Vi har haft en jättefin dag idag. Vädret h...

20120430_165542 (MMS)

Vi har haft en jättefin dag idag. Vädret har varit toppen, blir så pigg och glad av solskenet. Härlig skogspromme och lek i hinderbanan med mamma, Lasse och hundarna. Sen lunch utomhus för första gången i år. På eftermiddagen tog vi en tur med buicken och tittade på en liten eld hos Källers. Tittade även till hästarna. Ville hade blivit alldeles svettig idag i solen med sin varma päls. Egentligen är jag inte så desperat på att få ut bebisen, så länge förvärkarna lyser med sin frånvaro är det ingen big deal. Jag har faktiskt inga krämpor att klaga på, möjligtvis lite jobbigt att sova på nätterna, men det är överkomligt. Räknar väl med en vecka till då, det går ju ändå liksom...


Beräknad födelsedag

Dagarna bara går... Jag börjar bli galen känner jag. Varannan dag ligger jag och vilar mig och laddar till tusen för jag tror att något är på gång. Varannan dag skiter jag i det och bara kör på. Som igår, bara körde på en hel dag. Nog för att jag var matt och aptrött när kvällen kom, men jag vilade inte något under dagen, utan hittade på saker istället. Vet inte vad som är bäst. Bäst är väl att leva på och bebis kommer när den kommer. Men jag har ju varit så inställd på bebis nu i ca två veckor. Har haft så mycket förkänningar, som jag aldrig hade förra graviditeten. Då bara pang, och så började värkarna och jag märkte att det var förlossning på gång.


Vi väntar på att en viss pappa ska vakna från sin plötsliga däckning...


Stella satte sig på ryggen och sa att hon skulle sjunga för honom så han somnade och det gjorde han visst lätt. Svårare för oss att väcka honom tydligen...

Vi skulle ju gå skogspromenaden hade Stella bestämt, för "det är faktiskt kul!" Hon har hämtat ytterkläder till oss alla och nu har hon smitit ut till studsmattan, så bäst att avsluta detta och komma iväg!

Vi leker med Casper och Maria.

20120429_101107 (MMS)

Vi leker med Casper och Maria.


Shit pomfritt

20120429_000240 (MMS)

Shit pomfritt


Bebis-gissningar



19 april, Beräknad födelse enligt senaste mens

19 april, kille, 3980 g, 51 cm (Maria)

26 april, tjej, 4020 g, 49 cm, Smilla (Mamma-mormor)

28 april, tjej, 4250 g, 52 cm, kl. 04.15 (Gullan86)

28 april, pojk, 4010 g, 51 cm (Pappa-morfar)

29 april, (Erna)

30 april, Beräknad födelse enligt ultraljud

2 maj, pojke, 3900 g, 50 cm (Nemo)

3 maj, tjej, 4100 g, 51 cm (Jimmy)

5 maj, pojke, 4260 g, 53 cm, världens finaste (Mary)

7 maj, pojke, 3850 g (Annika)


Testade ett knep igår som jag läste på internet, det var att massera akupunkturpunkter på ett speciellt ställe på fötterna i en timme. "Bebis levereras nästa dag" stod det. Haha, vi får väl se... Mycket känningar har jag, men inget stabilt.

"Heerråå Randis, nu ska jag till dagis o d...

20120424_162439 (MMS)

"Heerråå Randis, nu ska jag till dagis o de e faktiskt kul!!" Har lyckats göra alla morgonbestyr själv och lämnat in Stella nu på ett av hennes favvo-ställen. Peter sover ut idag så han ska orka sitt långa natt-pass inatt.


Längtar

Sitter och tittar på bilder från Stella var nyfödd och undrar hur nästa bebis kommer se ut och vara.
Kommer vi få en lika välgödd och frisk unge till? Blir så avis på alla andra som får sina bebisar, det bara ploppar på facebook, var och varannan dag känns det som. Och alla andra får sina bebisar lite lagom någon vecka eller några dagar för tidigt. Självklart kommer inte jag vara en av dem, får nog vänta tappert en vecka eller två till. Men vad gör väl det när bebisen väl är född och mår bra, då gör det ju ingenting. Är bara så ofantligt tråkigt att vänta, och att vänta utan att veta hur länge. Att vara lite beredd och lite layd-back samtidigt är skitsvårt. "Ta en dag i taget" sa barnmorskan tjeckt, "vem vet, du kanske sitter med bebisen i famnen ikväll". Jaja lättare sagt än gjort.


Världens finaste Stella ett par timmar gammal.

Känns som mammas gissning om bebis idag också kommer att kunna strykas från listan... Bebis vill nog komma en vacker vårdag och inte en gråmulen tråkdag.

Matematikens skönhet

"Sanningen är den att livet styrs av den konstigaste koden av dem alla - kaos. Liv styrs inte av slumpen. De är kaotiska. Ett nät av orsak och verkan där obetydliga ögonblick kan trappas upp till
händelser som förändrar våra liv för evigt. ... Känsligheten för små förändringar definerar kaos.



ur.se

Jag måste tipsa om de här jätteintressanta programmen. Har ni en stund över (vilket jag har just nu...) så kolla på dem. Vår matte-pedagogik-lärare var lyrisk när han pratade om de här programmen och tyckte de borde ingå i kursen vi läste. Bli inte rädda att det handlar om matematik på ett svårt eller tråkigt sätt, det bevisar bara att hela vår värld är byggd av matematik. Matematiken finns i allt. Det finns koder och mönster i allting. Jättefacsinerande!

Kom på att det inte är så långt till en le...

20120425_170243 (MMS)

Kom på att det inte är så långt till en lekpark hemifrån oss. Vid Norvalla har de ju faktiskt en hinderbana som är som lekpark, med krypa, klättra, hoppa, balansera och sånt. Idag har jag gjort storrensning i sadelkammaren i stallet på fm. Fick ihop en ica-kasse full med utgångna och gamla mediciner som jag lämnade in till apoteket. Ett par slängpåsar blev det också, och så tog jag hem lite grejer som jag inte behöver där, typ ridstövlar och sånt. Nu på em kom Mimmi till oss, vi tog långpromenaden i skogen och lek i hinderbanan. Allt för att få igång förlossningen... Imellan vilar jag mest, så jag känner mig väldigt laddad och utvilad.


39+0. Vilar och väntar. Var hos barnmorska...

39+0. Vilar och väntar. Var hos barnmorskan imorse. Allt såg bra ut, jag fick en ny tid om två veckor som jag sa till henne att jag inte vill komma på. 8 maj, det känns inte okej. Jag räknar med bebis innan dess. Efter barnmorskebesöket sov jag halva dagen, tills Stella kom hem igen. På eftermiddagen gick jag nästan en timmes rask promenad och fick supermycket sammandragningar som övergick i riktigt kämpiga värkar under ett par timmar. Nu är det tyvärr lugnt igen och jag ligger i soffan och pustar. Roligare än så är det inte just nu. Hejsvej.


"Är det snått mamma?!" Hon sa precis till ...

20120421_190734 (MMS)

"Är det snått mamma?!" Hon sa precis till Mimmi - han har ingen mage fniss


En fram och en bak

20120421_190709 (MMS)

En fram och en bak


Är det snått?

Stellas ständiga fråga just nu: ä dä snått mamma? (är det för nåt?)

Hon frågar om allting; saker, människor, företeelser... allt! Det är så gulligt att hon frågar och att få vara allvetande och berätta för henne. Nyfikenheten är underbar och verkligen livsglädje. Vad är livet snått liksom?





I övrigt har jag härliga förvärkar som lurar mig nästan varje dag...

Bebis-gissningar

Nu får jag börja stryka. Det blev ingen bebis i 50årspresent Maria...


19 april, Beräknad födelse enligt senaste mens

19 april, kille, 3980 g, 51 cm (Maria)

26 april, tjej, 4020 g, 49 cm, Smilla (Mamma-mormor)

28 april, tjej, 4250 g, 52 cm, kl. 04.15 (Gullan86)

28 april, pojk, 4010 g, 51 cm (Pappa-morfar)

29 april, (Erna)

30 april, Beräknad födelse enligt ultraljud

2 maj, pojke, 3900 g, 50 cm (Nemo)

3 maj, tjej, 4100 g, 51 cm (Jimmy)

5 maj, pojke, 4260 g, 53 cm, världens finaste (Mary)

7 maj, pojke, 3850 g (Annika)

Lite dåligt hästsamvete

Det har känts så skönt ända sen jag sålde Guldet, att bara ha en häst att ta ansvar för. Tänk det har gått ett år sen hon flyttade nu. Vad snabbt det här året har gått. Tjejen som har henne ställde nyligen upp i sin första tävling, de red en Lingondressyr tillsammans hemma på klubben. Jag blev glad av att se bilder på dem tillsammans och Guldet var sig lik. Hon såg stor ut och musklad och fin tycker jag.

Jag snodde en bild från hennes facebook, kan väl inte göra något här på min privata blogg?


Jag har inte haft något alls dåligt samvete för Ville nu under hela vintern. Jag har varit där en eller två gånger i veckan bara och skött om och Stella har fått ridit när hon har velat. De andra dagarna har ju Petra skött allting och så några olika medryttare till Dina har mockat när de varit där och sådär. Så ansvaret har varit delat mellan oss som har ansvaret för de tre shettisarna. Men nu senaste veckorna när jag först var sjuk och sen såhär hängig och tung och trött som jag är, så har jag fått lite dåligt samvete. Att jag inte har gjort min del av skötseln, men framförallt att jag haft dålig koll på min häst. Hur han mår och sådär.

Vi var där i förrgår i alla fall och han mådde prima. Vikten är bra nu tycker jag på både Ville och Bamse (Dina har flyttat nu igen, så nu har vi två hästar). Hästarna går på megastora betet fortfarande och än så länge är inte gräset för grönt. Men snart slår det väl till med vårgräset. Petra tycker vi ska ha kvar dem i stora hagen så länge som möjligt och sätta munkorg på dem så de inte blir sjuka. Men vete tusan vad jag tycker. Jag är rädd att det ska bli som förra året att Ville tappar för mycket hull och blir sjuk. Däremot så mår han ju så mycket bättre om han slipper bli sådär superfet och tung, för det ger honom ju ökat besvär med bakknäna och andningen...

Känns svårt att använda munkorgen lagom mycket liksom. Det bästa tycker jag borde vara att ha hästarna i en anpassad hage efter hur mycket gräs de behöver/klarar av. Skogshagen utan munkorg borde väl vara det bästa?... Vore ju snällast att ha utan munkorg också så hästarna kan klia på varandra och ha det så naturligt som möjligt.

Jag beställde grejer till träckprov idag, så det är väl bra att börja med att kolla deras maskstatus, så får vi diskutera hur vi ska göra med hage framöver...

Vad tror ni, nåt tips på vad som är det bästa upplägget med shettisarnas gräsintag i sommar?


v. 38+0

Min gravidapp säger idag:

Du är i vecka 39

Du är i kalendermånad 9

Du är i trimester 3

Du har 12 dagar till BF

95,7 % av graviditeten har passerat (268 av 280 dagar)



Tolv dagar låter ju som ingenting! Vad snabbt dagarna går, känns inte som längesen jag skrev att det var 39 dagar kvar... Spännande spännande!

Storasyster Stella



Tänk att den här lilla skrutten ska bli storasyster. Det är svårt att fatta vad det innebär, jag tycker det är svårt att förstå - hur svårt borde det då inte vara för Stella att förstå hur det kommer bli. Vi försöker förbereda henne på alla möjliga sätt, men utan att skuffa undan och förminska. Jag har berättat för henne att hon har också legat i min mage, fötts ur min snippa och varit en liten, liten bebis som fick mat i mina tuttar. Som hennes lillasyskon också kommer få. Det växlar mellan att hon tycks förstå att vissa saker är för små för henne, det kommer bebisen ha sen. Eller att hon blir arg och säger "nej, den är MIN" och så vill hon kunna ha på sig för små kläder t ex. När vi pratar om bebisen som är i mammas mage säger hon "bebisen är i MIN mage!". Då har jag berättat att när hon blir vuxen, som mamma och pappa, då kan bebis vara i hennes mage. "Mmm, vuxen som mamma och pappa är", det är hon nöjd med.

Det skapar nog lite förståelse att vi köpt en klädbyrå till, som står bredvid Stellas. Hennes kläder i den ena och bebisens kläder i den andra. Syskonvagnen som står där och väntar, där Stella och bebisen ska få plats att åka tillsammans. Att vi har plockat fram skötbordet och under det ligger Stellas blöjor och ett paket små bebisblöjor.

Jag har berättat att bebisen kommer komma ut till oss snart, och inte vara kvar i magen längre. Jag har sagt att jag kommer få jätteont i magen och då måste Peter och jag åka till sjukhuset, så Mimmi eller mormor kommer vara med Stella då. Hon hjälpte mig att packa bb-väskan med bebismössor och sånt där, hon packade även mössa och strumpor till sig själv.

Världens bästa Stella... Min älskade ungskrutt, hon kommer nog bli världsabäst som storasyster med.

Känner nog efter lite för mycket just nu. ...

20120415_152502 (MMS)

Känner nog efter lite för mycket just nu. Ligger vaken på natten och tror att jag börjar få riktiga värkar. När jag till slut somnar om och vaknar igen är de borta. Det är väl förvärkar antar jag och det kan tydligen vara såhär ett bra tag innan det sätter igång. Inatt kändes det verkligen som mensvärksliknande och kom då och då och gjorde ganska ont. Jag hoppades att det skulle fortsätta. Men imorse när jag vaknade av att Stella ropade "mamma det snövar det har blivit vinter!", då var det ganska skönt att magen var lugn igen. Vi har ju sommardäck på bilarna och ingen hit att behöva köra till sjukhuset i halka och allt. När magen är lugn slappnar jag av och tänker att, fasen det gör väl inget att gå här och vänta några veckor till. Men när de där förvärkarna kommer, så måste jag ju tänka - den kan komma när som helst, bäst att va beredd!


Väskan är packad och jag börjar känna mig ...

Väskan är packad och jag börjar känna mig redo. Är så pass trött på att vara gravid att förlossningen inte längre skrämmer mig. Längtar snarare efter att värkarna ska börja göra ondare och bli regelbundna. Är ständigt kissnödig och proppmätt just nu. Kan knappt äta miniportioner utan att maten står mig upp i halsen. Samtidigt är det nån som står på huvudet i min kissblåsa och trycker på outtröttligt. Idag har vi dessutom varit iväg hemifrån hela familjen efter en veckas isolering i huset. Vi var hos farbror Tommy och fikade och firade hans 30årsdag. Rätt så trevligt men fruktansvärt ansträngande med tilltagande sammandragningar och förvärkar. Fint att sitta ute och fika i vårsolen var det i alla fall.


Lustgas


Källa

Läste detta inlägg om lustgas (klicka på länken under rutan för att läsa hela). Tyckte det var intressant och upprörande - rent feministiskt - att bara för att det är kvinnor som föder barn så är det liksom okej att dra in på smärtlindringen. Och så lägger kommunen fram det som att de tänker på miljön. För att det är ju ändå naturligt att föda barn, det ska ju göra så ont liksom. Men läste även igenom kommentarerna under och tyckte de hade en hel del bra argument också. För tydligen så är lustgasutsläppen rätt så giftiga. På USÖ hade de nyligen börjat med att man behövde ha en utsugsmask på sig på hakan när jag födde Stella. Detta för att som de sa, inte förgifta de som arbetar i den gasen dagarna i ända. Frågan är om det inte kanske berodde på detta också, på miljön. Att lustgasutsläppen på något vis samlas upp igen och kan omvandlas till mindre giftiga gaser, för ozonskiktets skull.

När jag födde Stella hade jag väldigt svårt att släppa kontrollen och låta värkarna passera utan att jag spände mig. Jag vågade först inte ta lustgas för jag kände att jag blev så yr och tappade kontrollen. Till sist övertalade de mig att släppa kontrollen helt och bara dimma bort. Då när jag yrade bort hörde jag deras röster långt borta "vi låter henne strunta i det där utsuget, hon måste våga släppa kontrollen". Som att det var utsuget som störde mig. Jag vet inte hur det var med det egentligen. Men vi får väl se nästa gång hur noga de är med utsuget och vilka argument de har till att man behöver använda det nu.

Jag vägrar i alla fall att känna mig som en sämre människa för att jag föder med smärtlindring. Jag tycker det är skönt att sånt finns och kan underlätta i viss mån. Jag ser det absolut inte som en tävling att klara att föda så naturligt som möjligt. Även om jag tänker att för barnets del så är det väl det allra bästa (att undvika i alla fall medicinsk smärtlindring). Så länge barnet verkar må bra där inne under tiden så är jag inte rädd att den ska ta skada av smärtlindringen heller. Under Stellas förlossning var hennes hjärtljud och aktivitet jättebra hela tiden, så jag var aldrig rädd för hennes skull då.


Gärna lite respons på vad ni tyckte om artikeln och om det jag skrev :)

Det där om hundar...

Kommer ni ihåg det där jag skrev om Cesar Millan för ett tag sen?? Jag fick inte så mycket respons från er som läser, varav nästan alla har hund eller kontakt med hundar. Funderade på om det berodde på att ni absolut inte höll med mig eller om ni bara inte orkade kommentera/diskutera. Jag tyckte att jag ställde en öppen fråga och utgav inte mig själv för att veta eller kunna speciellt mycket. Jag vill ju jättegärna ha respons och ni behöver absolut inte tycka som jag för att skriva något!

Men det var intressant att läsa den här artikeln som beskriver Millan på ett helt annat sätt, än den bilden man får från tv som ganska oinsatt i ämnet. Det är en artikel från tidningen Djurens rätt och de är väldigt kritiska mot Millan och även andra hundcoacher som syns i tv. De menar att det är gammalmodigt att skrämma hundar till lydnad och hunsa dem på det sättet som presenteras som lösning i tv-programmen. Jag tyckte i alla fall att det var intressant att ta del av motargument som finns mot Millan.

Så... Har ni något mer att säga om saken? Anser ni som har hundar att ni använder er av positiv förstärkning/bestraffning eller negativ förstärkning/bestraffning?...


(Juni förra året när Skorpan nyss kommit)

Uppdatera sidan

Uppdatera min blogg genom att trycka på F5, så ser ni förhoppningsvis nya utseendet!

För fem månader sen...


Nu

Jämförelsebild

Det är jättetråkigt för när vår dator pajade för två år sen, så försvann jättemycket bilder från graviditeten med Stella och första tiden med henne. Är glad att jag sparat en hel del på nätet och även framkallat en del bilder. Men det är svårt att hitta bilder från förra graviditeten, jag har nästan bara de som redan ligger ute på bloggen. Men nu har jag gjort en jämförelsebild på Stella-i-magen och magen nu.





Dagsformen är inget vidare för min del. Jätteförkyld fortfarande, hes som tusan, ont i halsen och öronen och allmänt knäsvag. Det blir ytterligare en dag i soffan. Stella är feberfri idag, men jättegnällig. Hon har fått gå ut lite med Peter idag, vilket hon har längtat efter många dagar nu. Hon längtar även efter att hoppa studsmatta, åka till mormor och hundarna, åka till farmor och åka till stallet och rida på Ville och Bamse. När du blir frisk, säger vi varje gång. "Jag är jättefuk" säger hon då och ser ynklig ut, stackarn.

En frisk och busig Stella, en annan dag ho...

20120406_130627 (MMS)

En frisk och busig Stella, en annan dag hos mormor.


Det har gått om. I sin riktiga betydelse. ...

Det har gått om. I sin riktiga betydelse. I vår familj brukar vi säga "det går nog om snart" med betydelsen att det går över snart. Men nu har det gått om, så Stellas sjuka har tagit ett varv till. Återigen har hon hög feber och är helt matt. Hon spydde upp vällingen inatt. Jag tycker så synd om henne. Ringde sjukvårdsrådgivningen förut och de sa att det bara är att fortsätta truga med vätska och små matbitar. Den här maginfluensan som gått är tydligen extra envis och utdragen. Känns alltid skönt att ha haft en vårdkontakt att rådfråga när det är såhär. Jag har annars sovit bättre än på länge, fem timmar i sträck utan att ha ont eller vaknat. Det kändes så välbehövligt. Bara lite oroväckande med tanke på att jag sov sådär extra bra dagarna innan Stella föddes, jämfört med tiden innan.


v. 37+0

Jahopp, 37 gångna veckor nu alltså. 19 dagar till BF. Allt var bra med bebisen hos barnmorskan. Den var jättelivlig och busade runt som 17 när hon skulle känna och lyssna på hjärtat. Först kände hon huvudet där nere, sen blev hon osäker en stund om det var huvudet eller rumpan som var uppåt. Men sen bestämde hon sig att det var ju rumpan och sprattlande ben som var uppåt, som tur var. Skulle känts jobbigt om den vänt sig nu, så sent och vi skulle behöva göra vändningsförsök och sånt. Barnmorskan sa också att magsjuka kunde sätta igång ett värkarbete, pga kramperna som blir i tarmarna och magsäcken när man är sjuk sådär. Men eftersom sammandragningarna har lugnat ner sig just nu, de kommer igen om jag rör på mig, men inte ont och regelbundet ännu, så var det lugnt. Jag fick också låna en TENS-apparat från barnmorskemottagningen, som jag kan använda hemma när värkarbetet har startat. Ska bli spännande att se hur utdraget eller snabbt det kommer gå den här gången.

Riktigt jobbigt att vara sjuk och höggravid samtidigt. Jag känner mig som världens gnälligaste, orkar knappt stå upp. Och jag vet inte om det är gravidmagen som är jobbig eller sjukan i sig.

Häftigaste med att vara gravid är att det verkligen känns som kroppen används till sin ultimata uppgift. Att bära och föda barn, det är ju det som är meningen liksom. Därför känns det häftigt att ta sig igenom detta - känna hur otroligt tufft det är ibland - för att sen efter barnet väl är fött, glömma allt som varit jobbigt och tufft med både graviditet och förlossning.

Att vänta andra barnet känns nog annorlunda än jag trodde det skulle göra. Jag trodde nog att det skulle kännas enklare och mer på rutin andra gången. Men faktum är att det har känts stundtals mycket jobbigare, både pga det tunga illamåendet i början och foglossningen på mitten, men också psykiskt tuffare att relatera till och få känslor för andra barnet. Förra gången längtade jag otroligt mycket efter att få uppleva mötet med den här personen (en liten LonePeter som jag inte hade någon aning om hur den skulle vara), nu är det svårare att ha någon annan bild än en Stella till, liksom.

Tidsperspektivet är svårt att beskriva. Att en tid på 9-10 månader kan kännas så lång och så kort på samma gång, det är svårt att beskriva. De perioder när jag mått dåligt har ju tiden saktat ner och veckorna passerat oändligt långsamt, men när jag mått bra och haft fullt upp med skolarbete och så, då har veckorna passerat snabbt och lätt. Samtidigt har jag inte känt samma stress som under förra graviditeten, för även om det har varit stundtals jobbigt, så har jag genomgått en hel graviditet förut och vet hur lång den är. Men också att jag känt att jag inte hunnit förbereda mig och skapa en relation med bebisen på samma sätt och därför behövt tiden på mig.


Viktuppgång - 20 kg. Men det oroar mig inte, förra gången tappade jag kilona på ett halvår, bara genom amning och vardaglig motion.

Hur många barn vi vill ha? Ja, just nu känns två barn jättebra. Men vi får se.


Den här dagen hade vi precis gjort positivt graviditetstest innan vi åkte till Villiam.


Det känns inte som det var så länge sen, den dagen. Jag kommer ihåg just den ridturen så väl. Men det kanske inte är så konstigt, eftersom jag både skrivit om den och bilddokumenterade...

Lugnare nu i magen. Jag är störtförkyld oc...

20120410_080510 (MMS)

Lugnare nu i magen. Jag är störtförkyld och lider mest, men magen har varit mycket lugnare inatt. Eva berättade att hon hört att förlossningar kunde dra igång av magsjuka och det kändes verkligen nära på. Men jag antar att bebisen inte kände sig helt färdigbakad, så den bestämde sig för att avvakta när mina tarmar lugnat ner sig. Tur det alltså! Idag ska jag till barnmorskan och sammanfatta graviditeten och kolla läget med bebis. 37+0 idag, alltså går jag in i vecka 38 nu och i princip kan bebis komma när som helst. Vill gärna bli frisk först bara!


Sitter och ömsom svettas, ömsom fryser. Bå...

Sitter och ömsom svettas, ömsom fryser. Både jag och Peter har också blivit sjuka. Först jag igår och så Peter nu inatt. Min natt var fruktansvärd. Fick vända sida varje halvtimme, för jag fick så ont i höften som jag låg på. Dessutom har jag har en mage hård som en fotboll och sammandragningar som vägrar ge sig. Jag hade så ont, men har svårt att avgöra om det är influensa-ont jag har eller om det är molvärk, för det känns ungefär likadant. Usch känns inget vidare om det är dags för förlossning nu, har knappast kolhydratladdat och allt det där. Jag har inte ätit sen lunch igår, bara druckit. Sitter med värmedynan mot magen och försöker få smärtan att släppa, panodil har jag också tagit, men det verkar inte hjälpa vare sig mot febern eller magontet...


Vi ligger i soffan och tar igen oss. Stell...

20120407_105856 (MMS)

Vi ligger i soffan och tar igen oss. Stella sover och har sovit någon timme här nu. Hon har fått i sig vätska i form av nyponsoppa och Peter har laddat upp med isglass, saft och annat som kan vara lätt att få ner när man är sjuk. Stackars lilla skrutten som åkte på det här.


Liten sjukling här igen. Stella har kräkit...

Liten sjukling här igen. Stella har kräkits massa inatt och har hög feber. Så vi måste ställa in alla planer för helgen. Tyvärr. Känns jättetråkigt att behöva isolera oss i flera dagar. Bara att hoppas på att hon har spytt färdigt och mår bättre snabbt och att Peter och jag klarar oss... Ska se om jag kan sova lite nu. Natti natti.


Bebis-gissningar

Såhär har ni gissat hittills:


19 april, kille, 3980 g, 51 cm (Maria)

26 april, tjej, 4020 g, 49 cm, Smilla (Mamma-mormor)

28 april, tjej, 4250 g, 52 cm, kl. 04.15 (Gullan86)

28 april, pojk, 4010 g, 51 cm (Pappa-morfar)

30 april, Beräknad födelse enligt ultraljud

2 maj, pojke, 3900 g, 50 cm (Nemo)

3 maj, tjej, 4100 g, 51 cm (Jimmy)

5 maj, pojke, 4260 g, 53 cm, världens finaste (Mary)

7 maj, pojke, 3850 g (Annika)



Alla andra måste också gissa tycker jag, då blir det roligare! Så fyller jag på sen...


Saknar den här goa busen just nu. Men de k...

20120323_135749 (MMS)

Saknar den här goa busen just nu. Men de kommer hem strax!


Laddar upp inför bebis med mycket barnfri ...

Laddar upp inför bebis med mycket barnfri tid. Idag är alla lediga, men Peter och Stella är hos farmor och leker. Jag har det lugnt och skönt här hemma, har hunnit plocka en del, varit och vaccinerat katterna och nu ska jag ha en sovpaus tänkte jag. Känner att den här egentiden är väldigt värdefull nu och något som kommer bli snålt med sen, så det är bäst att passa på. Mitt mentala hinner också ställa in sig mer på förlossningen och jag blir mer medveten om vad som kommer hända.


Skönhetsideal

Det är så sjukt att skönhetsidealen kryper ner i åldrarna. Två TV-program som framställer familjeliv har fått mig att reagera väldigt starkt senaste tiden. Dels Familjen Annorlunda på 4an som handlar om familjer som har många barn (8-10 st) och sen serien som börjat på ettan nu, som handlar om barn födda 2010, som de ska följa under flera år frammåt. När jag ser barnen, framförallt tjejerna, blir jag så förbluffad och störd över hur medvetna de är om hur de ser ut, redan när de är så små. Och det märks att föräldrarna också lägger vikt vid hur barnen ser ut och att det är viktigt att de ser bra ut. Fruktansvärt ju!

Som de tio-åriga tvillingarna vars föräldrar gifte sig, de oroade sig för att mascaran skulle rinna om de började gråta på bröllopet. Att de ens vet vad mascara är. Det hade inte jag i mitt vokabulär som tio-åring, och jag är glad att jag inte hade det heller. Eller som mamman vars döttrar hade sminkat sig inför systersonens dop "men sådär kan du ju inte se ut, du ser ju ut som en clown" säger mamman till dottern och så hjälpte hon henne att sminka iordning så att hon skulle bli snygg.

När jag tittar på kort eller minns min uppväxt, så ser jag ett barn, som är rätt så omedveten om utseende, kläder, hår osv. Jag ville ta hål i öronen när jag var liten, kanske 7, 8 år (som några klasskompisar hade gjort),  föräldrarna sa nej, det får du när du är större. När jag var större var det inte intressant. Jag är glad att jag under min uppväxt inte har varit fokuserad på utseende, på alla sätt. Jag har inte jämfört mig med modeller och läst i ungdomstidningar hur man ska sminka sig och allt det där. Självklart finns en viss påverkan av media ändå. Men en grundtrygghet och framförallt ett självförtroende att jag är bra på saker det har jag haft med mig. Jag som person är inte mitt yttre.

I föräldraskapet känns det viktigt för mig att inte fokusera på utseendet, varken hos mig, Stella eller någon annan. Jag vill inte att Stella ska jämföra sig med andra barn och komma och fråga "är jag fin nu?". Hon får bekräftelse på andra sätt och såklart är hon världens finaste Stella, men det beror ju knappast på vilken tröja hon har på sig. Hon är fin som hon är!

Såg ni något av programmen? Vad tänkte ni när ni såg? Hur upplever ni er relation till ert utseende, under uppväxten och nu?

Gapmunnar

Den här bilden:


Påminde mig om den här bilden (Stella 2 veckor):


Hihi, tänk när Stella var bebis och letade tutte överallt. Snart kommer en ny sån liten sak som kommer lägga beslag på mina bröst. Det känns så overkligt. Jag kan bara se Stella-bebisen framför mig, men det kommer vara en annan person, som vi kommer få lära känna. Det är så fantastiskt...

Vill ni gissa datum när bebisen behagar dy...

Vill ni gissa datum när bebisen behagar dyka upp??!! Beräknad dag är 30 april, Valborgsmässoafton. Stella föddes i v 40+6, en vecka efter beräknad dag. Ni får gissa storlek och kön också om ni vill. Stella vägde 4055 g och var 51 cm. Kom igen nu och lägg en gissning i kommentarsfältet!


Mina älsklingar som är så goa och gulliga ...

20120402_092537 (MMS)

Mina älsklingar som är så goa och gulliga ihop. <3 Jag får äta min mat helt i lugn och ro nu för tiden, för det mesta avslutar Stella sin frukost i Peters knä. Himla sött att se dem ihop, det är kärlek det.


RSS 2.0