Förföljd av skumma lukter...
Har ni varit med om nåt liknande? Tips på vad man kan göra, förutom att städa? Jag har provat med sånna här luktpåsar o hängt upp, det tar ju bort en del av lukten ett tag, men när luktpåsen förlorat sin styrka är lukten där igen...
Morgonlek
Indianer och cowboys eller nåt
Lagar frukost, grönsakssoppa blev det nog
Min första virkade kaka. Inte perfekt, men...
Min första virkade kaka. Inte perfekt, men helt okej, nu måste jag göra flera så vi kan leka kafferep!
Vill bara säga att varje dag faktiskt inte är jobbig
Premiär för barnkalas utanför familjen/slä...
Premiär för barnkalas utanför familjen/släkten. Idag har Stella och jag varit hos dagis-kompisen och f.d. grannen Kaspers på 5årskalas. Det var mycket trevligt och Stella och Kasper hade roligt. Vi gav Kasper ett likadant memory som som Stella har. Då blev det lättare att ge bort presenten, när hon visste att hon hade det hemma. Stella va rätt så hjälpsam med Kaspers paket. Vi fick fika och tårta o sen lekte de massa.
Nu har vi haft syslöjd här och gjort nya ö...
Nu har vi haft syslöjd här och gjort nya överdrag till köksstolarna!
Frustrerande och tufft
Nu ska jag klaga och tycka synd om mig själv. Jag har det riktigt jobbigt nu med graviditeten. Det är väldigt frustrerande att inte kunna göra det jag vill. Energin och kroppens kapacitet räcker i princip till att få ihop vardagen med Stella-lek, mat, plock och allt som är. Det är bara så sjukt frustrerande, så tårarna bränner bakom ögonen vissa dagar. Jag blir riktigt uttråkad och känner mig otillräcklig och klumpig och frustrerad. Jag behöver kunna röra mig mer, göra mer saker med tankearbete bakom, men det räcker jag inte till för just nu och då blir jag ledsen istället. Att jag inte ens ställs för någon utmaning i studierna gör att jag känner att jag inte gör nånting vettigt. Jag blir bara less. Jag har ont. Ont när jag ligger, ont när jag sitter, ont när jag går och står. Undrar om jag ska prova att stå på huvudet?
Jag känner för att ta tag i projekt för att stilla min rastlöshet och känna att jag gör något som jag vill. Men ingenting är lätt, för vad jag än ska ta mig för, börja med, så innebär det att jag inte hinner göra färdigt nåt innan vardagspasset måste göras. Det hjälper inte att Peter är hemma, för Stella klistras ändå på mig. Knappt jag kan vila en stund ifred. Jag känner mig faktiskt fången mellan en som sparkar på mig och äter mig inifrån och en som sparkar på mig och äter mig utifrån (inte bokstavligt). Detta är så frustrerande, för jag slits imellan att vilja finnas tillgänglig till 100 % och att behöva reservera mig för att orka....
Usch, det här kändes ju otroligt deppigt och destruktivt. Jag är rädd för att fastna i sånna här destruktiva tankar också. Och just nu skrämmer mig föräldraledigheten, jag blir rädd att jag ska bli deppig av passiviteten som blir. Det jag ser fram emot förutom att möta bebisen, är att få tillbaka min kropp och börja röra på mig igen. Jag hoppas också att jag ska vara stark nog att knyta nya kontakter i föräldragruppen, så att jag hittar någon att umgås med. Jag vet ju att det ger mig energi att umgås med människor, iaf sånna som är bra, och inte energitjuvar. Som tur är känns inte alla dagar såhär, men just idag är en sån dag. Och tacka vet jag världens bästa syster som tog med sig Stella ut på lekpromenad och liten åktur, så jag fick ett par timmar bara för mig själv här hemma (medan Peter tar veckohandlingen och återvinningen).
Svarar
Hej Anna- Gullan86,
jo absolut var det ungefär som de skrev som jag gör vid läggningen nu. Jag sitter alltså inte kvar i rummet när hon somnar utan berättar tydligt att hon ska sova och att jag finns utanför om hon behöver. De gånger hon har sprungit upp har det varit för att kolla om jag är där utanför, men när hon har öppnat dörren har jag lett henne tillbaka till sängen och nattat om. Sen har det räckt att jag har sagt "stella ska sova i sängen" så säger hon "mmm" och går tillbaka dit. Annars har jag låtit henne greja därinne, tända/släcka lampan och gå omkring. Sitta o bläddra i böcker osv. Några kvällar har hon somnat med taklampan tänd, men då har jag sagt kvällen efter att det räcker med lilla bordslampan, för att det är svårare att somna om det är för ljust. Förut var det en brottningsmatch varje kväll att lägga ner, lägga ner, lägga ner och hålla på att tjata, plus att vi hamnade i olika diskussioner. Nu är det mycket smidigare, så hoppas det fortsätter gå bra nu!
Bebisen alltså. Svårt att säga om den "känns annorlunda". Tror inte det. Jag har bara fått för mig att det är en lillebror, men har ju egentligen ingen aning. Vill inte ha det ena eller andra mer. Min enda anledning att säga att jag vill ha en kille är för att det vore intressant ur genusperspektiv att se om jag kan lyckas vara så okönad som jag tycker mig vara i mitt bemötande...
Tack för dina kommentarer, kramar!
Somnar själv
Den här åldersperioden mellan 2 - 3 år, är ju rätt omvälvande för barnet, har jag läst mig till. Och märkt. Är jag stor? Är jag liten? Är jag ett barn?`Är jag en bebis? Många stora frågor... Hon tycker oftast att hon är stor, men gärna en bebis också då och då, och så kan det väl få vara. Jag vill ju inte att hon ska känna sig undanskuffad av bebisen, och känna att den tar hennes plats. Utan att hon också ska få vara nära, vara liten, ynklig, men också vara stolt över allt hon faktiskt kan göra.
Pigg som en mört. Stella vaknade vid halv ...
Pigg som en mört. Stella vaknade vid halv tre o tyckte tydligen det va morgon, för.hon.kunde.inte.somna.om. Helt galen och supervaken. Nu är jag lite sliten och Peter med, han fick ta över vid halv 8 så jag fick vila lite.
Idag har Jonatan varit här och vi har hunn...
Idag har Jonatan varit här och vi har hunnit jättemycket! Jag låg på soffan och vilade när Jonatan kom från skolan. Han körde igång med dammsugaren direkt på eget initiativ. Då kunde jag inte ligga på latsidan mer utan körde lilla städ- och plockracet. Sen hämtade vi Stella och åkte till stallet. När vi kom hem igen va Stella hyperuppspelt och sprang omkring som en liten duracellkanin. Jonatan och jag drog igång ett bullbak. Jonatan hann även med att baka kolakakor. Jag fixade mat och Stella fick bada och blöta ner hela badrummet. Sen åt vi och va rätt mätta och trötta. Puh, att jag aldrig lär mig att göra lagom många saker på en dag. Räknar med att vara rätt så rörelsehindrad imorn då jag fick göra två springningar idag som kändes rejält i ljumsken.. Jonatan gick med Stella så hon fick rida, men de andra hästarna var så busiga omkring i hagen att Ville blev helt uppspelt och tänkte ta galopp. Jag fick rycka in. Andra gången sprang Stella i full fart mot vägen. Uj Uj Uj... Natti natti!
Redan hemma från dagens föreläsning. Peter...
Redan hemma från dagens föreläsning. Peter har precis lämnat Stella för en timme sen. Vad ska jag göra nu då? Kanske ha lite syslöjd och göra nya överdrag till köksstolarna... Jo, man kan ansöka om extratid på förskolan om det är så lite som en dag i veckan som det behövs, så kan man få 15 timmar/veckan så det blir regelbundet och mer värdefullt för barnet.
Dag tre med en helt ny kvällsrutin
Nya upplägg på livet. Peter kommer byta sk...
Nya upplägg på livet. Peter kommer byta skift om några veckor och börja jobba bara helg. Bara fredagar och söndagar med 12timmars pass. Kunde inte bli bättre som det känns nu. Speciellt värdefullt kommer det vara sen när bebisen kommer, för då kommer vi ha fem dagar tillsammans alla fyra och två dagar när Peter är borta på jobb. Också en fördel att han bara behöver köra sin långa pendlingssträcka två gånger i veckan fram o tillbaka. Kommer bli så bra! Jag riktigt längtar tills bebisen kommer. Stella kommer få gå kvar lite på dagis, några dagar i veckan bara.
Sitter i soffan med katten i knät och läse...
Sitter i soffan med katten i knät och läser matte. Jag kör på så jag ligger före. Kan likaväl göra det när det är så lätt, har bara ett kapitel kvar så är jag färdig inför tentan som är om en månad. Magen 26 gångna veckor idag. 14 kvar. Bebisen börjar bli rätt stark nu och hela magen skuttar omkring när den tumlar runt därinne.
Medvetna val
Vi föräldrar har säkert allra största påverkan. Men ganska snart kommer det börja märkas mer och mer hur mottaglig hon är för resten av omgivningen. Barnen och fröknarna på dagis, resten av familjen/släkten runt om. Men inte minst media; böcker, film, musik, spel, internet osv osv. Att jag vet detta, gör att jag vill vara väldigt medveten. Inte bara medveten om hur jag själv pratar, gör och beteer mig, utan också medveten om vad Stella blir matad med, rent mediamässigt.
Innan Stella var 1 år var hon inte redo för att se på film. Nån gång då och då tittade vi på Molly Mus, som va den enda dvdn vi hade. Överhuvudtaget känns det inte som film är något som behövs så tidigt. Men ibland behöver man som förälder en paus. Den här hösten när jag mådde som sämst med illamående och trötthet i en enda soppa, var filmen en räddning många gånger. En räddning från kaos och en chans till lite återhämtning. Jag tycker inte man ska känna sig dålig för att man sätter på en film då och då. Däremot tycker jag att man ska va medveten om vad man sätter på. Stella hade "Pippi på rymmen" som enda film, och det räckte. Hon har inte behovet av variation. Det är isf den vuxna som tröttnar på att se samma. Hellre köra Pippi på rymmen gång på gång än att sätta på barnkanalen, men vad för skit som helst. Stereotypa roller, skränigt, snabba bildbyten, konstiga tecknade skrikserier som ingen hänger med i. Jag är rätt så besviken på svt, som faktiskt är sammankopplad med barnkanalen, för många barnprogram är skit. Nu har Stella en Skrållan-film och en Pippi-film. Ibland får hon se Bolibomba-draken på svtplay och ett program, som jag har valt ut där, som heter Bondgården och som hon gillar. Hon föredrar verkliga människor framför tecknat i filmer och det tycker jag är skönt. Oftast blir det lugnare tempo och man hinner se vad som händer. En period har det blivit att hon fått se en stund varje dag, men jag vill gärna begränsa det ytterligare, för jag vill hellre att hon hittar annat att leka med istället för att bli sittande och titta. Men idag t ex när jag var ensam med Stella var det väldigt smidigt att hon tittade 20 min på Bondgården (avsnitt om ca 5 min) medan jag fixade mat åt oss.
Stellas favvo just nu
Även med böcker tycker jag självklart det är viktigt att göra medvetna val.
Så för att knyta ihop det jag började med att skriva med det jag skrev nu sist om film. När jag märker hur mycket ett barn påverkas av omgivningen, så är det bara en ännu större anledning att välja vad jag vill att hon ska bli påverkad av...
Stella och Daniel spelar memory. Det tycke...
Stella och Daniel spelar memory. Det tycker Stella är jättekul. Daniel har sovit över här inatt, vi har en liten turordning, så alla kusslingar får turas om att sova över. Nåt helt annat; jag har inte känt av foglossningen knappt alls senaste dagarna! Väldigt skönt faktiskt.
Mysigt med bio. Faktum är att vi inte gick...
Mysigt med bio. Faktum är att vi inte gick på bio för att det va nån speciell film vi ville se, utan vi ville göra nåt eget ihop och bio va väldigt länge sen. Vi såg Hamilton som var en riktigt bra film, över förväntan. Den va läskig och brutal, men välgjord och flera bra skådespelare med. Det va länge sen Peter och jag datade, så det va jättemysigt. Puss på min fina älskling, är så glad för allt vi har tillsammans och att vi hittade tillbaka till nåt ännu bättre än vi hade innan!
Svar på frågor
Väldigt bra fråga, förstår att du och kanske någon mer undrar varför jag läser en mattekurs som jag tycker är dö-enkel när jag redan läst massa svår matte. Anledningen är att för få kompetens som fsk-lärare behöver man ha läst lite matte och lite svenska (sammanlagt en termin) och den här kursen är alltså anpassad för att lära sig lära ut. Alltså didaktik - vad, hur, varför, man undrvisar på ett visst sätt. I kursen ingår ett delmoment som handlar om studenternas egna mattekunskaper, alltså det är detta jag tycker känns fånigt enkelt och som jag i princip tror att jag kan tenta av, utan att plugga nåt. Den matten jag läst tidigare är fortsättning på gymnasiematten (från matte D och uppåt) och var alltså betydligt svårare och för de som läser till ingengörer eller till mattelärare för högstadie- och gymnasieelever.
Anna, det vore supersnällt om jag fick låna ditt foglossningsbälte. Mamma pratade om att beställa ett sånt till mig, men jag lånar jättegärna ditt om jag får? Jag vet inget annat som vi behöver låna... Men är såklart jätteglad om jag får tillbaka sjalen så jag kan bära bebisen i den sen!
Det här med att lyfta Stella, vill jag bara berätta, att det gör jag aldrig när jag står/går om det inte är så att hon rymmer och behöver bäras för att inte riskera att bli påkörd. Hemma om hon vill kramas och gosa sätter jag mig alltid ner. Och i övrigt finns det nästan inga situationer som hon vill bli buren, för hon KAN SJÄLV, som en riktig 2åring gör. Hon är alltså väldigt bestämd med att gå själv för att hon kan. Dessutom sa jag det till barnmorskan att det är omöjligt att undvika att lyfta Stella. Hon höll med om att det är självklart omöjligt, tänk istället på hur du lyfter. När Peter är med får han alltid lyfta ur/i bilen, men när vi är själva så får jag ju göra det. :)
Gulliga Ted som tankar trygghet hos dagisfröknarna. Bara den korta stunden vi träffades sist så ville han ju krama mig, vilket var väldigt förvånande, men sött :))
Det finns garanterat barnmorskor i Örebro. Men det är inget jag orkar lägga energi på att byta. Vissa småsaker tycker jag man kan få störa sig på, utan att känna att man måste göra något åt. Eftersom graviditeten hittills är lika problemfri som förra gången, med tanke på bebisen alltså, att den mår toppenbra osv. Så träffar jag henne så pass lite att jag kan stå ut med oengagemanget. Råd och tips kan jag läsa mig till och få från folk runtomkring mig också... Hon gör ju sitt jobb med att kolla värdena iaf. Pratet kan jag väl ha med nån annan.
Förutom mitt lilla bakslag där sist jag skrev, så har jag Peter tagit läggningen. Det blir lite test nästa vecka när Peter jobbar em igen och jag får lägga varje kväll. För Peter tar det mellan 30-60 min innan hon somnar. Men jag tycker inte det går att kräva att det ska gå snabbare. En del människor tar ju längre tid på sig att komma till ro och somna. Ibland när Stella är jättetrött somnar hon snabbare. Att vi fortsätter att vara konsekventa och tråkiga när hon ska sova kommer säkert göra att hon kommer till ro snabbare så småningom. Ikväll ska Peter och jag på bio på kvällen och moster Mimmi (Nemo) kommer ta läggningen. Det går säkert kanon det!
Irriterad och förvirrad
Det som är nytt och som jag ser fram emot att lära mig, är det didaktiska. Att lära mig lära ut matte och att lära mig se möjligheterna med att göra lösningar på tal på olika sätt. Det finns flera sätt att komma till fram till rätt svar. I övrigt känns det inte som jag har så mycket att hämta i kursens första del. Tänker skita i övningarna i skolan, men kommer nog gå på föreläsningarna, även om jag tycker det känns otroligt segt och fördummande...
Irritationen är på topp när ungen vägrar s...
Irritationen är på topp när ungen vägrar somna efter ca 2 timmars nattning. När jag dessutom vet att vi ska upp före sex imorn bitti, så känns det inget vidare när klockan tickar och tickar och passerar både nio och halv tio. Lagom vid halv tio börjar ungen bajsa! Puh inte det också.. Men då förstår jag ju att det va svårt att somna när hon låg bajsnödig där. Mycket riktigt efter blöjbytet somnade hon rätt fort, måste va mycket skönare att sova då! Och nu ska jag med sova litegrann, godnatt snötisar!
Första dagisolyckan. Igår var första gånge...
Första dagisolyckan. Igår var första gången de ringt mig från dagis och berättade att något hänt. Stella hade kört omkull med pulkan och skurit sig på den vassa snön. Stackars liten alldeles skrapad och svullen näsa. Det va inte så farligt, men jag antar att de ville ha ryggen fri om det skulle blivit nåt. Eftersom jag ändå precis skulle till mvc så hämtade jag upp Stella och tog med henne för en liten koll. (Bvc ligger i samma korridor på vårdcentralen.) Oturligt nog var ingen bvc-människa där, men två barnmorskor kikade på skadan och tyckte det såg ytligt och ofarligt ut. Skönt att ha kollat det iaf. Det va lite mysigt att ha Stella med på kontrollen också, när barnmorskan skulle mäta magen och jag kavlade upp kläderna ropade Stella "bebis, lillebro' i magen". Men hon sov jätteoroliigt inatt och gnydde och gnällde då och då, undrar om det stramade och gjorde ont i såret. Min lilla plutt. Nu sen jack begränsat gosstunden på kvällen har hon blivit mycket mer närhetstörstande på morgonen och under dagen istället. Hon kommer och vill kramas och sitta i famnen som hon inte gjort på länge länge.
Kryphål man tar fasta på...
Det måste jag säga till Peter :P
Barnmorskebesök
Alla mina blodvärden och blodtryck osv var ju bra, precis som förra gången, var roligt att få gamla journalen, för då kan jag jämföra med förra gången. Idag mättes magen för första gången och den var då 26 (osäker på enhet), första måttet på Stella-magen i v.25 var 24. Så undrar om den här bebisen är större eller om det måttet inte säger så mycket om det...
Jag rådfrågade även om foglossningen, men fick inte så mycket stöd och råd. Tycker det är tråkigt att aldrig komma till en barnmorska som är engagerad. Det känns som de jag har haft är trötta på sitt jobb och bara kör på rutin. Tänk om de kunde visa lite genuint intresse och engagemang... När jag frågade om foglossningen sa hon först "men det är inte mycket att göra åt det, finns inget du kan göra så det blir bättre". Kändes ju väldigt uppgivet. Sen gav hon ju tips på vad jag kunde göra för att underlätta för mig själv, så helt ge upp och lida behöver jag ju inte göra. T ex undvika att sitta med benen i kors, att sitta ner när man tar på strumpor och byxor, att gå med kort steg och korta promenader var några av tipsen, som jag förvisso redan hade läst mig till. Hon berättade att foglossning beror på hormoner, så i princip kan jag inte göra det värre genom att överantränga mig, förutom den smärtan jag får dras med i stunden. Vanligtvis försvinner smärtan kort tid efter förlossningen. Hon tyckte att jag får ta lite varje dag, inte storstäda hela huset en dag bara för att det känns bättre just då, för det får jag igen sen på kvällen med jätteont. Och det har hon ju rätt i. Jag har ju märkt att det varierar från dag till dag, och det är lätt att göra för mycket den dagen det känns lätt att röra sig... Men jag ska tänka på det.
Jag börjar få mycket mer känslor för bebisen nu, den rör sig jättemycket, kullebyttor och sparkar som känns väldigt tydligt både på utsidan och insidan. Det är mysigt, men jag längtar mycket mer till att ha bebisen på utsidan nu. Mitt favoritnamn som jag preparerar Peter med nu är Viggo. Peter är inte jätteförtjust, men det va han inte i Stella heller i början, så jag hoppas han kommer mjukna. :) Några andra förslag vi har är Fanny, Smilla, Malva, Hugo, Sigge, Kasper, Ruben. Kriterier för namnen är att de ska vara ganska korta, enkla, inte för vanliga, men inte konstiga. Nån som har flera förslag?
Nostalgi... Tittade igenom mitt arkiv igår...
Nostalgi... Tittade igenom mitt arkiv igår och läste vad jag skrev i september, oktober och november 2009. Det är jättekul att gå tillbaka och läsa och se bilder från vad jag skrev då och hur jag upplevde graviditeten förra gången. Det är verkligen värdefullt och jag känner inte "men fy har jag skrivit det här?", utan tycker jag skrivit bra och jag förstår mig själv hur jag tänkte då. I vissa perioder har jag varit dålig på att uppdatera och det känns tråkigt, för oftast blir det nåt bra om jag bara börjar skriva. Särskilt speciellt var det att läsa om det som hände Lotta, det var skönt att ha berättat den historien och kunna gå tillbaka och läsa. Så fina bilder det va på henne och hon va en så fin shettis. Titta gärna i arkivet! Slutligen en dagsfärsk magbild. Vecka 24+6. 25 gångna imorn och 15 veckor kvar!
Igår var vi och badade. Stella, Mimmi, Jon...
Igår var vi och badade. Stella, Mimmi, Jonatan och jag. Stella hade en ny utveckling i sin simning. För första gången kände hon full tillit till armkuddarna och flöt med hjälp av dem och simmade fram genom att sprattla med benen. Det va jättekul att se. Hon var helt vild med att hoppa från kanten också och verkade ha fattat att hålla igen munnen när hon plumsa i. Hon och Mimmi körde även massa gånger i vattenrutchkanan. Igen igen ropade Stella varje gång.
Sträng och tråkig är mitt nya signum vid n...
Sträng och tråkig är mitt nya signum vid nattningen. Jag har hittills gjort det två gånger sen jag skrev sist och det känns mycket bättre. Jag känner mig inte som en dålig mamma som gör så heller. Utan min nya insikt är att barn behöver vissa gränser för att känna trygghet. Jag förstår det på ett nytt sätt nu känner jag. Jag gör varken Stella eller mig själv en tjänst genom att vela och kompromissa i all evighet. När det sovdags är det sovdags helt enkelt!
Snabbmedley, sista filmen för idag
Stella med sin snälla katt Randis
Behöver ni tolkning av vad hon säger eller hänger ni med? Jag tycker det gulligaste är när hon frågar katten hur den mår och om den är trött :)
I ett hus vid skogens slut...
Sov nu för fan!
(farfar tipsade mig om den här boken som heter som inläggets rubrik, jag googlade och fick upp den här artikeln)
Oj vad jag känner igen mig! Jag känner mig peppad av både Marias kommentar under förra sovinlägget och av min egen mamma som satte en gräns för mig som jag behövde - sluta låta henne köra med dig!
Det där med förhandlande har jag sett som ett tränande i demokrati och som att jag gör Stella en tjänst i att träna sig på. Men kanske inte i alla lägen. Just vid läggningen behöver jag sätta en tydlig gräns att det inte finns utrymme för förhandling. Tack för det!
Ridtur i hagen med fogont som resultat...
Ridtur i hagen med fogont som resultat...
På tal om att bryta mönster...
Vår ambition och plan med läggningen
-göra lite lugn och mysig stund ett tag innan, vi brukar oftast titta lite på film en kort stund medan vi borstar tänderna och håret och smörjer in och tar på pyjamas
-efter det brukar vi mysa och läsa böcker i soffan, ofta är hon väldigt trött då och gäspar och vill sova
-sen gör vi välling och går till sängen
-Stella äter sin välling, sen myser/pratar vi en stund innan vi släcker lampan och ska sova
Hon är väldigt inställd och med på proceduren, oftast är det hon som vill sova (som hon säger - fast hon menar äta välling och lägga sig i sängen). Det som händer efter vällingen är att hon genomgår olika stadier av humörsvängningar, först är hon lugn och inställd på att sova, ligger och nynnar lite och vrider sig runt, sen blir hon lite busig och testar att rymma/hoppa i sängen/krångla med pyjamas/kudde/täcke, sen blir hon arg när jag lägger ner henne och säger att hon ska sova, då grinar hon lite och ibland somnar hon av det, men oftast blir hon lugn igen och allt börjar om. Hon sjunger och sjunger och sjunger, så oftast funkar det inte att jag sjunger, för då vill hon sjunga själv och håller sig vaken på så vis. Hon vill gärna att jag ska klappa henne på ryggen eller nånannanstans, men vill bestämma var även om det, så det gör också att hon håller sig vaken. Det spelar oftast ingen roll om det är Peter eller jag som lägger, men enligt statistiken somnar hon nog ofta snabbare när Peter lägger henne. Om hon sovit middag eller inte spelar oftast roll, men inte alltid. Hon har verkligen en turboväxel som hon lägger i för att hålla sig vaken till varje pris...
Min vision att vara bestämd och konsekent brister lätt när hon argumenterar så väl för sin sak, som att hon vill ha det på ett annat sätt med täcket t ex, eller att hon börjar prata om något som jag tycker är roligt att hon pratar om. Det är jättesvårt att sätta en gräns, nu räcker det, nu är vi tysta för du ska sova. Och jag hittar för min egen sak inga argument som kan trycka ner att hon behöver den tiden med mig. Jag kan inte säga till henne "varför somnar du inte snabbare så jag får göra något eget?!", fast det är det jag vill. Att se det kompetenta barnet (Jesper Juul) och tala ut med henne om problemet tycker jag inte funkar, för för henne är det ju inget problem att det tar lång tid att somna. Och jag känner inte att min anledning duger gentemot hennes person, jag menar det är ju mitt val att vara en nära förälder som inte vill överge henne på något sätt.
För mig finns alltså inte alternativet att säga till henne att sova och sen gå ut och vänta. För då springer hon efter och tokskriker - vilket skulle ge henne en känsla av övergivenhet som jag inte vill att hon ska ha. Och vilket definitivt skulle ge mig skuldkänslor och ångest till max. Det är ju också en del av nackdelen med att välja att vara en nära förälder, eftersom hon aldrig sovit i spjälsäng, så har hon alltid kunnat klättra ur sängen när hon velat. Hon har aldrig behövt "träna på" att somna själv, utan har alltid fått somna med närhet, vilket jag tror är det bästa och det som gör henne mest trygg.
Men trots allt, även om jag känner mig ganska övertygad att jag gör bra för Stella, så kan jag inte låta bli att tvivla och ifrågasätta för mig själv. Kunde jag gjort på något annat sätt, hur borde jag göra för att det ska bli bättre?
Anna - Som jag sagt tidigare ställer jag mig långt ifrån Anna Wahlgrens metoder och det förvånar mig inte ett dugg att hennes dotter har skrivit en bok och berättat om den hemska uppväxten...
Jullov
I stort sett står tiden stilla
Samtidigt låter det som man, om man nöjer sig med det man har, inte har livsglädjen längre. Jag kom att tänka på det här av flera anledningar. Jag fyllde i en sifo-undersökning och skulle då bland annat svara på frågor om vad jag trodde om mitt liv om fem år. Undersökningen handlade främst om konsumsion, så de frågade om man trodde att man skulle köpa husvagn/husbil/sommarhus mm inom den tidsperioden. Jag tänkte nej, det kommer jag troligtvis inte att göra. Och så tänkte jag att jag i stort sett vill att mitt liv ska vara som det är nu. Vi har småbarn, vi vill ge dem en trygg och lugn uppväxt. Jag vill bo kvar här i Nora, jag vill plugga färdigt och börja jobba som fsk-lärare. En dröm är att flytta till eget hus senare, kanske t o m bygga eget. Men i stort sett, och utåt sett, händer väl inte så mycket. Att göra förändringar är inte lätt. Lite klyshigt låter det att man behöver ändra hela livsstilen för att komma in i nya vanor. Jag tänker nu på t ex kost och träning. Det är svårt att bara börja träna sådär, eller börja äta nyttigare, som många har som nyårslöften. Ofta rinner det ut i sanden, det är svårt att bryta mönster. Det förvånar mig på ett sätt, för alla människor verkar ju vilja leva sina liv så mycket som möjligt. Då är det egentligen konstigt att det är så svårt att förändra saker man vill.
Bara det här att byta jobb verkar för de allra flesta vara en väldigt stor omställning och något som vem som helst drar sig för att göra. Eller att flytta till en annan stad, det är inget som folk gör bara sådär... På nåt sätt börjar jag inse vad den här ungdomsperioden i livet innebär, då man ska hinna med att resa, jobba med olika jobb och bo på olika ställen, som många unga vuxna gör. Det måste de göra innan vuxenlivet börjar, för sen är man fast. Kanske utbildar sig, kanske får fast jobb och kanske får familj och en fast bostadsort. Jag hoppade nog över det där, men har ingen ångest för det. För mig var det skönt att vara bunden av mina hästar under den perioden, jag kunde inte resa och allt sånt.
Så, vill man att livet ska tuffa på, eller vill man att livet ska vara fullt av överraskningar och förändringar? Att bli tvåbarnsförälder är såklart en stor händelse i mitt liv, men ändå är det inget ovanligt. De allra flesta som har barn, har två barn. För mig är det nu jag är småbarnsmamma, då är det det som prioriteras och är viktigast. I det livet passar det inte mig att göra massa andra stora förändringar, nu är det barnen som prioriteras. Så för det kommande året 2012 har jag inga nyårslöften som kommer rinna ut i sanden. Jag tycker inte ens att jag har någon sån last som jag skulle behöva råda bot på. Träna mer skulle ju vara hälsosamt, men det får jag göra när jag orkar och kan och när tillfälle ges.
2012 börjar bra, med snöfall! Fast det är ...
2012 börjar bra, med snöfall! Fast det är bra trist väder ute idag, grått grått grått, vaknar man nånsin till idag? Vår nyårsafton var mysig och lugn här hemma. Vi åt god mat och Stella kom utvinglandes till oss strax före tolv så hon fick också se lite raketer på den nattsvarta himlen.
