Som en sommarlovsdag från när jag var liten, nästan, förutom att jag nog tog lite mindre ansvar för saker och ting på den tiden. Men det var varit en sån härlig och skön dag, och varmt och soligt, och hästar och bad, och delar av familjen Käller på besök.


Jag var uppe redan vid halv åtta imorse och fixade lite med tvätten och åt frukost. Sen åkte jag till stallet och släppte ut hästarna. Alla fick komma ut i hagen utom Guldet. Missil och Mino i stora gräshagen, Ville och Herkules i den avbetade hagen och så Kräket (eller vad hon heter...) i sin hage. Guldet och jag tog en finfin långtur i skogen, vi hittade massa nya ridstigar. Det var så himla mysigt och hon var så cool och trygg och avslappnad som hon är ibland, när hon är på det humöret. Jag var bara nära att flyga av en gång, riktigt nära faktiskt, hon slängde sig in i skogen åt sidan när vi galopperade när en fågel flaxade upp brevid oss. Jag svajade till och balanserade i ena stigbygeln, som tur var fick jag stopp på henne ganska fort så jag kom tillrätta i sadeln. Shit vad nära! Jag vill inte ramla av med bebisen i magen, den kan gå illa. Men resten av turen gick galant, vi var bra svettiga båda två när vi kom tillbaka efter 1,5 timme. Guldet fick bli avblaskad med svampen innan jag släppte ut henne. Och gissa vem som hade tagit sig in i stora gräshagen? Om inte utbrytarkungen själv...


Villiam din skurk! sa jag till honom och så tog jag honom till sin hage igen. Jag kom ihåg att sätta i strömkabeln till eltråden den gången. Sen åkte jag hem och fixade iordning mat och till efterrätt jordgubbar. Så kom Petra, Daniel och Matilda på besök. Och Peter kom hem på lunchen och åt med oss. När vi (jag, Petra och barnen) kom till stallet igen så hittades Villiam i fel hagen IGEN. Vilken skit han är alltså. Men jag vet ju att det blir så när han väl har kommit på att det går att rymma på ett ställe så gör han det. Lätt match att krypa under tråden tydligen. Och en liten stöt kan man väl palla med om man får buffé på gröngräs sen. Det är väl så han tänker kan jag tro...

Jag glömde tyvär ta med mobilen när barnen red. Så det blir inga bilder på det idag. Vi tog en sväng i skogen. Först red Matilda, sen Daniel och sen red de tillsammans ett tag (Matilda framför sadeln, på Villes hals) och sen Matilda själv igen sista biten. När vi släppte ut lilla korvhästen igen var det med greenguarden på, och tillsammans med Herkules.

Vi åkte och badade. Mest badade kidsen. De var helt galna i vattnet och badstället var jättebra och barnvänligt. Hästhagsbrottet heter det, ganska passande. Daniel var badgalning i klass med Nali. Han slängde sig hejvilt och hoppade från bryggan och åkte rutchkana och doppa huvet och allt. Han ville att jag skulle lära honom simma, det skulle nog av bra att kunna när man är sådär vattentokig! Matilda var inte sämra hon, men det var läskigare när hon kutade ut i vattnet. Ingen kontroll på vattendjupet eller sin kropp. Jag var i vattnet med dom och höll koll. Petra vaktade fikat i skuggan. :)

Daniel hoppar från bryggan:

Matilda åker på sin groda och leker med bollen:

Daniel åker rutchkana i full fart:


Det syns att han huttrar lite, men det vill han inte låtsas om, det är ju varmt ju :)

Peter kom och mötte upp oss vid badplatsen. Sen åkte Källers hemmåt och Peter och jag också. Vi åkte förbi stallet för att kolla till vart Villiam höll hus. Jaha, där var igen, ute på fältet. Lite förbittrad över att greenguarden hindrar gräsintaget, men rätt så nöjd över livet.
 

Jag kom på nu när jag laddade in dagens bilder från mobilen att jag glömt berätta om våran senaste cykling. Det var ju i söndags vi var ute och cyklade så långt. Pappa lyckades få igång morfar-cykeln också, så vi hade tre mountainbikes fit for fight. Pappa har köpt naturpasset här i kumla-hallsberg och vi siktar på att ta hem storvinsten, en resa till Idre. Vinna kan man göra om man har samlat alla kontroller och svarat rätt på olika frågor. På cykelpasset frågar de mest efter årtal som olika torp har slutat brukas, vi åkte runt och hittade alla torpruiner i Hallsbergsskogen. Det blev nog ca 2 mils cykling, jobbigt i benen och smärtor i baken. Men vi klarade det!




Kartläsning:

Sen cyklar vi järnet!

Vilken äckligt jobbig huvudvärk jag har haft idag. Inge kul alls... Det känns som solen har gett mig solsting. I förmiddags tog jag i alla fall en panodil och drog till stallet. Stallägarna är bortresta nu så vi turas om att ta stallsysslorna. Jag tog utsläppet idag också, det är rätt så skönt att komma upp på morgonen och så mycket lättare nu när man vaknar till solsken. Idag har dessutom tre dagmammor varit på besök vid stallet och barnen fick åka vagn med världens bästa Villiam. Peters mamma Monica var en av dom, det var hon som hade frågat mig och de kunde komma. Ville var inte glad på mig när han inte fick gå ut i hagen med detsamma imorse. Han var riktigt på hugget när jag spände för vagnen, och det var svårt att hålla honom still under tiden. När han äntligen fick komma iväg så hade han asmycket energi, det brukar han alltid ha när jag kör honom innan han har hunnit vara ute. Jag körde ner till anläggningen och körde av honom överskottsenergin, så att han skulle va lugn och snäll när barnen kom. Och det var han. Han skötte sig finfint och alla barn utom en liten kille ville åka vagn. Det var många barn som redan hade fått sommarlov så det var inte så många som var där, men desto roligare för dom som var med som fick åka flera gånger. Efteråt följde de med upp till stallet och fick titta hur Villiam bor och när han slängde sig ner på marken och rullade runt i hagen. Han blev aslortig som vanligt.

När jag kom hem från stallet mitt på dan förut var huvudvärken ännu värre. Jag la mig ute på en filt i skuggan av ett träd och läste ut min bok och somnade. Sen hämtade jag mitt bokpaket från bokus med 7 nya pocketböcker. Lättlästa deckare skrivna av svenska kvinnor, det är min melodi just nu. Man behöver inte tänka så mycket när man läser, men fastnar det gör jag så fort jag börjat med en ny...

Nu på kvällen kom Monica förbi med två liter goda jordgubbar som tack för häst- och vagnsturen. Mums vad gott! Vi delade på en liter Peter och jag. Jag tog socker och mjölk till och Peter tog glass till.

Sov så gott

Hej alla glada, idag är det midsommarafton alltså. I min familj har det aldrig varit nån stor tradition kring midsommar, så för mig är det inte så speciellt. När vi var yngre så var vi ofta på landet med farmor och farfar och klädde midsommarstången och köpte lotter och åt sill och potatis. Så de traditionerna har jag i alla fall fått vara med om. Men ju äldre jag har blivit, ju mindre firande har midsommar inneburit. Såklart det skulle vara gott med lite sill, potatis, gräddfil och gräslök, men numera i min nya familj Nilsson är det inte så populärt. Vi är bjudna på mat hos Peters föräldrar och gissningsvis blir det grillat kött och nånting till. Det blir säkert jättegott det också. Jordgubbar skulle vi också få, och det är väl lite midsommar. Men nån midsommarstång blir det nog inte. Jag berättade för Peter igår vad Midsommarstången symboliserar, enligt min Religionslärare i alla fall. Det hade han aldrig hört förut, men blev mycket nöjd över att midsommarstången står för det manliga könet, som en stor fruktbarhetssymbol. Visste ni läsare om det?

Nåja, nu ska vi strax åka iväg i alla fall. Vi ska ta Buicken dit bort och jag får vara chaufför så att Peter och hans bror kan dricka lite alkohol till maten. Då blir dom nog nöjda. Hmm, undrar vad jag ska ha på mig. Jag har tagit på mig vita tights, men har inte bestämt vad jag ska ha till... Det är nog dax att springa och leta reda på nåt passande.

Jepp, nu är det dags för ett efterlängtat avslöjande här i bloggen. De flesta vet redan om det, mina närmaste vänner och familjen såklart har vetat lääänge. Jag har haft så svårt att blogga på sistone utan att säga nåt om detta. Men nu vill jag berätta för nu känns det så mycket mer verkligt. Peter och jag ska bli föräldrar! Det känns underbart, vi är så lyckliga över våran lilla skrutt som ligger väl inbäddad i min mage. Igår var vi på vårat första ultraljud. Det var såå spännande och och så mycket mer verkligt att det faktiskt bor en liten en där inne, som växer och utvecklas. H*n var jättebusig och rörde på sig hela tiden så barnmorskan hade svårt att få in en bra bild. Hon skulle mäta storleken på huvudet ovanifrån för att se hur gammal den är. Enligt tidigare beräkningar så hade jag gått in i vecka 18 den här veckan, men enligt barnmorskans mätning så var vi i v.16+6 igår. Alltså en och en halv vecka mindre än vi trodde. Beräknad födelse flyttades fram till 25 november. Det känns som det är stor risk att det blir en decemberfödelse då, jag som hade hoppats på ett Novemberbarn, som jag är. Men det spelar ju ingen roll, h*n kan ju dessutom födas både tidigare eller senare, det vet man aldrig... Det var så kul att se den lill* röra sig därinne, och barnmorskan berättade vad vi såg hela tiden, alla kroppsdelar och vi fick se bebisen gäspa stort och allting. H*n låg med benen uppdragna, med knäna vid näsan och kurade ihop sig, så söööt!

Min mage vill inte avslöja sig så mycket än. :( Det är tråkigt för nu vill jag att det ska synas lite mer. Men jag tror att mina starka magmuskler håller in magen fortfarande. När jag slappnar av putar magen ut mer, men när jag står helt vanligt så syns det knappt ingenting, inte på kort iaf.
Se här, den här bilden tog jag nyss...
 framsidan är åt höger här alltså,om det inte syns :P

Jag och mina rundmagade vänner. Peter och jag tog en tur tillsammans häromdagen.


Här är vi två, visst är vi söta ;)


Sen var ju Linda här och hälsade på och red på Guldet. Hon tycker så mycket om henne så hon nästan vill sno henne ifrån mig. Kul att nån mer än jag förstår hur fin Guldet är :) Vi hittade nya vägar när vi var ute som man kom runt på med vagnen också.


Villiam var skittaggad och det var så länge sen som jag körde honom också samtidigt som nån annan red. Det var kul att känna hans dragglädje och energi, han gör mig så glad.


Ikväll har jag och pappa umgåtts medans Peter lekte med sina vänner och crossarna. Pappa o jag cyklade och samlade kontroller till naturpasset här i trakten. Det blev nog en och en halv mil eller nåt i alla fall. Träningsvärk får jag nog, jag känner mig så otränad, men det var kul, mina cyklartakter sitter i. Efter cyklingen fick pappa följa med mig till stallet och hjälpa mig. Vi tog en sväng med båda hästarna. Guldet var jättelugn och fin idag, skötsam. Villiam var aspigg och försökte springa om hela tiden.
 

SötisGuldis


Imorgon är det en stor dag för mig och Peter som vi ser fram emot väldigt mycket. Ni kommer få veta mer om det här i bloggen snart...

Vad fasen ska det här regnet utanför föreställa? Det är ju så man blir sugen på att bara va inne och göra nåt riktigt slappt. Till exempel uppdatera bloggen litegrann. Usch, jag har inte så mycket kul att berätta känner jag, det är väl därför det har varit lite fattigt med inlägg på sistone...

Igår lasttränade jag i alla fall Guldet för tredje gången den här veckan. Det går bättre och bättre. Jag är så stolt över henne, hon sköter sig så bra. Jag känner mig inget otrygg över hur jag ska göra längre, jag vet min metod och litar på den. Det gäller bara att ha tålamod, ett jävla tålamod. Hon vill så gärna vara mig till lags och följer med in i transporten. När hon är där inne får hon panikkänningar och backar snabbt ut igen, men hon följer med in igen och igen. Jag vet inte hur många gånger hon har kommit in och backat ut. Vissa stunder blir jag så trött på det där utbackandet, kan hon inte bara stanna inne hos mig och va lugn med min lugnande röst och mitt kliande på halsen?... Puh, några övningstillfällen till kommer det att krävas. I tisdags tyckte jag att fick ett tydligt framsteg, då fick jag henne att hindra sig i sitt utbackande och faktiskt komma fram igen innan hon hade gått ut. Igår hade jag Nali med mig som stod brevid och höll i bakbommen så då var det lite stressande, hon kände att hon kanske skulle bli instängd. Men öva öva öva så kommer hon bli trygg igen, det slår jag vad om.

Jag red en stund på banan också efter lastträningen. Hon var asstirrig i början, det var nämligen ponnyhoppträning på stora ridbanan så hon blev jättestressad och spänd av det. Hon passagade nästan i början innan jag fick henne att skritta lugnt. Hon var skitpigg och på bettet som förra gången på banan. Men efter en stund fick jag iaf ihop henne litegrann och kunde rida lite kontrollerat och som jag ville. Sen fick jag upp Nali att rida en stund. Hon tyckte det kändes läskigt, att hon inte hade balansen i kroppen längre och att Guldet var vinglig. Det tycker inte jag hon är. Men det krävs väl att man själv har balansen när man sitter på en lite orutinerad häst, Guldet kan nog inte på egen hand balansera upp en obalanserad ryttare. Synd att Nali inte tyckte det var så kul, vore ju kul om hon ville rida ibland. Jag blir alltid så stolt över min häst när jag ser nån annan ryttare på henne, jag tycker hon är så himla fin att se på. Hon är så snygg, fin kropp och har sånt vackert uttryck. Det ser jag ju inte när jag själv sitter på henne och mest stör mig på att hon är så tittig och larvig med saker o ting.

Nali ser liten ut på henne tycker jag :) dom är så söta tillsammans



Nali och jag har precis varit ute i skogen och gått med Pellerin. Det var jätteregnigt och mysigt. Nu ska vi baka nånting och fika lite tror jag.

Istället för bad-hair-day så brukar jag ha bad-ridvecka ibland. Det är veckor då det bara händer massa saker några av dagarna och några andra mår jag pissdåligt o den tredje ösregnar det. Jaja, en himla massa undanflykter till att inte rida i alla fall. Förra veckan var en sån, dålig-ridvecka. Två ridningar blev det bara... Jag började ju igångsättningen för exakt två veckor sen nu. Jag ville sätta Guldet i regelbunden ridning igen för att se om hennes onda ville komma fram. Det konstiga är att det inte känns nåt konstigt när jag rider henne, hon är pigg, framåt och ganska mjuk och böjlig till och med. De tillfällen då jag ser hältan är ju på volt i trav och ännumer protest när jag spände in henne och longerade. Eventuellt känner hon inte av nånting på raka spår och utan krav. Igår red jag en stund på ridbanan, hon var aspigg. Jag började lugnt, på stora banan och höll mig på raka spår och fyrkantspåret. Försökte undvika små volter. Däremot gick det inte att rida utan att jobba henne för hon var så himla pigg och låg på bettet. Hon blev piggare ju mer jag red även om jag skrittade imellan hela tiden. Hon frustade och jobbade upp sig och kändes mycket mer avancerad än jag ville. Jag ville ju bara röra lite på henne, jogga runt lite. Mycket energi hade hon iaf! Eventuellt kan jag känna att hon tycker det tar emot när man rider in på mindre volt, men det är svårt att säga. Såklart det är jobbigt att gå på liten volt när man inte är van och hålla sig balanserad och allting. Nåja vilket babbel om min häst... Ni ser vad rörigt det i min hjärna just nu när det gäller Guldet...

Här tränar Peter och Daniel på ett s k cirkusnummer:

Om ni vill se en film på när Luna och jag leker i hagen kan ni kolla här:

http://www.youtube.com/watch?v=VXjmuDrTx0o&feature=channel_page

Den här helgen har kretsat kring födelsedagar. 4 släktingar firar födelsedag inom loppet av en vecka... Det är inte illa. I onsdags fyllde min kusin Jonatan 10 år och min faster Jenny 50 år. Och på tisdag har min moster Petra och min farfar födelsedag. I lördags bärde färden av mot Linköping. Vi gick på restaurang i Trädgårdsföreningen för att fira Jenny. Här är dom som var med:

Jenny, Farmor, Pappa

Jag, Peter, Farfar

Efter maten gick vi en promenad i Trädgårdsföreningen och sen tittade vi in hos Jenny en  stund och beundrade presenter och Thailandsaker. Tillbaka hos farmor och farfar tog vi lite fika och tårta, det blev nog farfars firande tror jag.

Igår var det Jonatans kalas. Jag fixade tårtan, mycket godis på blev det och så grädde blandat med hallon imellan. Tårtan blev succe, den var inte så snygg som den borde ha vart men väldigt god. Mormor tog till och med två bitar och det är gott betyg :) Det blev nytt rekord i Källers-köket med 18 personer inknölade. Men stackars Jonatan mådde sämre och sämre, han fick huvudvärk och feber. Så han fick gå o lägga sig och vila på sitt eget kalas. Han hade iaf varit pigg och glad tidigare under dagen när några av hans kompisar kom och de tog cykelutflykts-kalas. Vi andra gick ut i trädgården där hade solen kommit fram. Barnen spelade fotboll och vi lite mer vuxna hittade ett annat sätt att roa oss på. Nämligen ett traktorinnerdäck som låg i trädgården. Först drog jag bara fram det för att ha nåt att sitta på, men vi upptäckte att det var väldigt bra studs i. Och det roliga var när flera personer satte sig runt om och studsade, då flög man som en vante. Gu, vad vi skrattade! Haha, det var så skojigt!


http://www.youtube.com/watch?v=cWl99xCT-bo kolla in filmen på när dom studsar och skrattar :P

Gårdagen. Då var jag hos Petra och dom andra och hälsade på. Matilda och jag tog en sväng med Pelle som vanligt. Idag cyklade Matilda för första gången hela vägen till mormor på sin cykel. Längsta cykelturen hittils för henne. Hon var så cool. Solglasögonen skulle hon bara ha på sig, fast det inte var alls soligt igår :) "jag är en stor sej" sa hon flera gånger. (stor tjej alltså :P)




Sen fick PellePlutt följa med mig hem. Mamma ska bort nästa helg så då ska han va hos oss, men jag tog med honom redan nu eftersom jag har lite mer tid för honom än mamma som jobbar så mycket. Jag fick även låna hennes bil, jag bytte till mig Volvon mot Nalis bil som hon så lämpligt har parkerat hemma hos oss ;). Så nu är det mycket enklare för mig att koppla på hästtransporten och åka till stallet och lastträna, lastträna, lastträna!

I måndags var Nali och jag och shoppade litegrann. Ikea och marieberg besökte vi. Lite billiga uppfräschande grejer till hemmet köpte jag och några klädesplagg. Dessa klänningar köpte vi inte, men var tvungna att prova förståss. På GinaTricot.


Efter den långa dagen i mina obekväma stringtofflor orkade jag inte rida eller nåt... Jag var helt slut i fötterna. Jag pysslande om hästarna ute i hagen i kvällssolen istället.