Läste nyss i mitt arkiv vad jag skrev när ...
Läste nyss i mitt arkiv vad jag skrev när jag väntade Stella. Jag gjorde sista tentan i vecka 38 då, så jag slutade tidigare den här gången. Två veckor tidigare till och med. Men det känns skönt att ha de här veckornas förberedelse på mig. Innan jag slutade så kändes det verkligen som att bebisen skulle komma när som helst, magen spände och tryckte och det kändes som att min stress skulle kunna sätta igång förlossningen när som helst. Men nu känns det så lugnt och fridfullt, bebis har det rätt bra där inne och vill nog växa på sig många veckor till. Fast inatt sov jag jättedåligt och fick vända sida hela tiden för jag hade så ont i ryggen. Kändes som molvärk i ryggen och då fick jag för mig att det skulle sätta igång snart ändå... Men men nu är det lugnt med ryggen igen, så det dröjer nog.
Organiseringsbehovet är stort
Nu när jag har grejat, plockat och sorterat hela dagen, saknar jag Stella. Tur att jag snart ska hämta henne! Jag känner mig som en skurk när jag lämnar henne på förskolan, fast jag är ledig. Konstigt nog känner inte Peter alls likadant. Han ser det som en förmån att kunna träna på dagen och fixa ärenden och sånt. Och vila en stund med tv-spelet...
Måste det vara patriarkat eller matriarkat?
Jag funderade på om det kunde ha med djurvärlden att göra, många djurarter lever i flockar där det finns en stark alfahanne som har ett harem av honor omkring sig. Däremot finns flera exempel på matriarkala djurflockar också, t ex bin/getingar som har en stor drottning, eller i elefant- eller hästflockar där det finns en äldre elefanthona eller sto som leder flocken. Finns det jämställdhet i djurvärlden då? T ex pingviner och svanar är ju sådana djur som håller ihop i en parrelation hela livet. Hos pingvinerna turas honan och hannen om att ruva ägget/ passa barnet, medan den andra är ute och laddar upp med mat. Många djur lever ju alls inte i relationer, utan träffas bara och parar sig och vandrar sedan vidare var för sig. Jag tänker på ensamlevande djur som t ex björnar eller älgar. Honan föder upp barnen, hannen strövar omkring. Där vet jag inte om man kan se det som varken eller? Ingen bestämmer ju direkt eller leder den andra. Det beror väl på när honan är könsmogen och i brunst, som avgör när det är dax att träffas. Men det är ju i sådana arter hannar också slåss om honan som finns, starkast vinner. Den är bäst att föra sina gener vidare. Och honan ska då passivt stå och titta på en uppgörelse och sedan ställa upp sig för den som vann. Det är väl lite undergivenhet...
Äsch, supersvår diskussion. Jag har verkligen inga svar, men jag tyckte det var så himla intressant. Vad beror det på att kvinnor i samhället, i vår moderna kultur och genom alla tider, har fått stå tillbaka för männen, som setts som starka, smarta och överlägsna? Och varför måste det vara så att det är antingen eller? Antingen männen som bestämmer eller kvinnorna? När får vi en jämlikhet, är det ens möjligt att uppnå?
Jättegärna respons från er som läser nu, hur tänker ni?!
v.35+0
87,9 % av graviditeten har passerat (246 av 280 dagar)
Jag är i vecka 36
Jag är i kalendermånad 9
Jag är i trimester 3
Jag har 34 dagar till BF (30 april).
Såhär står det i min gravidapp i telefonen om bebisen i vecka 36:
Barnet är nu 34 cm från huvud till stjärt och väger ca 2,8 kg. Barnet äter nu upp sig inför livet utanför livmodern. Rörelserna upplevs kraftfullare och tydligare. Du kan kanske se en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Du ska känna barnets rörelser varje dag.
Såhär står det om mamman:
Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixerat sig i bäckeningången nu. Du kan ha svårt att sova, du behöver vända dig ofta och drömmer kanske kraftiga, tydliga drömmar. Det är mycket som ska bearbetas inför förlossningen och den nya familjen. Fortsätt vila ofta, de sista veckorna kan kännas tunga och långsamma.
Jag var hos barnmorskan nyss för en kontroll. Alla värden såg fina ut. Vi pratade idag en del om förlossningen och hur jag känner. Jag kände att barnmorskan tog sig mer tid nu och lyssnade och gav mig lugnande råd. Jag är spänd inför förlossningen, men inte livrädd. Jag vet ju att jag tog mig igenom det förra gången, trots att det tog så lång tid. Det jag är mer medveten om och ska försöka öva på är att slappna av och låta mig tappa kontrollen, låta kroppen göra jobbet. Varje värk är ett steg närmare förlossningen. Försöka vila mellan värkarna och försöka att inte spänna mig och tänka "hjälp, snart kommer det en ny". Jag ska skriva ett förlossningsbrev också och skriva vilka önskemål jag har och även försöka involvera Peter så mycket som möjligt så att han vet hur jag vill ha det, så jag slipper känna att jag måste kolla och styra honom när vi väl är där inne. Det gjorde jag nog förra gången tror jag. Vi pratade också om min förra förlossning och jag sa att den var så lång och utdragen, hon tittade på journalen från förra gången och sa att det etablerade värkarbetet var ca 12 timmar. Det var ganska normalt. Det jag hade innan i två dygn var tydligen förvärkar, som kunde vara nog så jobbiga och smärtsamma, men tyvär verkningslösa (haha, ordvits). Hon tyckte att det var bra att jag ändå hade kontakt med förlossningen och hade varit där inne, och fått morfin och smärtlindring med hjälp av TENS så att jag kunde ta mig igenom den första latensfasen lättare än om jag hade varit hemma. Hon ville lugna med att säga att andra gången inte alls behöver vara som första, det kan bli att jag helt slipper förvärkar och förlossningsarbetet startar med en gång. *hoppas hoppas*
Bebisen känns mycket varje dag i magen, men den sparkar inte ont eller i revbenen som jag kommer ihåg att Stella gjorde. Stella låg på ena sidan sista tiden, med huvudet neråt och sparkade mig hela tiden i revbenen på motsvarande sida. Den här bebisen sparkar mest på utsidan av magen, man kan känna en fot eller knä som en liten knöl ibland, det är jättegulligt. Den har inte fixerat sig än, och det är inte ens säkert att bebisen gör det andra gången. Huvudsaken är att den ligger med huvudet neråt, så att den är beredd på att ta sig ut. Det stämmer också det där med drömmar och svårt att sova. Det var likadant förra gången, jag blir så himla kissnödig på natten. Men vaknar oftast inte av det försen tidig morgon, går jag då upp och kissar så är det jättesvårt att somna om sen. Tankarna bara maler på i huvudet. Ofta drömmer jag jättemycket också precis innan jag vaknar, om förlossningen, om bebisen, om Peter och Stella och om massa annat konstigt.
v.35+0
Ser ni vad magen har sjunkit nu? Jämfört med för en månad sen...
v.30+5
Mina lökar har kommit upp ur jorden o näst...
Mina lökar har kommit upp ur jorden o nästan börjat blomma! Vad stolt jag känner mig :-)
Den här bilden gör mig så glad! Nya bakgru...
Den här bilden gör mig så glad! Nya bakgrunden på telefonen. Älskade ungen min som älskar att åka kana, gång på gång...
Idag firar vi Mimmi och har varit ute och ...
Idag firar vi Mimmi och har varit ute och lekt i lekparken. Myspys!
Haha Stella är så rolig. "Jag är Bamse, ma...
Haha Stella är så rolig. "Jag är Bamse, mamma är den (Brummelisa), Hamed är Skalman, Mimmi är den (Mickelina) pappa är Knocke." Vem är mormor då? "Hmm.. Där" (pekar på lille skutt)
Smärta from hell
Mina fogar och min rygg blev minst sagt överansträngda i stallet i eftermiddag. Världens vackraste dag. Klarblå himmel och skön varm vårluft. Superhärlig vagnstur med Villiam. Petra tömkörde Dina och Jonatan gick med Bamse med på turen. När vi kom tillbaka fortsatte Petra att tömköra Dina lite i hagen. Jag hjälpte henne lite och ville också prova. Gick jättebra, men jag kände att fogarna blev lite ansträngda. Sen spände vi för Dina för vagnen för första gången (hon är körd innan, men det har inte blivit av att jag haft tid att hjälpa till med det förut). Gick galant! Jag körde några varv, hur cool som helst, hon var verkligen lugn och trygg och kändes hur van som helst. Petra provade att köra litegrann också. Sen kom Daniel och glad i hågen fick han prova att köra. Han har blivit rädd att rida sen Dina stack med honom i vintras så han trillade av. Så han har inte ridit sen dess. Han såg väldigt lycklig ut i vagnen och allt var frid och fröjd. All oturlighet till trots kom en otäck dundrande lastbil förbi på vägen, parallellt med Dina och Daniel (som var innanför staketet i hagen). Dina gasade på, blev rädd och gjorde Daniel vettskrämd. Daniel tappade tömmarna och skrek av rädsla för att ha tappat kontrollen. Dina genade runt i hagen och vagnen fick ta en alldeles för snäv kurva över en trädgren. Vagnen välte(!) och Daniel flög ur, Dina sprang vidare en stund med vagnen liggandes på sidan efter. Jag kutade fram till Dina som lugnt stannade. Jag tog av vagnen, ställde upp den igen och sen spände för igen. Daniel blev verkligen jätterädd och slog sig också lite i ryggen och sidan. Det var så himla oturligt det som hände, verkligen inte vad hans häst-självförtroende behövde! Verkligen inte vad mina fogar behövde heller för efter den ruschen kände jag mig helt ledbruten och än värre nu. Med Dina var det ingen fara, hon var helt lugn när jag körde ett par varv till efter det som hände. Daniel vägrade att sätta sig i vagnen igen. Tyvärr, himla tråkigt!
Stella och Jonatan var i sandlådan just när det hände, som tur var. Hon märkte inte av det som hände. Det var så typiskt också, Petra och jag stod just och pratade lugnt om hur bra det gick och att det var kul att se Daniel glad ihop med hästen igen... Så kan det gå. För en gång skull känner jag inte att jag hade någon skuld i det hela, allt var bara otur. Jag brukar kunna få dåligt samvete och känna att jag har haft övertro på vad som är genomförbart, men nu känner jag bara att det var tråkigt, otur och dumt.
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Mimmis födelsedag,
Hurra Hurra Hurra
Hurra Hurra Hurra"
Grattis till världens bästa
Familjeutflykt
Vi hade en mysig stund tillsammans i Nora förut efter dagis. Stella hade roligt i lekparken. Sen gick vi en liten promenad och avslutade på Café Da Capo. Lite photoshop-lek med bilderna också.
Nästintill ledigt nu
Det känns konstigt att vara hemma och lulla omkring idag, när Stella är på dagis. Hon har verkligen längtat efter att få komma dit, de brukar nämligen ha dans på tisdagar. Mammas kulturpedagogkollega,Agnes som har dans, kommer till Stellas förskola varje tisdag den här terminen. Det är verkiligen uppskattat av Stella. Hon brukar tydligen vara med i båda grupperna, både med småbarnen och storbarnen. Hon pratar mycket om det här hemma och övar sina moves när hon hör musik. Det är superkul att se!
Nu ska jag göra iordning en veckomatlista och handlingslista för kommande veckan. Vi har kört såhär i fyra veckor nu och det går jättebra. Känns som vi blir mer ekonomiska, använder den mat vi köpt istället för att slänga grejer som blivit för gamla. Plus att vi nog fått ner matkostnaden/månad när vi storhandlar en gång i veckan och endast kompletterar med mjölk och frukt vid behov någon gång.
v. 30+5 v. 34+1
Oj, oj, vad stor jag är... Ligger på plus 18 kg nu. Slutade på plus 20 förra gången
Pelle (dockan) har fått låna kläder av beb...
Pelle (dockan) har fått låna kläder av bebisen och Stella har plängt på sig en overall i strl 68. "Det är Stellas, jag ska ha den". Fast det gick bara med luvan och ärmarna...
Försöker hitta en balans. När vi är ensamm...
Försöker hitta en balans. När vi är ensamma jag och Stella, är det som att lugnet lägger sig och Stella hittar ro i leken när jag är lagom närvarande. Om jag tycker att hon löper amok och bara busar och hittar på allt som hon vet gör mig upprörd, då brukar jag försöka släppa allt och bara vara helt närvarande. Leka med henne, läsa för henne eller hitta på någon aktivitet som bryter busmönstret. Men ibland blir det bara värre då, hon liksom testar till max var gränsen går... Jag har märkt att ofta när vi har planerat att åka iväg nånstans och jag ränner runt och plockar och fixar, sådär som man gör innan man ska iväg - det är då hon alltid leker som bäst, själv alltså. Det är lite konstigt men jag antar att det är en trygghet att jag är lite halvnärvarande, stundom påminner att vi snart ska åka/klä på oss/borsta tänderna eller vad det är och stundom köra plock- och fixracet. Så för att hitta balans i vardagen har jag märkt att jag behöver hitta på småpyssel som jag kan göra och ändå vara lagom närvarande. Det ska gärna vara att jag står upp och rör mig runt ibland, typ hålla på med tvätten är väldigt lämpligt... Typ sitta helt still och kolla på datorn/telefonen/sticka eller nåt är värdelöst, för då kan jag räkna med att Stella snart antingen klättrar på mig eller på väggarna... Så från att ha varit väldigt beroende av min totala närvaro, är det som en ny fas nu, där hon hittar ro i att leka och fantisera på egen hand när jag pysslar med annat. På bilden smygfotade jag henne i tvättrummet där hon hållts ett tag själv och grejat med gosedjur och dockvagnar. Är så sött att spionera på henne och höra hur hon pratar och leker. "Kom nu lilla skrutt, nu ska vi byta blöja så du slipper bajs".
Idag blir det date med först bio och sen m...
Idag blir det date med först bio och sen mat ute. Vi ska fira Peter och så att Peter och jag varit tillsammans ett år sen vi blev tillsammans igen. Jag har en jäkla massa förvärkar, så vi skojade om att vi kanske passar på och föder barn istället när vi ändå är i Örebro.
Vilken poltergeist-unge va?! Vi firade Pet...
Vilken poltergeist-unge va?! Vi firade Peter som fyllde 28 i helgen. Stella tyckte det viktigaste var att det skulle finnas ballonger på kalaset. Sen lekte vi allihop med ballonger och puffade dom mellan varandra runt bordet. Stella asgarvade och va riktigt uppspelt. Hon vet hur hon kan styra sin omgivning och är riktigt listig och dramatisk ibland.
Slutspurt
Jag håller också på och funderar ut massa småprojekt som jag vill hinna göra när jag är ledig, innan bebisen kommer. Men får hela tiden för mig att den kommer komma för tidigt. Det känns faktiskt lite annorlunda nu mot förra gången. Som jag kommer ihåg det var magen väldigt högt upp och Stella sparkade mig hela tiden i revbenen och det kändes som jag hade magsäcken i halsen ungefär. Nu är magen mycket lägre och de flesta rörelserna känns på framsidan av magen. Jag frågade dessutom barnmorskan idag om hon kunde känna hur bebisen ligger och jag hade rätt i att den ligger med huvudet neråt som jag trott. Hon kunde inte säga så tidigt att den är fixerad, men jag får för mig att den är det eftersom magen sjunkit så mycket. Och precis som förra gången kände jag jättetydligt det dygnet som bebisen vände sig och la sig till rätta, det kände jag med Stella och det var lika intensivt kullerbyttande under en dag den här gången.
Stella blev kidnappad av mormor förut, så hon leker nog för fullt just nu. Jag funderar på om jag ska förbereda maten lite nu och säga till mamma att komma hit med Stella sen och äta. Idag blir det lasange tänkte jag.
Hoppas ni fått njuta lite av vårsolen idag?!
Nyopererad katt. Nu är livmoder och äggsto...
Nyopererad katt. Nu är livmoder och äggstockar bortknipsat på svarta Gula. Randis fick även han bli av med sin könsdrift iom bortknipsade pungkulor. Nu har jag två katter som är riktigt ynkliga och mammiga. De har vinglat runt hela eftermiddagen och kissat på sig och kräkts och varit allmänt groggy. Nu när de fick komma ut ur sitt uppvakningsrum ville de vara hos mig och få tröst, jag har en på magen och en precis bredvid mig i soffan. Veterinären var förvånad först att jag ville vara med under operationen, hon brukar tydligen råda ägarna att inte vara med eftersom det kan vara obehagligt att se sitt djur uppskuren. Men jag tycker ju det är jätteintressant, plus att jag har sett flertalet ingrepp tidigare. Tycker absolut inte det är äckligt, mest spännande faktiskt. Tänk om jag skulle bli veterinär en dag i framtiden... Det är nog en dröm som finns kvar i mitt hjärta nånstans. Inte så realistiskt och genomförbart just nu, men kanske i framtiden, vem vet.
När vi tittade i 'spegeln'/mobilen och tog...
När vi tittade i 'spegeln'/mobilen och tog roliga kort. Stella fnissade, Mimmi och jag med. Har nog mer eller mindre bestämt mig för att börja min föräldraledighet nu om två veckor. Vet inte om det är förkylningen som hänger kvar, om det är graviditeten som ger sig till känna eller om det är en kombination. Men jag känner mig fruktansvärt slutkörd och stressad på samma gång just nu
I valet och kvalet... Sitter och funderar ...
I valet och kvalet... Sitter och funderar på hur jag ska göra. Fortsätta nästa kurs, eller inte. Som det är nu på sluttampen av den här mattekursen, dryga tre veckor kvar, så är det riktigt stressigt och mycket plugga. Att plugga är inte fysiskt jobbigt och det är inte så många gånger i veckan jag behöver åka in till universitet, men när pluggtiden tar en stor del av dagen är det svårt att hinna pusta och prioritera in vilopauser. Som jag känner att kroppen behöver pga graviditeten. Det är väldigt varierande från dag till dag också om jag känner av min otymplighet och förvärkar och foglossning. Men jag känner att jag nog inte är snäll mot kroppen och bebisen om jag blir tvungen att stressa på såhär även sista veckorna... Men så blir jag lite snål och tycker det känns det tråkigt att börja nalla av föräldradagarna innan bebisen ens har kommit. Så ja, det är väl bara grubbla vidare och kolla lite på hur nästa kurs kan tänkas vara upplagd, så får vi se hur jag gör.
Igår testade vi chokladfondue för första g...
Igår testade vi chokladfondue för första gången. Jag gav en sån chokladfonduegryta i julklapp till Maria och pappa och nu tyckte jag det va dags att vi fick bli bjudna på det där. Vi hade jordgubbar och andra frukter och så doppar man i choklad och sen i olika strössel om man vill och så lite vispgrädde till. Himla smaskigt att sitta och plocka och äta och doppa. Himla mysigt! Chokladen blev väldigt mäktig bara, men supergott med frukterna. Jag gillade mest jordgubbar och annanas iof.
Badhuset gick strålande! Stella var så nöj...
Badhuset gick strålande! Stella var så nöjd så, och att duscha och byta om ihop med morfar var spännande tror jag.
Vart är vi på väg? Till badhuset med morfa...
Vart är vi på väg? Till badhuset med morfar! Det har Stella längtat efter! Idag byter hon om med morfar i hans omklädningsrum, jag känner mig konstigt ensam och hoppas det går bra för dom. Jag ska inte bada, är fortfarande förkyld, men ville ju ändå följa med såklart.
"Det är sommar mamma!" Så fint väder idag ...
"Det är sommar mamma!" Så fint väder idag när vi åkte. Resan gick jättebra och det va inte så jobbigt att köra. Stella sov skönt och vaknade sista biten och såg de soliga fälten och det glittrade i vattnet i kanalen. Hon tyckte det såg ut som sommar. I Saltkråkan går det från snö och vinter till glittrande sommar och bad i havet, tror det är det hon förknippar det med.
