Halsduk
Villiam är välutrustad för att klara kylan. Minus 23 va det idag vid stallet, hästarna fick vänta med att gå ut tills klockan va 11. Så inte hela stallet ska frysa igen.
Fleectäcke, fodrat termotäcke och fleecefilt som halstäcke. Nu slipper han frysa i alla fall. Nu går han dessutom ihop med de tre stora hästarna och de leker som galningar och har så kul ihop! Måste fota dom nån dag!
Fleectäcke, fodrat termotäcke och fleecefilt som halstäcke. Nu slipper han frysa i alla fall. Nu går han dessutom ihop med de tre stora hästarna och de leker som galningar och har så kul ihop! Måste fota dom nån dag!
Tidsbrist?
Jag vet inte egentligen om bloggtorkan beror på brist av tid. Kanske mer handlar om prioriteringar. Bebisen sover ju faktiskt väldigt mycket än så länge. Så tid har jag ju, om jag vill. Det beror på vad jag prioriterar att göra under tiden bebisen sover. Är det inte stallet som ska hinnas med, så kanske jag vill hinna städa lite, duscha eller rent av laga mat nån gång ibland. Och så är det ju så mysigt att vila ihop med bebisen. Det finns nog inget mysigare än att ha en snusande, sovande, varm bebis på magen som är så mjuk och len och go. Förutom att Peter och jag tycker att det är så himla mysigt att vila med våran bebis, så tycker vi att närheten är superviktig. Vi anser inte att man kan skämma bort en bebis med kärlek och närhet, snarare SKA man skämma bort den med det. Vi vill inte skämma bort vårt barn med materiella ting och ett berg av leksaker och godis varje dag, nä vi vill skämma bort vårt barn med kärlek.
I senaste föräldratidningen tyckte jag det stod så himla bra om att trösta barn, hur och varför och vad det kan bli för konsekvenser om man bortser från sitt barns gråt. Forskare i artikeln säger:
"Gråt är en strikt anknytningssignal, en signal om att barnet behöver hjälp. Barn som inte får tröst kan lära sig att stänga allt inom sig. De kanske söker sin tröst genom att dra sig undan och bli inbundna. De lär sig att det inte lönar sig att släppa in någon annan, att det tvärtom kan göra ont."
De skriver också att barns självkänsla tar skada om de inte får tröst när de är ledsna. "Tar du inte gråten på allvar och visar respekt för den så gör det också något med barnets självrespekt."
En annan intressant sak jag läste i samma tidning var att kolikbebisar som ofta blir burna väldigt mycket som små blir väldigt trygga och nyfikna små människor senare, just därför att de vet att föräldrarna alltid finns där och hjälper dem om de får "problem" (alltså att föräldrarna kramar, vyssar, vaggar och finns där med sin trygga famn när barnet blir ledset av en eller annan anledning). Det tycker jag var väldigt spännande att det är så. Vår bebis som inte har någon kolik, vad vi märkt än så länge i alla fall, får ändå väldigt mycket närhet och blir buren mycket osv. Det ska bli spännande att se om hon kommer bli den här trygga, nyfikna tjejen som vill utforska världen när hon blir lite större.
(Källa: Vi Föräldrar Nr1 jan 2010)
Idag är Stella-bebisen 4 veckor. Det känns som en evighet sen hon föddes. Inte för att tiden på något sätt går långsamt utan för att förlossningen och graviditeten känns så himla avlägsen. Jag kommer knappt ihåg att jag gjort det. Helt sjukt vad lätt man glömmer. Jag är glad att Peter och jag hjälptes åt att anteckna under tiden, för nu skulle jag inte kunna referera sanningsenligt till hur det var.
Här är vi hos min farmor och farfar på juldagen.
Stellas Morfar, Stellas Mamma, Stellas Mammas Farmor med Stella, Stellas Mammas Farfar
I senaste föräldratidningen tyckte jag det stod så himla bra om att trösta barn, hur och varför och vad det kan bli för konsekvenser om man bortser från sitt barns gråt. Forskare i artikeln säger:
"Gråt är en strikt anknytningssignal, en signal om att barnet behöver hjälp. Barn som inte får tröst kan lära sig att stänga allt inom sig. De kanske söker sin tröst genom att dra sig undan och bli inbundna. De lär sig att det inte lönar sig att släppa in någon annan, att det tvärtom kan göra ont."
De skriver också att barns självkänsla tar skada om de inte får tröst när de är ledsna. "Tar du inte gråten på allvar och visar respekt för den så gör det också något med barnets självrespekt."
En annan intressant sak jag läste i samma tidning var att kolikbebisar som ofta blir burna väldigt mycket som små blir väldigt trygga och nyfikna små människor senare, just därför att de vet att föräldrarna alltid finns där och hjälper dem om de får "problem" (alltså att föräldrarna kramar, vyssar, vaggar och finns där med sin trygga famn när barnet blir ledset av en eller annan anledning). Det tycker jag var väldigt spännande att det är så. Vår bebis som inte har någon kolik, vad vi märkt än så länge i alla fall, får ändå väldigt mycket närhet och blir buren mycket osv. Det ska bli spännande att se om hon kommer bli den här trygga, nyfikna tjejen som vill utforska världen när hon blir lite större.
(Källa: Vi Föräldrar Nr1 jan 2010)
Idag är Stella-bebisen 4 veckor. Det känns som en evighet sen hon föddes. Inte för att tiden på något sätt går långsamt utan för att förlossningen och graviditeten känns så himla avlägsen. Jag kommer knappt ihåg att jag gjort det. Helt sjukt vad lätt man glömmer. Jag är glad att Peter och jag hjälptes åt att anteckna under tiden, för nu skulle jag inte kunna referera sanningsenligt till hur det var.
Här är vi hos min farmor och farfar på juldagen.
Stellas Morfar, Stellas Mamma, Stellas Mammas Farmor med Stella, Stellas Mammas Farfar
Kompisbrist
Det är inte så ofta jag störs av att mina vänner bor så långt bort. Men ibland är det verkligen jättetråkigt att inte ha nån kompis som bor i närheten som man bara kan ringa och hänga med en stund, när som helst. Som nu till exempel är jag jättesugen att gå på mellandagsrean på Marieberg. Peter vägrar trängas och gå i klädaffärer. Igår försökte jag få med mig mamma på shoppingrunda. Först sa hon ja fast hon egentligen inte ville. Men sen drog hon sig ur, det kanske var lika bra, det är ju inte så skoj att shoppa med nån som helst vill därifrån...
I mitt vardagliga liv finns inte så mycket utrymme för kompisdater. Hästarna tar mycket tid. Och Peter och jag gillar att hänga bara vi två ganska mycket. Nu har vi ju Stella också som tar mycket tid förstås. Så det brukar funka utmärkt att träffa vännerna så sällan.
Tur att Elin ville hänga med till Marieberg i eftermiddag! Du får flytta hit snart Elin :)
I mitt vardagliga liv finns inte så mycket utrymme för kompisdater. Hästarna tar mycket tid. Och Peter och jag gillar att hänga bara vi två ganska mycket. Nu har vi ju Stella också som tar mycket tid förstås. Så det brukar funka utmärkt att träffa vännerna så sällan.
Tur att Elin ville hänga med till Marieberg i eftermiddag! Du får flytta hit snart Elin :)
Julpyssel
Den här dagen har gått i ett. Fullt upp alltså. Morgonbestyr före stallet och utsläpp av hästarna. Peter och jag hjälptes åt med att fixa stallet, Stella fick åka bärsjal. Sen bar det av in till Marieberg och vi fixade lite små klappar. Hem igen fort som 17 för att inte växterna skulle bli frusna. Pyssel hela eftermiddagen. Så mysigt så. Julkänslan har infunnit sig ordentligt. Julmusik på hög volym.
Peter slog in julklappar
Stella körde lite workout i babysittern
Jag va lite kreativ och skapade mina små julgrupper
Såhär fina blev dom
Och nää. Jag kom aldrig ut i skogen och hittade nån mossa. Det blev lite motigt med all snö och bebis och grejer. Men jag köpte en liten påse som va rätt billig...
Imorn är det Julafton! Kram till alla som jag inte träffar imorn och ha en trevlig Jul!
Peter slog in julklappar
Stella körde lite workout i babysittern
Jag va lite kreativ och skapade mina små julgrupper
Såhär fina blev dom
Och nää. Jag kom aldrig ut i skogen och hittade nån mossa. Det blev lite motigt med all snö och bebis och grejer. Men jag köpte en liten påse som va rätt billig...
Imorn är det Julafton! Kram till alla som jag inte träffar imorn och ha en trevlig Jul!
BVC
Idag har vi varit på BVC och vägt och mätt Stella. Hon har ökat så fint så. Nu väger hon 4550 g. Nästan ett halvt kilo upp sen födelsevikten. Hon är 54 cm lång (+3 cm). Så mat får hon i sig ordentligt verkar det som. Imorn är hon tre veckor. Tänk snart har redan en månad gått. Shit vad tiden kommer gå fort känner jag.
Vi börjar få in lite rutiner nattetid. Hon brukar vakna vid kl. 1 ungefär och sen vid kl. 4 och vara hungrig, resten av natten sover hon som en liten prinsessa. Hon är så duktig så. På dagarna har hon börjat vara vaken längre och längre stunder imellan mat- och sovpassen. Hon är så vaken och är med och tittar och lyssnar på allt vi säger. När det är gäster här är hon extra nyfiken och tittig. På skötbordet gillar hon att titta på mobilen som snurrar i taket.
Imorn blir det lite julshopping!
Vi börjar få in lite rutiner nattetid. Hon brukar vakna vid kl. 1 ungefär och sen vid kl. 4 och vara hungrig, resten av natten sover hon som en liten prinsessa. Hon är så duktig så. På dagarna har hon börjat vara vaken längre och längre stunder imellan mat- och sovpassen. Hon är så vaken och är med och tittar och lyssnar på allt vi säger. När det är gäster här är hon extra nyfiken och tittig. På skötbordet gillar hon att titta på mobilen som snurrar i taket.
Imorn blir det lite julshopping!
Bildupdate
Hjärnan orkar inte prestera så mycket text. Men lyckan är stor och jag visar lite gulliga bilder!
Stella 12 dagar, hon är så stark i nacken och kan hålla upp huvudet själv:
Försöker äta upp pappa? Letar mat...
Trött bebis sover på mammas arm
Stella med sin jämnåriga(!) syssling Adrian (8 månader). Han va jättestor o Stella jätteliten :)
Sune, Nora o Pållis gillade också Stella
Så var vi i stallet också, Nora fick rida såklart
Mamma Annika hjälpte till med matlagningen
Sune skötte mockningen
Nora skapade för fullt. Monstermasker och grejer. Och så undrade hon om Sune va Stellas storasyster, det va skojigt sagt :)
Snart Jul nu hörni. Jag hade tänkt fixa in lite mossa och grejer och göra lite söta julgrupper. Går det att gräva fram nån mossa under all snö måntro? Försöka duger. På't bara.
Stella 12 dagar, hon är så stark i nacken och kan hålla upp huvudet själv:
Försöker äta upp pappa? Letar mat...
Trött bebis sover på mammas arm
Stella med sin jämnåriga(!) syssling Adrian (8 månader). Han va jättestor o Stella jätteliten :)
Sune, Nora o Pållis gillade också Stella
Så var vi i stallet också, Nora fick rida såklart
Mamma Annika hjälpte till med matlagningen
Sune skötte mockningen
Nora skapade för fullt. Monstermasker och grejer. Och så undrade hon om Sune va Stellas storasyster, det va skojigt sagt :)
Snart Jul nu hörni. Jag hade tänkt fixa in lite mossa och grejer och göra lite söta julgrupper. Går det att gräva fram nån mossa under all snö måntro? Försöka duger. På't bara.
Minus 14
Kallt det är alltså. Iskallt. Stackars min lilla Ville-kille. Så himla typiskt att det skulle bli så iskallt nu när han är nyklippt. Min stackars ponny har stått i hagen och darrat som ett asplöv trots tjockaste vintertäcket. Jag känner mig riktigt taskig som klippte av honom hans sköna isbjörnspäls, den skulle han behövt nu!
Idag var första dagen jag lämnade Stella hemma med Peter och for till stallet på egen hand. Det kändes inte så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Jag litar ju på att hon har det bra med Peter. Hon var nyäten och sov lugnt på pappas mage hela tiden medans jag var borta. Det var lite skönt att sköta stallet själv igen och pyssla om allting lite extra. Frusna Villiam och jag tog en sväng ner till ridhuset. Jag tänkte vi skulle jobba lite ledarskap och löslongera litegrann. Men dörren hade frusit fast så vi kom inte in. Det var skönt att pulsa fram i snön med min goa lilla häst och jag kan röra mig nästan som jag vill igen. Kändes lite i bäckenet att springa, men det rättar väl till sig snart hoppas jag.
Han fick ha Guldets ländtäcke som extratäcke när vi var ute och pulsade tillsammans:
Idag var första dagen jag lämnade Stella hemma med Peter och for till stallet på egen hand. Det kändes inte så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Jag litar ju på att hon har det bra med Peter. Hon var nyäten och sov lugnt på pappas mage hela tiden medans jag var borta. Det var lite skönt att sköta stallet själv igen och pyssla om allting lite extra. Frusna Villiam och jag tog en sväng ner till ridhuset. Jag tänkte vi skulle jobba lite ledarskap och löslongera litegrann. Men dörren hade frusit fast så vi kom inte in. Det var skönt att pulsa fram i snön med min goa lilla häst och jag kan röra mig nästan som jag vill igen. Kändes lite i bäckenet att springa, men det rättar väl till sig snart hoppas jag.
Han fick ha Guldets ländtäcke som extratäcke när vi var ute och pulsade tillsammans:
Ojdå
Det blev många pepparkakor som slank ner under slutet av graviditeten. Jag hoppades att det skulle göra mig och bebisen snäll. Ni må tro att jag blev förvånad när bebisen Var en pepparkaka. Ups, blev det väl många peppisar då eller???
Mamma Lone
Ja, många har frågat mig hur det känns nu egentligen. Att vara mamma alltså. På något sätt känns det så självklart. Det är varken mer eller mindre jobbigt än jag trodde. Det är precis så underbart som jag tänkte mig. Kärleken jag känner till den lilla varelsen som bott i min mage så många månader, men som nu är ute hos oss, är större än nånting annat. På många ställen jag läst om graviditet och första bebistiden har det stått att många mammor har svårt att se förbi förlossningen. Hela graviditeten fokuserar den blivande mamman på förlossningen och glömmer på nåt vis bort att en bebis ska komma ut och vara del av familjen efter förlossningen. Jag tänkte aldrig så, det var inte förrens en kort tid innan förlossningen jag började tänka att "shit jag måste ju genomgå en såndär hemsk förlossning för att få träffa bebisen". Under hela graviditeten var jag fullständigt inställd på att en bebis skulle komma ut. Och när hon väl var ute så kändes allt så självklart. Jag kanske har varit mamma i ett tidigare liv?... Det känns nästan så. Eller så har jag lärt mig av min tid med 6-7 stycken hästar vilket ansvar det är att någon är fullständigt beroende av en. Och mina små kusiner och allt jobb med små barn har lärt mig vad det är att ta hand om barn. Jag känner mig väldigt trygg i min roll som mamma. Det känns som jag vet hur jag ska göra och att jag vet vad min bebis behöver och vill ha.
Såklart jag undrar över saker ibland och tvivlar på min förmåga. Jag läser mycket böcker och följer en hel del diskussioner på forum mm. Och tvivlar jag så har jag många att fråga. Det känns så skönt att ha mamma, moster och mormor så nära!
Jag är så stolt över min Peter också. Han är världens bästa pappa till Stella. Jag är så glad att Peter och jag träffats, annars skulle vi aldrig ha fått vår Stella tillsammans. Vi tycker och tänker lika angående föräldraskapet och hur vi vill att Stella ska lära sig om livet. Kärlek, närhet och trygghet är det viktigaste av allt!
Idag är Stella två veckor gammal. Redan.
Såklart jag undrar över saker ibland och tvivlar på min förmåga. Jag läser mycket böcker och följer en hel del diskussioner på forum mm. Och tvivlar jag så har jag många att fråga. Det känns så skönt att ha mamma, moster och mormor så nära!
Jag är så stolt över min Peter också. Han är världens bästa pappa till Stella. Jag är så glad att Peter och jag träffats, annars skulle vi aldrig ha fått vår Stella tillsammans. Vi tycker och tänker lika angående föräldraskapet och hur vi vill att Stella ska lära sig om livet. Kärlek, närhet och trygghet är det viktigaste av allt!
Idag är Stella två veckor gammal. Redan.
Barbafigurer som krymper
Familjen bebis
Anna gillar Stella
Och Stella gillar Anna också verkar det som. Nu har hon legat vaken hos Anna i snart en timme och är fortfarande vaken och nöjd. Tänk att hon redan börjar vara vaken längre stunder utan att vara missbelåten hela tiden.
Anna var såklart den superbraiga hästklipparen också, om det inte framgick av föregående inlägg. Tack Anna!
Ny häst?
Har inte Villiam fått utstå lite väl mycket skit för sin vikt på sistone? Jag tycker han är fin i hullet för att vara häst till en som just fött barn.
Lördagsnöjet
Daniel och Petra kom på besök som vanligt och tog en sväng med Villiam. Han är frisk nu alltså. Idag ville Daniel köra barbacka. Han hade sett en del barbackaryttare på ridskolan och var sugen på att prova. Han satt som gjuten där på den breda ryggen. Petra var världens hurt-mamma och hade plockat fram allt material som fanns i ridhuset när jag kom dit. Allt för att Daniel skulle ha roliga övningar att rida, slalombana, små hinder och kavaletti mm. Tur att jag kom till undsättning och kunde hjälpa till att pocka undan litegrann. Stella och jag provade banan också med barnvagnen, det var skoj. :)
Imorn kommer Anna! Ska bli superkul att träffas och hon ska ta med sig sin klippmaskin och klippa Villiam åt mig. Det är välbehövligt för han är inte lätt att hålla ren som han är nu. Dessutom slipper han bli svettig när han arbetar.
Imorn kommer Anna! Ska bli superkul att träffas och hon ska ta med sig sin klippmaskin och klippa Villiam åt mig. Det är välbehövligt för han är inte lätt att hålla ren som han är nu. Dessutom slipper han bli svettig när han arbetar.
Tröööött
Nu börjar tröttheten komma ikapp mig känner jag. Jag har inte känt av den försen idag. Men efter den här natten med oron för Villiam samtidigt med den uppdelade sömnen som blir mellan amningarna är jag riktigt trött. Så har jag rört på mig mer än jag gjort på länge också. Vi gick ju en och halv timme med Villiam igårkväll och en promenadrunda på en timme idag, i rask takt, Peter och Villiam hann knappt med. Shit vad mör jag är kroppen nu. Kunde knappt komma upp ur soffan nyss.
Stella är världens sötaste och älskar att sova på mammas och pappas mage. Hon gillar överhuvudtaget inte att ligga på rygg. I vagnen förut var hon bara missnöjd och missnöjd enda tills jag la henne på sidan, då trivdes hon bättre och somnade skönt.
Här är hon nybadad för första gången, i tisdags var det badpremiär. Lite småläskigt tyckte hon det var, men ganska skönt ändå!
STELLA PROVAR:
*Fårskinnsfällen hon fått av Min mormor (som inte är gammal så hon kan inte heta gammelmormor, hon får heta Storemor säger hon)
*Tosserna som Ida virkat/stickat?, dom är ju stora som du sa, men är jättesköna att ha ändå när fötterna är lite kalla
*Skallran hon fått av Sune
*Pyamasen hon fått av Maria m familj
Stella i badet
Stella är världens sötaste och älskar att sova på mammas och pappas mage. Hon gillar överhuvudtaget inte att ligga på rygg. I vagnen förut var hon bara missnöjd och missnöjd enda tills jag la henne på sidan, då trivdes hon bättre och somnade skönt.
Här är hon nybadad för första gången, i tisdags var det badpremiär. Lite småläskigt tyckte hon det var, men ganska skönt ändå!
STELLA PROVAR:
*Fårskinnsfällen hon fått av Min mormor (som inte är gammal så hon kan inte heta gammelmormor, hon får heta Storemor säger hon)
*Tosserna som Ida virkat/stickat?, dom är ju stora som du sa, men är jättesköna att ha ändå när fötterna är lite kalla
*Skallran hon fått av Sune
*Pyamasen hon fått av Maria m familj
Stella i badet
Villiam mår bättre
Peter var en ängel och ställde upp hela natten för Villiam. Han var där flera gånger och kollade till honom och var ute och vandrade åtskilliga timmar. Inget bajs kom dock försen på förmiddan idag. Tre bajshögar gjorde han under förmiddan. Vid ett-tiden var vi där igen alla tre och gick en runda på en timme. Efter det fick Villiam lite hö att äta. Nu är det bara hålla tummarna att magen är igång igen!
Tvära kast
Minst sagt tvära kast. Vi satt i godan ro här hemma i värmen, åt varma mackor och kollade på Bonde söker fru. Telefonen ringer. Villiam är inte bra. Ånej, sjuk häst också. Så långt bort det kändes i den stunden. Stella som precis vaknat till och ville ha mat. Det var bara amma på så fort det gick, det går ju inte precis att stressa på så det fick ta sin stund. Byta blöja, slänga på varma kläder och åka iväg. Villiam hade kolik, stackarn. Han hängde med huvudet, tittade inte ens åt maten. Bädden i boxen var tillrörd. Typisk kolik. Men det är väldigt otypiskt Villiam att få kolik, det har inte haft på alla 5 åren jag har haft honom. Ut och promenera bara.
Peter och jag turades om att gå. Runt, runt i ridhuset gick vi för där fanns det ljus. En och en halv timme senare fortfarande inget bajs. Men lite piggare Villiam. Kurr hördes i magen äntligen. Han såg sugen ut på grästovan utanför ridhuset så vi gick upp till stallet igen. Nu får Peter åka och kolla till honom om några timmar för Stella och jag var trötta och ville hem. Hoppas att han har bajsat och mår okej när Peter kollar till honom!
Peter och jag turades om att gå. Runt, runt i ridhuset gick vi för där fanns det ljus. En och en halv timme senare fortfarande inget bajs. Men lite piggare Villiam. Kurr hördes i magen äntligen. Han såg sugen ut på grästovan utanför ridhuset så vi gick upp till stallet igen. Nu får Peter åka och kolla till honom om några timmar för Stella och jag var trötta och ville hem. Hoppas att han har bajsat och mår okej när Peter kollar till honom!
Förlossningsberättelse Light, Stellas födelse
Jag har suttit och skrivit ner hela förlossningsberättelsen nu. Utifrån min dagbok som jag skrivit i under hela graviditeten. Det är tänkt att vara en bok som Stella ska få läsa när hon blir mogen för det. Under förlossningen var jag inte stand-by på att anteckna hela tiden så Peter har skrivit en hel del då. Den långa berättelsen blev sex sidor lång i str 12. Shit vilken lång alltså. Den kommer jag inte lägga ut på bloggen eftersom den känns väl privat för vem som helst att läsa. Ni, mina trogna läsare, kan självklart få läsa den om ni vill. Då kan ni skicka ett mail till mig så får ni den i retur. Min mail-adress är [email protected]. Den innehåller alla detaljer, så är man kräsmagad kanske man vill undvika den…
Värkarna började ju som sagt på söndagseftermiddagen. Då var Peter fortfarande iväg och jobbade, men mamma, Lasse och Pelle höll mig sällskap. Det började lite diffust, men jag kände ändå att det var någon skillnad. Peter kom hem under kvällen. Söndagnatten var jobbig med värkar från och till. Jag klockade då och då för att se hur ofta de kom. Det var svårt att sova pga värkarna och nervositet att något höll på att hända. Jag använde värmedynan i tryck mot korsryggen där det gjorde ont. Fram på morgonen ringde jag in och vi fick åka in om vi ville. Vi var inne några timmar på måndagsförmiddag. CTG gjordes, bebisen mådde bra därinne. De undersökte mig och jag hade inte öppnat mig så mycket än. De sa att vi fick välja om vi ville stanna kvar eller åka hem. Eftersom värkarna inte kändes lika jobbiga där inne så valde vi att åka hem. Jag fick två alvedon och tillbringade måndagen i soffan hemma. Lyckades slumra några timmar imellan värkarna. Framåt kvällen blev det jobbigt igen med värkarna. Jag ringde in och frågade om vi fick komma. De sa att jag skulle stå ut så länge jag kunde och duscha varmt mm. Strax efter det fick jag jätteonda värkar, jag tjöt och bad Peter ringa igen. De sa att vi fick komma.
Vid midnatt, natten till tisdag, var vi inne igen. Jag hade inte öppnat mig något mer, det kändes jättejobbigt att höra efter all smärta jag haft. De gav mig morfin och jag lyckades sova några timmar när jag yrade bort. När jag vaknade hade jag onda värkar igen. Öppningsprocessen gick dösakta. Varje undersökning gav så lite goda nyheter så vi blev nedslagna. Vi kände oss trötta båda två. Under dagen på tisdagen blev vi uppflyttade till ett rum på BB eftersom förlossningen gick så sakta framåt. Efter några timmar där blev värkarna jobbigare igen, jag bad om smärtlindring. En barnmorska kom och hjälpte mig att koppla in en TENS-apparat. Jag kunde själv styra elektriska impulser som satte in när jag fick värkarna. Det kändes skönt att få lite lindring för smärtan och jag vilade på sängen och tryckte igång TENS när värkarna kom. Efter ett tag kändes det inte som det hjälpte så mycket längre heller.
Vi fick komma ner till förlossningen igen. Nytt rum, ny barnmorska, ny undersökning. Äntligen hade jag öppnat mig några cm, typ 4. Jag bad om mer smärtlindring eftersom det inte kände som TENS hjälpte längre. Jag fick prova lustgas och höll på att ramla omkull. Jag blev helt yr och kände mig full och konstig. Jag testade det en stund men tyckte inte om det. Efter ett tag till bad jag om någon mer smärtlindring. De sa att jag kunde få EDA, ryggbedövning, om jag ville. Det hjälpte en stund det med, men smärtan blev värre och värre. Fram på natten till onsdagen fick vi en ny barnmorska igen. Hon undersökte mig och tyckte det hände för lite (öppen 6 cm). Hon bestämde sig för att ta hål på fosterhinnorna för att snabba på förloppet. Mycket riktigt snabbades förloppet på. Det kändes läskigt när vattnet rann ut i värkarna. Till sist övertalade de mig att ta lustgas igen och tillåta mig att tappa kontrollen. Jag tyckte det var läskigt att tappa kontrollen och inte veta vad jag gjorde. 
Men sista timmen och sista 2 cm kämpade jag mig igenom med lustgasen. Peter baddade pannan och assisterade med lustgasen. Plötsligt var det dags att krysta. Det var skönt när det hade kommit så långt. Jag fick massa nya krafter och kämpade som en tok. Det kändes som en jordbävning genom hela kroppen när bebisen föddes. Helt sjuk känsla. Plötsligt var hon där uppe på magen och allt var klart! Så underbart. Det var det bästa jag har varit med om. All smärta och trötthet var som bortblåst i den stunden. Vi hade bara ögon för vårt barn.
Den som vill läsa en utförligare och mer detaljerad rapport kan få den på mailen…
Lekkamrat?
Stella med första kompisen?
Josefin 6 veckor, Stella 5 dagar, lite olika stora var dom allt.
Min gosiga unge! Se, jag får på mig förlovningsringen igen! Förresten vägde jag mig idag, 9 kg hade jag gått ner sen innan förlossningen. Bara några kilo kvar :)
Josefin 6 veckor, Stella 5 dagar, lite olika stora var dom allt.
Min gosiga unge! Se, jag får på mig förlovningsringen igen! Förresten vägde jag mig idag, 9 kg hade jag gått ner sen innan förlossningen. Bara några kilo kvar :)
Många besökare
Jag har inte berättat om alla som varit här och beundrat vår söta dotter. Men vi har haft besök varje dag faktiskt, förutom i fredags. Det var skönt att fredagen var lugn eftersom det var mjölk-tillrinnar-dagen. Barnmorskan sa till mig att den tredje dagen kunde va riktigt jobbig pga alla hormoner som kommer ihop med mjölken. Hon förutsåg en gråtardag. Lite gråt blev det ju eftersom amningen blev så jobbig den dagen. Men nu går det mycket bättre som jag berättat!
Idag avlöste besökarna varandra. Först var Tommy, Elin och Thor här. Nali kom förbi. Sen kom mamma, Lasse, Daniel och Pelle på besök. Efter det var vi i stallet. Och när vi kom hem igen var pappa här på plats. Han hade fått lite morfarfeeling och kände att han skulle göra en bakningsinsats. Han ställde sig och bakade hålkakor åt oss. Gott!
Daniel var så stolt när han fick hålla Stella. Även om det var knappt att han hann det eftersom mormorn ville ha henne så mycket som möjligt. Förståeligt förståss. Hon är så go', jag vill knappt släppa iväg henne till alla andra. Men man måste ju dela med sig litegrann förståss. Jag och Peter kommer få all världens tid med vår dotter i många år.
Stella diggar strumporna hon fick av Matilda igår, maskstrumpor:
Idag avlöste besökarna varandra. Först var Tommy, Elin och Thor här. Nali kom förbi. Sen kom mamma, Lasse, Daniel och Pelle på besök. Efter det var vi i stallet. Och när vi kom hem igen var pappa här på plats. Han hade fått lite morfarfeeling och kände att han skulle göra en bakningsinsats. Han ställde sig och bakade hålkakor åt oss. Gott!
Daniel var så stolt när han fick hålla Stella. Även om det var knappt att han hann det eftersom mormorn ville ha henne så mycket som möjligt. Förståeligt förståss. Hon är så go', jag vill knappt släppa iväg henne till alla andra. Men man måste ju dela med sig litegrann förståss. Jag och Peter kommer få all världens tid med vår dotter i många år.
Stella diggar strumporna hon fick av Matilda igår, maskstrumpor:
Stallbesök
Efter en hel vecka utan att träffa hästarna fick jag abstinens. Stella sov lugnt vidare. Villiam fokuserade på sitt hö. Guldet fnyste åt Stella. Skönt att se att mina hästar mår bra. Det har inte gått någon nöd på dem utan mig.
Min söta nallebjörnsunge:
Min söta nallebjörnsunge:
Lone nyfödd
Tack för alla gulliga kommentarer! Ni är så söta!
Här är en bild på mig som nyfödd. Ganska lika va? Ska se om jag kan få fram nån bild på Peter-bebisen också...
Här är en bild på mig som nyfödd. Ganska lika va? Ska se om jag kan få fram nån bild på Peter-bebisen också...
Premiärtur med vagnen
Det var skönt att gå en liten sväng. Få lite frisk luft och röra lite på sig i maklig takt. Vi kände oss så stolta när vi gick där med vagnen. Det är nåt speciellt det där med att köra barnvagn. Stella sov så sött och lugnt i vagnen. Trots att det blåste kallt och regnade småspik så hade hon det varmt och skönt i sin lilla koja.
Äntligen nöjd
Peter och jag höll på att få panik förut i eftermiddag när lillan bara skrek och skrek. Hon blev aldrig nöjd. Bröstet ville hon inte ta. Hon somnade inte. Blöjan var ren och bytt. Vad mer kan man göra? Jag ringde och rådfrågade på BB och berättade att mina bröst fyllts på massa under dagen. Hon förstod det som att de var så stora och fyllda att Stella inte kunde få ett bra tag. Superbra rådgivning per telefon. Hon berättade hur jag skulle handmjölka mig själv så brösten blev lite snällare och sen ta hamburgergreppet och stoppa in "hamburgaren" i Stellas mun. Efter 3-4 timmars babygråt kände vi oss ganska ledsna och det var så skönt att hon äntligen fick tag igen. Hon åt och åt och svalde och svalde. Helt nöjd sen bara. Rap och första spyan! Yes, spya måste ju tyda på att hon fått i sig ordentligt i alla fall. Vilken lättnad... Nu sover hon djupt och skönt. Äntligen mätt, nöjd och belåten! Så skönt. Det finns nog inget värre än att höra sitt barn hjälplöst ledsen. Och det finns nog inget bättre än att se sitt barn trivsam och nöjd!
Nästan 2 dygn
Strax blir Stella två dygn. Hon föddes kl 05.07 nämligen. Första dagen i livet var hon hur nöjd som helst, men man kan ju förstå att det frestar på att födas. Efter första vakentimmarna, bekantskap med mamma och pappa och första smakningen på tutte sov hon som en trött, nöjd prinsessa hela dagen. Sen har hon varit lite missnöjd över matutbudet. Inte nog med att pappa inte har någon mat alls att erbjuda, mamman har inte heller så man blir nöjd. Då blir snällStella istället gnällStella. Mjölken brukar tydligen rinna till tredje dagen, och det längtar vi efter allihop. Det gör svinont i brösten av allt sugande, men det är ju det som ska sätta igång produktionen så hon får tutta på hur mycket hon vill.
Och alla säger till mig: Passa på och sov när Stella sover! Det är inte lätt ska jag säga er för hon sover inte långa stunder än så länge. Jag hinner knappt gå på toa och sen lägga mig, så blir hon vaken igen. Hon vill inte bli lagd ensam nånstans. Nära, nära mammas och pappas kropp ska det va! Det har vi inget emot, självklart ska hon få all närhet, gos och kärlek vi kan ge henne. Hon sover allra bäst i famnen.
Om några timmar kommer vår barnmorska, som jag haft under graviditeten, hem till oss och tittar till Stella och oss. Hon ska ta PKU-prov heter det, nåt slags blodprov som undersöker ovanliga sjukdomar. Ska bli skönt att kunna rådfråga henne om amningen pch mina stackars bröstvårtor. Kanske borde testa såndär amningsnapp?
Måste ju bjuda på några bilder också:
Min bebis har haft det riktigt bra inne i magen och har bara blivit uppfödd på nyttigheter (nästan...)
och så har hon tjocka, välmående kinder och stark kropp också :)
Mina favoriter sussar sött:
Sån där innåthaka och underläpp tror jag att jag hade när jag va mini, men vems är näsan egentligen? (förutom Stellas då...
Och alla säger till mig: Passa på och sov när Stella sover! Det är inte lätt ska jag säga er för hon sover inte långa stunder än så länge. Jag hinner knappt gå på toa och sen lägga mig, så blir hon vaken igen. Hon vill inte bli lagd ensam nånstans. Nära, nära mammas och pappas kropp ska det va! Det har vi inget emot, självklart ska hon få all närhet, gos och kärlek vi kan ge henne. Hon sover allra bäst i famnen.
Om några timmar kommer vår barnmorska, som jag haft under graviditeten, hem till oss och tittar till Stella och oss. Hon ska ta PKU-prov heter det, nåt slags blodprov som undersöker ovanliga sjukdomar. Ska bli skönt att kunna rådfråga henne om amningen pch mina stackars bröstvårtor. Kanske borde testa såndär amningsnapp?
Måste ju bjuda på några bilder också:
Min bebis har haft det riktigt bra inne i magen och har bara blivit uppfödd på nyttigheter (nästan...)
och så har hon tjocka, välmående kinder och stark kropp också :)
Mina favoriter sussar sött:
Sån där innåthaka och underläpp tror jag att jag hade när jag va mini, men vems är näsan egentligen? (förutom Stellas då...
Nybliven mamma
Nu sitter jag med min och Peters söta dotter här i famnen. Hon är inte ens ett dygn gammal än. Hon föddes onsdagen den 2 december 05.07. Exakt en vecka över tiden. Vi är redan hemma. Åkte hem i eftermiddags med vår lilla bebis.
Hon heter Stella som betyder stjärna och Linnéa i andranamn.
Tack för alla tumhållningar och gratulationer! Jag kommer skriva om förlossningen och uppdatera med bilder på underverket snart. Håll ut....
Hon heter Stella som betyder stjärna och Linnéa i andranamn.
Tack för alla tumhållningar och gratulationer! Jag kommer skriva om förlossningen och uppdatera med bilder på underverket snart. Håll ut....
