Fika- och(!)noraglassbuffe på strandstugan nere vid norasjön. Det va lite väl mastigt för min smak, räcker kunde liksom med en glass o en kaka, man behöver ju inte svulla... Men det va fint o sitta där och mysigt. Leah blir 8 veckor imorn så det firade vi med att fika ute. Jag vet att jag blundar på bilden, men det va visst den minst misslyckade... :-)

Nu börjar Stella greppa dockleken. "Aha jag har också en babylift till min docka, det är min bebis". Hon hade parkerat precis bredvid där Leah sover i sin vagn, såg så gulligt ut.

Ikväll somnade båda barnen tidigt. Vad vill jag göra med min tid?... Hänga och vika tvätt till Sommar i P1. Och kanske börja virka en till solhatt? Ganska skönt att vara ensam en stund, Peter jobbar, barnen sover. Andas in, andas ut... Skönt.

Lång dag! Idag har jag hunnit både gå långpromme med fem andra mammor på fm. Och familjeutflykt till Förunda (Hallstahammar) och hälsa på Ida med familj. Det va riktigt roligt och trevligt. Mycket god sockerkaka och underbart att se barnen ha så kul ihop. Stella va mycket fascinerad av alla djur. Mest kossorna, kalvarna och jättemånga kaniner.

Lilla skrutt. Så fin glad och pratig. Nu har torsken försvunnit från tungan men hennes rumpa är jätteröd . Tips?!

Finnsjöstrand på familjedag har vi varit på idag. Stella har lekt och lekt, hon va så trött när hon kom hem att hon somnade i babysittern. Hon har sprungit sitt första lopp, en minijogg på 500 m på 6 min. Hon belönades med godisregn, diplom och festis för sin insats. Hon badade lite, gungade och åkte rutschkana miljoner gånger. Vi hade rätt god matsäck med oss också. På slutet träffade vi en mamma-kompis till mig som har en Einar, jämnårig med Stella. De lekte en bra stund vid rutschkanan.

Ville är i sitt esse, så positiv och glad att dra runt på barnen. Han går oskodd nu ju, men funkar utan hälta till det lilla han används.

Så mysigt att ha Ville i trädgårn tycker jag. Han smakade lite på pionen o sen fick han fnatt o galopperade runt runt. :-)

Nej nu fick jag lite ångest pga förra inlägget, lät som jag tror att jag är en perfekt människa och mamma. Tyvärr känner jag inte alls så just nu, utan är full av blandade känslor och ifrågasättande av mig själv. Det var mycket i boken som jag berördes av och gav mig tankar, svårt att få fram i ett kort inlägg känner jag. Det stod även att det är utvecklande att tänka om och ändra sig, vilket känns bra eftersom jag tänker om hela tiden. Hmm ska nog fundera lite till...

"Det finns förstås både barn och unga vuxna som har vuxit upp med privilegiet att kunna säga ja till sina egna gränser, behov och värderingar med gott samvete. De är fortfarande en minoritet, men de mobbar aldrig och blir aldrig mobbade. De stjäl inte i affärerna även om vännerna gör det. De debuterar sexuellt när de själva vill. De diskuterar öppet sina olikheter och sina meningsskiljaktigheter med de vuxna. De blir varken alkoholister eller narkomaner - alla former av beroende är dem främmande. I gengäld känner de sig ofta annorlunda än sina jämnåriga, och särskilt flickorna och de unga kvinnorna har svårt att hitta jämbördiga pojkvännen och partner. Det är på det hela taget förbluffande i hur hög grad de upplever världen på samma sätt som oss vuxna som med stor möda och ansträngning har lärt oss att ta oss själva på allvar." Ur Konsten att säga NEJ med gott samvete, av Jesper Juul. Har precis sträckläst den och har fått många tankeställare och goda tankar. Egentligen känner jag igen mig själv i det mesta som beskrevs här ovan, vilket måste betyda att mina föräldrar gjort ett gott jobb som givit mig självrespekt genom att säga NEJ med självrespekt. Ska göra mitt bästa att göra detsamma.

Leah och jag ligger i sängen och myser. Det bara regnar och regnar ute idag ju. Peter och Stella har åkt till Biltema för att skaffa nåt som behövdes till passaten. Är trött efter igår. Att va ensam med båda barnen igår blev en pärs, även om det bara handlade om några timmar. Jag hade bästa syster här halva dagen och mamma kom som en räddande ängel framåt kvällen. Däremellan körde Stella alla sina race...

Vi har haft en jätterolig och fin midsommar med ena halvan av familjen. Leah är så charmig och go, men hon har fått torsk (svampinfektion) på tungan så jag ska köpa vishyvatten o pensla med.

Min fina familj

Midsommardans.

Barnvagnsmaffian har varit ute idag. Fyra mammor och sex barn. 7,5 km och 11000 steg blev det. Vi fick även ta en amningspaus vid en liten lekpark, så mysigt så. Och vilken hetta, jag svettades som tusan, både Stella och Leah var med så det kändes i kroppen att det va ett givande pass. Dessutom jättetrevligt att prata med de andra och lära känna varandra lite mer.

Leah och jag har varit på babycafé och träffat en annan mamma från föräldragruppen och hennes bebis. Vi hade jättetrevligt och mycket att prata om. Imorn fm ska vi gå långpromenad, vi blir nog 4-5 st plus barnen. Kul kul! (Pyjamasbild från imorse.)

Stella somnade genast ikväll, var så skönt. Och när jag kom tillbaka hade även Leah somnat gott hos pappa. Inte mycket skrikkväll idag inte, fast kvällen är inte slut än förstås. Stella börjar verkligen förstå att jag menar allvar och är konsekvent och hon säger saker som gör att jag förstår att hon verkligen vet vad som gäller, även om det kan verka som att hon inte alls gör det när vi är mitt uppe i en konfliktsituation. Men det beror ju mycket på att både Peter och jag har varit övertalningsbara i lite för många situationer. Det är verkligen som många säger att första barnet är lite av ett experiment. Jag är fruktansvärt mycket mer ödmjuk nu (än jag kanske var när Stella var bebis) och känner att det är långt ifrån självklart hur man ska vara en bra förälder. Det är fasen inte enkelt alltså. Jag är inne i en identitetskris i min föräldraroll känner jag och vet inte alltid vad som är rätt för mig/oss. Men med mer egen erfarenhet (som försökskaninen Stella utsätts för) och kunskap och mycket diskussioner med människor omkring mig, så hoppas jag ta mig ur även denna svacka som en lite starkare och mer självsäker mamma (och Lone).

Stella med sin hund Siri!

Sötnosar!

Inte så bra fördelad vikt o lite för tung last för Peters körkort. Så vi hoppas poliserna har annat o göra ikväll!!

Han som fyller.

Så det kan bli ibland... På väg till morfars 75årskalas pajade bilen. Den började vobbla på motorvägen mellan Linköping och Mjölby och ville nästan kasta ner oss i diket. Drivknuten gav upp tror vi. Morfar fick komma och hjälpa oss. Och nu har vi varit på kalas här hela em. Peter är på väg med en biltransport-kärra och ska hämta oss och bilen.

Fina!

Vilka gullisar!

Vi är ute på vift i Linköping och nu har det åkts buss igen!

De åker buss. Först skulle de åka och köpa godis och sen åka till mormor och äta godis. Det är alla som kör bussen, säger Stella.

En riktig förmiddagssovare det här. Hon har sovit hela dagen sen jag lämnade Stella imorse. Nu är det snart dags att hämta, eftersom jag tänkte ta vagnen dit måste jag strax gå. Lite blöjbyte och amning före det tror jag behövs...

Mina fina, det här är sommar om nåt!! :-)

Gick tur och retur till dagis i dag, ca 45 min vardera vägen. Kändes i benen på hemvägen i alla uppförsbackarna. Det tokiga var att när vi kom till dagis va det ingen där! Stella fick ju va ledig igår eftersom det va 2,5årskontrollen, så vi hade inte blivit påminda om studiedagen, som jag antar det måste va idag. Vi lekte där en stund innan vi gick hemmåt igen.

Fina barnen. Leah vägde nästan 6 kg idag och Stella nästan 16 kg. Båda fick godkänt på alla moment. Stella fick beröm för både sin goda motorik och sitt välutvecklade språk. Det var riktigt tungt att putta vagnen i backarna förut, men jag känner mig stark och på G igen. Redo att träna upp mig både konditionsmässigt och styrkan. Funderar på att gå till dagis imorn och lämna Stella, om det inte regnar då... Det är nog 4-5 km dit tror jag.

Trångt och mysigt eller? På väg mot 2,5årskontroll av Stella och vägning av Leah!

Nu ler hon ibland och här är första bilden jag lyckats ta på det!

Mycket trött just nu och har två vakna barn omkring mig. Men känner mig maktlös och kan inte få Stella att sova. Men lite glad i magen är jag kanför en tjej från föräldragruppen svarade på mitt meddelade och vi ska ta barnvagnspromenad nästa vecka. Natti!

En liten Kajsa Kavat som hjälper Mommo Dodis med matlagningen. Mjusch idag är en riktigt trött-dag. Ammat hela natten och så Stella som ville starta dagen vid kvart över fem. Jag va ute och körde en extrasväng med bilen, så Stella kunde sova lite för att underlätta min dag. Nu är vi som sagt hos Dodis och ska få mat här.

Sitter och beundrar mitt fina barn och tänker massa glada, fina tankar. Leah har nyss blivit lugn och slutat skrika, det har varit några jobbiga timmar här nu. Men ändå känner jag mig så lycklig och ser positivt på livet. Tänker att jag haft sån tur, att saker hade kunnat falla sig så annorlunda, i det lilla och i det stora. Tänker vad skönt att nattningen av Stella gick så smidigt ikväll, fast Leah redan var ledsen och skrikig så somnade Stella bra. Vilket inte är en självklarhet när jag är ensam med båda. Tänker vad fint det är med ljusa sommarkvällar. Jag som är så kvällstrött, det underlättar verkligen att kvällarna är ljusa när jag behöver finnas för en bebis som gråter och hon behöver en mamma som orkar vyssa, sjunga och gå omkring några timmar. Tänker på vad fint det är att se Stella och Leah ihop och att deras relation är så fin redan, fast den bara är i början av något livslångt... Lite sentimental känner jag mig, fortfarande lite bubblig av hormoner kanske. Eller bara hög på kärlek, vad vet jag. Godnatt och sov gott.

Liten knosig sötis som har sovit så länge nu. Jag har hunnit massa i köket under tiden, men har sprungit imellan x antal gånger för att kolla om hon andas och om hon håller på att vakna. Testade ett nytt recept på rabarberpaj idag, det var riktigt gott. Lite knäckigt och väldigt sött och gott.

"Jag har en bebis hemma"sa Stella klart och tydligt till en människa hon aldrig träffat förut. Vad paff jag blev, både över vad hon sa, att hon kunde säga det och att hon pratade så ohämmat med en främling. Sen frågade personen om det va en lillasyster eller lillebror och då deklarerade hon lillasyster, med stolthet. Det blir ju tydligt att hon förstått utifrån andras frågor och reaktioner att det absolut är något att vara stolt över, och det är väl inget negativt med det egentligen. Hon pussar och kramar på Leah och så säger hon "jag är snäll". Mmm himla snäll och go unge jag har.

Ville i full mundering. Stella och jag var själva till stallet nyss. Pappa och Leah va hemma. Det blev en liten körtur igen och Ville va så glad i hågen. När vi kom tillbaka såg jag att Peter ringt, så det blev lite bråttom hem till bebisen. Men nu när vi kom hem sov hon så lugnt på Peters arm. Fast han va trött av att ha burit runt på henne hela tiden vi va borta, så han tyckte det va skönt att bli avlöst.

Ny mössa, som jag gjorde färdigt igårkväll efter att Stella brutit ihop över att inte få gå med den halvfärdig till dagis sist. Den blev rätt fin och Stella gillar den!

Gick in och tittade i mitt arkiv igen på hur Stella såg ut när hon va liten som Leah. På vissa bilder ser jag massa likheter. Det är häftigt också, för Stella är sig så lik. Men då, när hon va bebis var det ju omöjligt att gissa hur hon skulle se ut sen. Läste mitt inlägg jag skrev om Pellerin också (februari 2010 om ni vill läsa igen). Jag blev alldeles rörd, vad bra jag skrev och vad glad jag är att jag skrev det och att det finns sparat på bloggen. Annars kan jag numera känna att när jag går tillbaka och läser är allt inte så bra, antagligen ett tecken på att jag utvecklats (?). Det är svårare nu att skriva exakt och känna att jag förmedlar det jag vill med det jag skriver. Så kände jag inte förut på samma sätt... Därför det är svårare för mig att skriva sånna "åsikts-inlägg" nu än jag tyckte förut.

Hej på er, hoppas ni mår bra. Vi mår bra, helgen har varit väldigt bra. Den har innehållit både ups och downs, mest ups som tur är. I lördags var vi på utflykt med Mimmi och Matilda. Jättemysigt, vi var på en halvö i Örebro där de hade tuff-tuff-tåg, lite smådjur och annat barnvänligt. Vädret var lite kallt och blåsigt, men annars va det jättebra. Igår fick Leah vara hos mamma och Lasse en stund och Stella och jag åkte till hästarna, bara vi två. Stella red lite på Bamse och så körde vi med Ville. Ville var jätteglad och pigg, han smittade mig och jag blev påmind om hur mysigt det är med hästar. När vi kom hem på kvällen, jag och barnen, var de trötta båda två och det blev lite kaos. Två gånger kände jag mig gråtfärdig och som en värdelös mamma. Leah skrek och Stella trotsade, jag kände mig maktlös och dålig. Till slut somnade båda och jag lyckades fixa allt. Så jag somnade inte med den känslan, utan kände mig slutligen ganska nöjd, trots mina dippar.

Nejdå jag kommer inte sluta att blogga om barnen, just för att de är mitt liv just nu och de är viktigast och det bästa som hänt mig. Jag tror också att alla i släkten och vänner, som inte träffar oss så ofta (även de som vi träffar oftare tror jag iof), tycker det är roligt att ta del av vad som händer och hur vi har det. Det jag menade med förra inlägget var att de andra bloggarnas tankar fick mig att tänka en gång till. Nu är det ju skillnad eftersom de bloggar helt publikt, men att de vill skydda sina barns integritet och inte fullständigt utlämna barnen på internet, det kan jag ändå förstå.