Gott nytt år
I Linköping nu hela familjen. Sista Julfirandet avklarat idag det va så mysigt. Stella undrade om tomten skulle komma igen och det gjorde han. En halvdålig mask och fnissig tomte som hade svårt att läsa utan glasögon avslöjade honom och Stella sa att tomten heter farfar Arne. Hihi svårt att hålla masken och spela upp för barnen att tomten kommer med klapparna. Men det är ju mysigt ändå tycker jag. Tack för allt fint, ni är så snälla.
Imorn ska Peter o jag ta litet biobesök här i stan på dagen. Så pappa och Maria får ha hand om glinen en stund.
Gott nytt år till allihopa!
Imorn ska Peter o jag ta litet biobesök här i stan på dagen. Så pappa och Maria får ha hand om glinen en stund.
Gott nytt år till allihopa!
Fina dagar
Julaftonskväll
Kritik
Julbak
Kan så mycket
Stella är verkligen 3 år nu. Jag menar jag har alltid tyckt hon kan så mycket och är så smart och rolig. Men det blir bara mer och mer... Tittade tillbaka på äldre bilder för ett år sen och bara ett halvår sen, så mycket som hänt med talet, motoriken och som hon vuxit! Hon är så lång nu och har mycket kläder i 104-110 som är för 4 o 5 åringar. Flera vi träffat som inte vet har t o m gissat att Stella är 4-5 år. På bilden skär Stella med kniv för första gången. Jag kom på det att hon nog är redo nu, hon var så lugn och förståndig och mån att göra rätt. Är det rätt sida mamma? frågade hon. Jag delade potatisarna i halvor så de skulle ligga riktigt plant och stilla. Och så gjorde vi potatissoppa så det gjorde inget om bitarna blev lite olika sådär. intervjuad
Idag har jag blivit intervjuad för en stor europa-undersökning. Det kom hem en gullig tant och satt i min kökssoffa i två timmar och frågade frågor. Det var allt möjligt, livsåskådning, religion, politik, samhälle, ekonomi, familjesituation, miljöfrågor mm. Det va roligt och svårt att tänka igenom och svara relativt snabbt. Vissa saker kände jag mig alldeles för oinsatt i för att kunna tycka något. Tex vilket förtroende jag har för europeiska centralbanken, eh, vet ej blev svaret på den. Det va ofta på en skala 0-10 jag skulle ange och några få med alternativ och ja/nej-frågor. Flera frågor handlade om hur jag identifierar mig själv utifrån olika påståenden. T ex som Nora-bo, i mitt län, i mitt land, i Europa, i världen, i 1900-talet, i 2000-talet, då på en skala 0-10. Det är inte varje dag jag tänker om mig själv att jag är född på 1900-talet i Europa... Många frågor om religion tyckte jag var svåra att svara på, jag tyckte inte det var svårt när det handlade om min tro (som inte existerar) och inte heller när det handlar om att andra får tycka och tro som de vill. Jag accepterar olikhet och tycker att människor med annan trosuppfattning visst kan ha den och bo i Sverige. Det som var svårare var om jag trodde att det blir ett bättre/sämre samhälle pga religioner och flera frågor om det. Beror krig i världen på religioner eller inte, jag har fortfarande inte fattat?... Det va ju okej att svara vet ej, så det gjorde jag när jag inte visste.
Miljöfrågor var det många. Jag kände mig lite som en bov när jag svarade att människor är ansvariga för många naturkatastrofer och är ansvariga för planeten. Och så kom frågor om jag engagerat mig i saker osv vilket jag inte gjort, på sin höjd kommenterat något på nätet. Om jag tänker på att vara miljösnål när jag handlar mat osv, nej tyvärr. Det enda jag gör är att källsortera, annars slösar jag på mat, vatten, energi och konsumerar och slänger. Usch vilken skurk jag är.
Den här frågan då: är vi ansvariga att bevara och rädda jorden för framtiden (kommer inte ihåg formulering)? ... Och sen: är det viktigare än att bekämpa fattigdomen i världen? På skala 0-10, där 0 är håller inte alls med och 10 är håller med helt. Snacka om antiklimax, försöker svara både så sanningsenligt och som jag vill tänka och tro och så vänder det helt och saker ställs mot varandra. Jag tror det slutade med att jag svarade i mitten nånstans på den frågan eftersom jag blev så ställd. Är miljön eller fattigdomen viktigast? Vad tänker ni? (obs det måste inte va helt genomtänkta o jättesmarta svar, räcker med en kort reflektion, vad va det första ni tänkte när ni läste ;-))
Miljöfrågor var det många. Jag kände mig lite som en bov när jag svarade att människor är ansvariga för många naturkatastrofer och är ansvariga för planeten. Och så kom frågor om jag engagerat mig i saker osv vilket jag inte gjort, på sin höjd kommenterat något på nätet. Om jag tänker på att vara miljösnål när jag handlar mat osv, nej tyvärr. Det enda jag gör är att källsortera, annars slösar jag på mat, vatten, energi och konsumerar och slänger. Usch vilken skurk jag är.
Den här frågan då: är vi ansvariga att bevara och rädda jorden för framtiden (kommer inte ihåg formulering)? ... Och sen: är det viktigare än att bekämpa fattigdomen i världen? På skala 0-10, där 0 är håller inte alls med och 10 är håller med helt. Snacka om antiklimax, försöker svara både så sanningsenligt och som jag vill tänka och tro och så vänder det helt och saker ställs mot varandra. Jag tror det slutade med att jag svarade i mitten nånstans på den frågan eftersom jag blev så ställd. Är miljön eller fattigdomen viktigast? Vad tänker ni? (obs det måste inte va helt genomtänkta o jättesmarta svar, räcker med en kort reflektion, vad va det första ni tänkte när ni läste ;-))
Fel namn
Smart människa
Testar
Vinterresa
Har ju glömt berätta att vi ska till Lofsdalen i slutet på januari. Det ska bli himla skoj! En stuga, en vecka, en familj o några till (pappa, syster ...). Undrar om vi stannar inne i stugan hela veckan om tempen lägger sig på 20 minus eller så... Vi får se. Det kommer säkert bli himla mysigt!
Tack för fina ord ni som skrivit, jag blir så glad. Kramar till er
Tack för fina ord ni som skrivit, jag blir så glad. Kramar till er
Barnfria med hobbiten
Om jag vore gränslös
Om jag vore gränslös skulle ju barnen inte leva och vara hälsosamma. Det är vad jag tänker. Jag vet att flera av er tycker jag är mjäkig ibland och att jag måste sätta gränser. Men jag sätter massa gränser, men de jag tycker är viktiga. Ibland känner mig självklart osäker på saken. Men det som jag Måste stoppa, det stoppar jag. Annars skulle de ju inte leva. Det mest livsnödvändiga, att inte springa ut på vägen. Att inte stoppa saker i munnen som kan kväva till döds. Eller att inte slänga sig i sjön utan flytredskap. Dessutom bestämer jag massa saker som handlar om hälsan, att gå och lägga sig när det är kväll, att äta på bestämda tider, att vara ute och leka lite varje dag (försöker bestämma det iaf), att ha lite varma kläder när det är kallt. Det andra buset, stojet och springet barn har för sig, det är sådant jag oftast har överseende med, eller tålamod för. När jag får ont i öronen eller när jag tycker det blir för mycket, då bryter jag, på ett eller annat sätt. Men det handlar faktiskt om mig och vilka gränser jag vill sätta. Om ni tycker att min unge är jobbig som springer eller väsnas, så får ni säga ifrån, för det handlar om er gräns. För det mesta tycker jag faktiskt att Stella är väldigt bra på att acklimatisera sig i olika omgivningar och läsa av hur man ska göra, tex på café eller så. När en mormor eller en moster är med kan hon bli lite extra speedad och tycka det är så roligt, så då kan det vara lite svårt att uppfylla allas förväntningar på en väluppfostrad unge.
Direkt kopierat från en av Jesper Juuls böcker:
"Den stora frågan är om det finns gränser som är särskilt bra eller nödvändiga att sätta för barn. Om vi bortser från att hålla dem tillbaka från att springa ut på vägen så Nej. Den viktigaste frågan varje förälder bör ställa sig är: vilka gränser behöver jag sätta runt mig, så jag har det bra, både för mig själv och för barnen? Hur avgränsar jag mitt förhållande till dem så att vi kan bygga upp o utvidga den närhet o kontakt vi alla önskar?".
Om jag vill ha ett lydigt barn? Nej, jag vill ha ett barn som känner sig respekterat och som får leva ut sina känslor, och som tillåts ha dåliga dagar och stunder av tappad ork. Att sitta kvar vid bordet och vänta tills alla ätit färdigt. Att tacka för presenter, eller krama släktingar, det gör hon när hon vill. Det är inget jag tvingar fram.
Finsk massage
Idag har jag utnyttjat mitt andra presentkort på massage, hos en här i Nora. Jag fick en bättre upplevelse av att det gav min kropp nånting den här gången. Personkemin stämde också bättre med den här massören. Hon hittade jättemycket spänningar och låsningar i hela ryggen och nacke. Hon rekommenderade mig att gå till naprapat också för att släppa ännu mer på låsningarna jag har. Jag kände efteråt att jag är väldigt trött och lite frusen, så det var en omgång kroppen fick va med om. Förra massagen var nog mer spamassage och var lugn och avkopplande men jag kände inte så stor skillnad efteråt, liite ont i ryggen kanske.
Jag blev väldigt inspirerad att prova fler behandlingar för att renovera kroppen efter allt slitage med barnafödande och barnabärande. Plus att jag vill fortsätta köra träningspass varje vecka, känner mig så mycket starkare av det!
Jag blev väldigt inspirerad att prova fler behandlingar för att renovera kroppen efter allt slitage med barnafödande och barnabärande. Plus att jag vill fortsätta köra träningspass varje vecka, känner mig så mycket starkare av det!
Rädslan
Det är ju ironiskt nog så att jag genom hela skoltiden var väldigt rädd för att prata och när jag gjorde det tyckte jag det var döjobbigt att allas uppmärksamhet riktades mot mig. Vad var jag rädd för? Att säga, tycka eller verka fel tror jag. Inte försen nu på universitet har detta släppt och jag vågar diskutera och argumentera. Jag vet att mitt värde inte sitter i vare sig en åsikt eller något jag säger som eventuellt skulle kunna vara felaktigt. Jag har lärt mig att jag både växer och utvecklas genom att pröva att uttrycka mina tankar.
Detta vill ju förskolan/skolan att barn/elever ska få chans att utveckla. Men som mamma skrev i sin kommentar har jag tyckt mig delta genom inre samtal med mig själv genom skoltiden. Och först nu som vuxen har jag vågat pröva att uttrycka mig i tal och skrift mer. Den här rädslan att tycka fel finns ju någonstans kvar och ibland är den starkare än annars. Det beror förstås hur psykiskt stark jag är från dag till dag. Jag skulle säga att jag är som tryggast, lugnast och mest inkännande när jag ser mig själv som en vanlig människa, en bland andra som har både bra och dåliga sidor. När jag är ur balans psykiskt kan jag få två ytterlighetskänslor i mig själv, antingen jag-är-bäst-och-smartast-i-världen och en som tror att jag är värdelös. När jag ser på mig själv på något av de visen blir jag inte heller rättvis eller får särskilt fin bild av andra människor. Därför jobbar jag på att tycka om mig själv som jag är, för att också acceptera och respektera andra som de är.
Detta vill ju förskolan/skolan att barn/elever ska få chans att utveckla. Men som mamma skrev i sin kommentar har jag tyckt mig delta genom inre samtal med mig själv genom skoltiden. Och först nu som vuxen har jag vågat pröva att uttrycka mig i tal och skrift mer. Den här rädslan att tycka fel finns ju någonstans kvar och ibland är den starkare än annars. Det beror förstås hur psykiskt stark jag är från dag till dag. Jag skulle säga att jag är som tryggast, lugnast och mest inkännande när jag ser mig själv som en vanlig människa, en bland andra som har både bra och dåliga sidor. När jag är ur balans psykiskt kan jag få två ytterlighetskänslor i mig själv, antingen jag-är-bäst-och-smartast-i-världen och en som tror att jag är värdelös. När jag ser på mig själv på något av de visen blir jag inte heller rättvis eller får särskilt fin bild av andra människor. Därför jobbar jag på att tycka om mig själv som jag är, för att också acceptera och respektera andra som de är.
Så tillbaka till det jag började med. Jag menar att jag kan känna mig rädd för att andra ska titta och lyssna på det jag säger, men sen inte besvara mig, för så kände jag det ofta i skolan. Att det jag säger inte hade något värde. Fast jag känner mig bekräftad och vet att ni uppskattar att jag skriver och delar med mig.
Tack för att ni lyssnar. 
Dagens hiss och diss
Leah kommer över sitt ben nu, så när jag sätter ner henne på rumpan så är det inte lång stund innan hon ligger nånannanstans och kravlar. Det va hissen.
Dissen är att Peter har fått sin uppsägning bekräftad. Från maj är han alltså utan jobb. Dissig diss alltså :-(
Dissen är att Peter har fått sin uppsägning bekräftad. Från maj är han alltså utan jobb. Dissig diss alltså :-(
Pepparkakebak
Inte som en vanlig blogg
Att vara eller att bli
Några små funderingar om detta med personlighet. Några har frågat om barnen är olika till sättet eller har olika personligheter. Jag tycker det är svårt att svara på. Jesper Juul sa en klok sak angående barn, att de är inte snälla eller dumma, de ÄR. Det ligger nåt i det, även personligheten tycker jag, för barn/människor är ju allt möjligt. Jag skulle kunna säga att Leah är väldigt glad, för det är hon ofta. Eller arg, det är hon också ofta. Men vilket är det som beskriver hennes personlighet? Jag tror ju väldigt mycket på att barnet skapas av sina erfarenheter och sin omgivning. Stella är ganska utåtriktad, gillar att stå i centrum och också väldigt klok och fundersam emellanåt. Hon har ju givits väldigt mycket plats och fått mycket uppmärksamhet av det, inte konstigt att det förstärkts tänker jag. Hon har även blivit lyssnad på och vi pratar mycket och funderar tillsammans. Visst lite av personen är säkert arv också, men det mesta är miljö är jag ganska övertygad om. Leah är kanske lugnare och iiaktar mer, beroende på då att hon inte ges lika stor plats i "rampljuset".
Leah 7 månader
Här sitter jag nu med min minsta skrutt i knäet, som plötsligt är närmare året än nyfödd. Hon har kommit förbi spädbarnstiden helt och hållet och är en bebismänniska med en egen personlighet och med en helt självklar plats i familjen. Jag tycker det är så roligt att skriva de här sammanfattningarna, för jag får verkligen tänka och känna efter hur det verkligen är. Jag försöker beskriva så noggrannt jag kan, för jag tycker också det är jätteroligt att gå tillbaka och läsa vad jag skrivit tidigare om barnen. Tittade just igenom Leah 5 månader och vad mycket som hänt sen dess. Hon hade precis börjat med mat då, hon ser så liten och bebisig ut där hon sitter i sin matstol. Och så pömsig och go och mjuk liksom. Hon har förändrats mycket i utseendet tycker jag senaste månaderna, mindre spädis och mer bebis.
Jämförelsebild Leah 4 månader och 7 månader, syns i stolen hur mycket hon vuxit tycker jag
Hon har lärt sig jättemycket och tar för sig av livet mer och mer. Jag skrev att hon var ihärdig i sitt undersökande, och det är hon, nyfiken på världen och husets alla skrymslen och vrår. Hon är också väldig mammig. Om hon varit ensam med Peter eller någon annan en stund, så räcker det att jag ropar hallå i dörren, så kommer underläppen fram och och hon kommer på att hon saknar mig. Det är inte konstigt tycker jag, så mycket som hon utvecklas, att hon också blir ledsen och skrikig på kvällarna och helst vill ligga vid mitt bröst och tutta i sig trygghet, det tar hon sig inte så mycket tid till på dagarna längre. När jag känner att brösten spänner på dagarna och jag bara vill amma, så tuttar hon ett tutt, sen vänder hon sig ut åt rummet och vill se vad som händer. Mjölken sprutar. Kvällen och nätterna då vill hon tutta istället.
Maten som jag skrev om tidigare, tycker hon om, om hon får bestämma själv och välja vad hon ska pilla in i munnen. Skedmatning är hon inte så förtjust i, även om det funkar ibland det med. Hon är väldigt förtjust i frukt och bär, yogurt, vatten och de mesta påläggen hon fått prova. Rån och bröd verkar hon vara lite trött på nu, hon äter mest pålägget och kastar resten. Ärtor gillar hon, hon är väldigt trixig tycker jag som kan få tag i en liten ärta med två fingrar och ta den till munnen.
Äter rån tror jag
Bada i diskhon på mitt 26årskalas
Rutinerna tycker jag har börjat utforma sig helt naturligt. Eftersom hon äter med oss alla måltider, så passar det sig att ta en sovlur på fm och en efter maten, och en på kvällen. Sen somnar hon vid 8tiden på kvällen, ungefär som Stella. De turas om att vakna först på morgonen, men oftast vid halv 8-8. Idag fick vi sovmorgon alla fyra till kl 9, guu så skönt må ni tro.
Hon sover gärna i vagnen när vi är ute, fast just här ligger hon vaken och tittar och lyssnar
Lite intressant eftersom jag skrev om att Stella kunde säga mamma och hej vid 7 månaders ålder är ju att undersöka om Leah "kan" det. Jag funderar på om det beror på mig att jag var så uppslukad och fokuserad på Stella 100 %, och jag Hörde ju det jag ville höra, väldigt mycket, kanske. Leahs gaggande har också låtit som heeej några gånger och vavvavamamauuuääää, när hon varit ledsen hos Peter och sett mig komma. Det kan ju tolkas... :) Jag har också hört pappa i sånt gaggande faktiskt. Och idag tyckte jag att jag hörde leeeea, så ja, helt klart tränar hon på att göra ljud med munnen. Hon pruttar massa med tungan också, vilket jag hade tolkat Stella till att brumma som en bil?... Vad vet jag. Underbara barn vet jag i alla fall att jag har. Och jag älskar dem över allt annat.
Systrarna
Undersöker leksakslådan (6 mån)
Jag skrev egentligen detta inlägg igår, men läste nu igenom och tänkte göra några tillägg för jag kom på lite mer saker jag ville berätta och ska även lägga in bilder. Igårkväll när jag satt i soffan och hade Leah sittande innanför mig i hörnet var hon helt klättrig och vild. Hon reste sig mot mig både på knä och upp till stående nästan, mot min kropp alltså. Det är kul. Och sen igår kom hon på att hon kunde ta sin hand och säga aaaa och dutta handen mot munnen så låter det jättekul, det gjorde hon hela tiden under kvällsmaten igår och även när hon höll på att somna lekte hon sådär och det första hon gjorde när hon vaknade imorse, så det var nåt hon verkligen tyckte va kul att lära sig och som hon repeterade så fort hon fick chansen. Gullungen min.
Stella vill mata Leah och det ser ut som Leah också tycker det är en bra idé
En ny lek hon också börjat tycka är kul är den här snurrbanan vi har och så finns det två bollar till. Man kan stoppa i bollarna där uppe och så snurrar de ner i en spiralformad bana. Leah har kollat många gånger när Stella leker med den och hållt i bollarna. Men nyss hittade vi bara den ena bollen och när Stella kom och tog den från henne började hon gallskrika. Hon har inte reagerat på att bli ifråntagen grejer tidigare, men nu börjar det bli viktigt för henne. Hon kunde dessutom lägga bollen i banan och kollade där nere i hålet om den skulle komma ut, så kändes som hon verkligen greppat den leken. En annan sak mamma lade märke till är att hon sätter tillbaka magneter när hon leker med magneterna på mammas diskmaskin. Okej, kul att ta ner och smaka på dem, men att hon kan plutta tillbaka dem så de fastnar, det känns avancerat. Jag märkte även att hon lade i pusselbitarna på ett sånt där knopppussel med djur, hon ville både ta bort dem och lägga tillbaka dem.
Finaste bilden jag tog igår, är jättenöjd med den och funderar på att förstora den faktiskt.
Stella 7 mån
Leah är på gång lite liknande ibland, fast hon gör såhär också
Nora Julmarknad
Jag har skrivit färdigt Leahs inlägg, ska snart publicera det, bara fixa in lite bilder med.
Omvänd inflation?
Alltså jag kan inte låta bli att fascineras över den begagnade köp- och säljmarknaden. Jag är med i flera köp-och säljsidor på facebook, där man laddar upp bilder på grejer gratis och nån skriver köper eller frågor om grejerna. Jag är också inne på tradera som är en auktionssida och blocket, som är mer annonser som kostar liten summa pengar att lägga upp. Men det som slår mig är vad som händer, ingenting verkar ha något värde längre...? Min ekonomstuderande syster berättade för mig att inflation innebär ju att pengarna i sig tappar sitt värde, att en sak som kostade 10 kronor förr, kostar 100 kronor numera för att 10 kronor är inte lika mycket värt längre.
Men detta fenomen måste ju kunna ses som en slags omvänd inflation, eftersom sakerna fullståndigt förlorar sitt värde när vilken pryl/möbel/klädesplagg som helst säljs för 20/40 kronor. Jag blir helt paff att folk orkar lägga all den energin. För mig är en 20 hit eller dit inte värt så mycket, jag menar då kan man lika gärna öppna sitt hem och säga att folk får gå in och ta vad de vill ha, för ingenting är värt något längre och alla människor översvämmas av matriella ting. Det måste ju vara för att de har för mycket grejer som de vill bli av med, och kanske om de har tur tjäna några slantar på det. Jag menar säljer de fem tröjor för 20 kr/st så har det plötsligt en hundralapp och den är ju lite mera värd förståss... Och sen det sjukaste av allt tycker jag, det är att folk gitter pruta. Om något föremål ligger ute på 30 kr, att de då kan säga, får jag den för 20? När 30 kr redan är så billigt. Det tycker jag är skumt.
Jag som skulle hjälpa mormor att sälja lite grejer har fått förstå nu att sakerna i dessa sammanhang inte har så högt värde. Jag ska prova på tradera igen. för där kan plötsligt priserna trissas upp så till den milda grad för att folk just vill ha en speciell grej och så blir det budgivning. Jag har även lagt ut vår syskonvagn till försäljning på blocket. Vi köpte den för ca halva priset och var då andra ägaren. Jag har sänkt priset ytterligare en tusenlapp och begär alltså 2500 för den, men inte en kotte har hört av sig. Det måste ju bero på att ingen letat efter just en sån vagn? För om någon skulle vara intresserad av just en sådan vagn skulle man väl höra av sig om det stod "billigare vid snabb affär". De som läser annonsen vet ju inte hur många ägare vagnen haft eller nåt, bara att den är i fint skick och vilken årsmodell. Det kanske är årsmodellen som tar ner den i pris? Men 2009 var väl inte gammalt?... Många frågor och tankar, gärna respons om ni tänker nåt :) Puss o kram
En liten tomte
Stella 3 år
Så kom då äntligen dagen som Stella väntat på länge och väl. Jag tror det är ända sen Matilda fyllde 6 år i februari, som Stella frågat när hon fyller år. Särskilt vid varje födelsedag vi firat inom familjen/släkten har hon undrat när hon ska ha kalas och ska få presenter. I december, den andra december fyller du 3 år, har vi sagt, många gånger. Vi har visat och bläddrat i kalendern hur många månader det är kvar, och räknat ner på många olika sätt. Så kom då dagen. Med stor förvåning och glädje vaknade hon upp och blev grattad och påmind om att det här är hennes dag. Peter och jag hade förberett kvällen innan med massa balonger i köket och inte mindre än fem paket utlagda i huset. I sängen fick hon ett snöre att följa, när hon kom till ett paket tog hon med sig det till sängen och öppnade andaktsfullt. Obetalbart att se hennes rena glädje över det hon fick. Hon ville prova varje grej på en gång. Gittan och gråvargarna fick hon (en bok), den läste vi på gång. Vilken bra bok förresten, både jag och Stella älskar böckerna om Gittan. Målet och sista paketet var ett stort paket med ett parkeringshus och fem bilar i. Det va jättekul att få och att montera ihop på morgonen och börja leka på en gång. Synd bara att kvaliten inte var så bra... Tyvärr.
Morgonlek.
Förmiddagen gick sen alldeles för fort tyckte jag och Peter, som blev väldigt stressade av alla förberedelser. jag fick ångest av att jag inte gjorde Stellas dag till hennes, utan stressade själv istället för att det skulle vara färdigstädat och allt sånt där. Sen blev det lunch, pannkakor, Stellas favvo. Tommy och Elin kom och åt med oss, för de skulle åka lite tidigare. Stella blev hyperbusig och åt inte mycket pannkakor.
Dåligt ljus, men fint motiv :)
Sen kom gästerna indroppande efter hand. Farmor och farfar kom med en stooor present indraperad i ett lakan. Wow en cykel och Stella gled in på den direkt i köket. En ganska stor barncykel med stödhjul. Och så blev det mera presenter. Vi sjöng för henne och hon fick blåsa ut ljusen på tårtan. Ganska läskigt att bli sjungen för tyckte hon vad det verkade. Naimi och Hamed kom sen och Tommy och Elin åkte. Sen kom mamma-mormor med sängkläder till Stellas säng och nya trosor. Sen kom Källers med buller-och-bång och massa presenter. Och mormor. Och Erna. Och pappa och Maria. Sen va huset fullt och ett härligt familjekaos uppstod. Matilda blev Stellas närmaste medhjälpare med att langa fram paket och Stella öppnade. Oj, så mycket kul hon fick, det hann hon nog inte märka i all hast, men det har hon märkt nu i efterhand. Så mycket kul att leka med! Och spelen är verkligen uppskattade. Även tågjärnvägen, doktorsväskan och tablettasken minns hon, fast den tog slut rätt fort. Mitt i alltihopa strejkade vattenbrunnen, så kaffet blev ransonerat och det blev kissförbud på toan. Lite roligt att det blir sådär. Jag blir ju så konstigt upprymd av att saker krånglar, så det gjorde ingenting. Min stress jag hade under förmiddagen släppte när kalaset väl var i gång. Och ångesten över att inte göra Stellas dag till Stellas, släppte med så småningom. Särskilt när Mimmi gav Stella mostertid och spelade spel med henne och provade skidorna och pulkabacken en sväng.
Dagen efter åt vi inte frukost förrens vid 10 bara för vi hade så mycket att leka med på morgonen. Det blev en del för Stella att smälta, att bli firad, och att fylla år. Hon sa till och med dagen efter att hon inte ville att gästerna skulle komma. Blev kanske väldigt intensivt för henne med alla på en gång. Men vi får väl se om hon börjar längta efter att fylla år snart igen. Hon har frågat idag och gästerna ska komma med presenter till henne igen. Och så har vi lekt kalas i hennes rum. Först kom jag med leksaker i en skolåda och hon bjöd på låtsastårta. Sen tyckte hon Leah skulle ha kalas, så hon gick och hämtade lite grejer i lådan till Leah. Fast Leah kunde inte öppna själv, så det gjorde Stella, tyckte hon.
Ligger efter
Förberedelser
till världen. Jag tycker det känns som evighet sen jag levde ett liv utan barn... Imorse va vi i stallet, sen har det varit fullt upp med bakning och städning här hemma. Det blir sammanlagt 22 gäster om alla kommer, bara släkten. Vhar så mycket kvar att göra, ojoj...
