och lära sig något som sig själv."
Läs gärna mer om ni är intresserade. Hon är jättebra tycker jag.
Ju mer man förstår, ju mindre känns det som man vet. Tänk om all kunskap och visdom skulle rymmas i en människa. Det är kanske det som är så häftigt att alla har något. Jag kan tänka att alla andra är så kloka, men det är nog min sammantagna bild av dessa människors positiva sidor. Ingen är perfekt, så är det verkligen. Det är både en enkel sanning, men en jobbig insikt när jag förstår att inte heller jag någonsin kan (eller behöver) vara det. Usch vad jag nästlar in mig i krångliga tankar. Vet knappt själv vad jag ville säga med detta. Bara att min hjärna är full i tankar, och detta är några av dem, just nu. Tänker också på föräldrarskap, olika slags relationer och vilken underbar familj jag har. Spädbarnstiden är verkligen kort, och blir det nån nästa gång så ska jag verkligen minnas det. Jobbigt är kort, istället för underbart är kort. Jag vill inte låta glättig eller som att jag förskönar nånting, utan det är min syn på livet - det är underbart ändå, trots att det inte är enkelt! Klyschigt ikväll? Kanske det.
Ikväll har varit en riktigt bra kväll för mig och barnen. Raka motsatsen till igår kväll som en riktigt jobbig och kaosig kväll. Igår kände jag att aldrig mer får Peter jobba kväll o lämna mig ensam med den här matchen. Idag gick allt bra, och vet ni varför, för jag vågade tro på mig själv och min förmåga och att jag gör rätt och tänker rätt för mina barn. Efter krisen igår visste jag varken in eller ut. Jag ringde Vingen idag och fick prata med psykologen som också va ledare på föräldrakursen. Hon lyssnade och gav så bra stöd, råd och pepp. Igår när jag inte kände att jag kunde göra nåt mer än jag gjorde, det bästa av allt var att hon sa att jag hade gjort helt rätt och det bästa av situationen. Jag ska fortsätta ropa på "jag duger". Sov sött ni med!
Naimi tycker jag delar med mig så läskigt mycket av mina tankar, som hon aldrig skulle våga göra. Ja, kanske. På ett sätt är det sårbart att dela det inre, men samtidigt vill jag vara ärlig mot mig själv och er. Jag känner också att jag får visa vem jag är, genom att dela med mig av känslor, tankar och funderingar. Sen att det kan ibland kan tolkas och misstolkas, det får jag ta. Jag inser att jag hela tiden utvecklas och ingenting jag skriver är sanningar skrivna i sten. Ganska ofta är det plötsliga ingivelser och tankar, ibland ändrar jag synsätt och uppfattning senare. Vad jag vill och hoppas är att bli respekterad och kanske förhoppningsvis förstådd också.
Nu är vi hemma igen. Det blev sent eftersom vi åkte förbi Strålsnäs på hemvägen och hälsade på Biggan o morfar (o Daniel) en sväng. Sovdags, i hemmasängen!
Hittade dessa frågor hos två av de bloggar jag följer och tänkte göra en egen version.
(http://www.underbaraclaras.com/ och http://ninaruthstrom.se/)
Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Ja det tror jag. Men jag måste verkligen tänka efter för att komma på. Gått till massör var premiär för mig. Att bli tvåbarnsmamma är ju nytt. Sagt nej till telefonförsäljare utan att lyssna på vad de vill sälja. Men jag har inte hoppat fallskärm eller så...
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, jättemånga vänner från min skolgång och i min bekantskapskrets! Bebisar ploppar överallt.
Dog någon som stod dig nära?
Ja, min gammelmormor. Jag stod henne inte direkt nära, men det är den första i släkten som jag haft en relation till som gått bort. Det fick mig att återigen inse att livet inte varar för evigt och tankar om meningen med livet kom upp till ytan.
Vilka länder besökte du?
Kortresan till Tyskland i början på november var min enda utlandsresa iår. Det var en utmaning att resa med två småbarn, men mycket roligt och gav såklart mersmak.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Jag är väldigt glad över år 2012. Det som jag ska satsa mer på det kommande året är mer Peter-Lone-tid och att komma igång och träna regelbundet.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Den 6e maj såklart, då Leah gjorde sin debut i familjen.
Vad var din största framgång 2012?
Att ro iland tvåbarnsmamma-livet på egen hand med ensamma kvällar och nätter då Peter jobbat.
Största misstaget?
När jag glömt lyssna på mig själv och vad jag vill och mår bra av. När jag trott att råd jag bett om är sanningar jag måste köra på.
Bästa köpet?
Hmm, jag tror faktiskt mina vinterkängor. De är jag riktigt nöjd med.
Vad spenderade du mest pengar på?
Skulle gissa på mat och bensin. Den dyraste prylen jag köpt iår... Kan va nån reservdel till bilen, fast det har ju Peter iof betalat.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn. Min familj. Mina tankar om mitt liv som jag älskar och som har så mycket positivt nu och i framtiden.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
”Jag bygger bygger upp och du river river ner…” skrev UnderbaraClara och jag håller med, den är verkligen en jag nynnat på mycket. Och sen nu på slutet den här Gangnamstyle som spelats så mycket, speciellt på musikhjälpen i P3.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Åh vilken svår fråga... Jag skulle säga både gladare och ledsare, jag vet inte om det är hormonerna i kroppen som gör det, eller om hela livet med småbarn gör känslorna så mycket starkare. Det kan va sömnbristen också, att tröttheten gör att jag har närmare till skratt och gråt.
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer böcker, motionerat mer.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Fastnat i surfning på telefonen.
Favoritprogram på TV?
Gillar massa program som gått, Solsidan, Så Mycket bättre, Bonde söker fru, dokumentären om Palme va spännande, Matematikens skönhet - jag borde se mer på sånna program (som de två sista) känner jag.
Bästa boken du läste i år?
Jag har inte läst så mycket, men böcker jag minns och får nån behållning av förutom spänning i stunden, märker jag att det är inte deckare, utan skönlitterära böcker. Jag har iår läst kanske mellan 6-10 böcker, ganska lite. En jag minns, tror jag hette Slumpvandring och handlade om tre generationers kvinnor som utspelade sig parallelt i berättelsen, den har jag tänkt mycket på efteråt av någon anledning.
Största musikaliska upptäckten?
Att jag vågade sjunga inför folk på begravningen och det gick ganska bra, fast rösten brast några gånger av känslorna som kom upp.
Något du önskade dig och fick?
Ett underbart barn till, nästan mer än man kan önska sig.
Något du önskade dig och inte fick?
Att Peter blev av med jobbet hade jag inte önskat mig.Sömn också förstås.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Jag hade kalas på lördagen och blev ordentligt firad av hela familjen/släkten, sen var min riktiga födelsedag på måndagen. Den bev väl inte riktigt som jag hade tänkt, då jag öste ur mig tusen uppdämda känslor över en person som står mig nära, och hade rejäl både ångest och lättnad efteråt.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Liiite mer nattsömn hade inte varit fel. Annars tror jag inte jag kan önska något mer.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
Vem saknade du?
En nära vän.
De bästa nya människorna du träffade?
Nya vänner bland mammorna.
Mest stolt över?
Mig själv, min tankekraft och mina barn. Och det familjeliv jag byggt upp.
Högsta önskan just nu?
Att alla ska vara friska, må bra och ta hand om varandra. Mer kärlek åt alla!
Båda badade förut, innan jag hunnit ta av Leah så va hon framme och plaskade glatt i balJan.Hon som basar över burkarna i burkskåpet. 
Och så Stella som verkligen börjat gilla att måla nu, så kul tycker jag! 
